21:37:00
"El otoño del patriarca" (Patriarkens höst) - Gabriel Garcia Marquez
Kanske har jag fel och vad vore väl bättre än det? Enligt vissa prognoser blommar mitt liv på världens gröna bädd i ett myller av myggor, fladdermöss och malar. Fåglar kvittrar och dyker ned för att svälja myggorna medan jag ligger kvar och inte plågas av värdsliga ting. Varför känner jag mig då som den så kallade ”mannen i hålet”? Har ni hört om denna sista individ ur en urfolksgrupp i Amazonas. Som levt själv i trettio år, och nu dog han. Vad finns kvar av honom tänker jag, vad fanns när han levde, där har levde? Forskare har lagt årsbudgetar på att försöka förstå vilket språk han pratade, men detta till ingen nytta. Han ville vara själv i Amazonas, och det var hans lott att det så förblev tills han dog.
Denna gång har jag läst ett mästerverk, det har jag ingen tvekan om... någon? Det är Nobelprisade författaren Gabriel Garcia Marquez, som uppmärksammades med det priset, och även hans böcker såsom ”Hundra år av ensamhet”, som jag nyss beställde på bokbörsen åt min bror. Måtte han inte förgås i tårar, såsom brukar vara de flestas lott då de läst klart den boken, i alla fall tillfälligt. En annan bok som författaren skrev är ”Kärlek i kolerans tid”. En bok som berör ämnet kärlek, och hur den kan vara på en sådan sparlåga att varenda undulat i gruvan skulle medge att den onekligen är död, men sen.. Ja, sedan händer kanske inte så mycket, men har inte livet i sig ett värde, oavsett hur det förhåller sig till kärleken? En hissnande tanke..
Jag vill härmed åberopa klausul 1. c) som säger att den bok jag nu läst är ett mästerverk! Den börjar på ett komiskt vis med en man med krämpor som också är ständig general i sitt sydamerikanska rike. Den utvecklar sig till en fråga om livet. Den ska få fem poäng, detta enligt dekret från högste man i styrelsen här på ”Jens”, ja det är väl Jens själv det.
En general har dött, för andra gången och ingen tror att det är sant. Hans liv var så långt att ingen trodde att han kunde dö. Mycket makt har han använt sig av, många sluga mordförsök har han undanvärjt. Men nu är han alltså död, vad återstår då att göra?!
Och här sitter jag och lyssnar på undermålig musik och skriver om någonting. Jag vet inte vad.
Jag vill ge den här boken 5/5 på en skala av bra böcker!
/Jens
Hej Jens! Jag kom över din blogg efter att jag letade efter en recension som stämde överens om min egen uppfattning eller upplevelse av boken ”the teachings of Don Juan”. Du nämnde i din recension att böckerna själva gav en nästan psykadelisk effekt. Kan du förklara vad du menade med det? Jag själv tyckte nästan det blev jobbigt att läsa boken då jag rent ut sagt blev rädd. Beskrivningarna var väldigt intensiva och paniken som han förklarade kändes nästan som ens egna.