Jens Boktips

2018-07-31
22:06:05

"The Blind Assassin" (Den blinde mördaren) - Margaret Atwood


Ja, vad finns det då att säga om denna bok, eller kanske egentligen bokens författare som kan vara värt för er att läsa? Det är ju en författare (Margaret Atwood) som har blivit ypperligt känd på senare dagar, i och med filmatiseringen av hennes bok ”The Handmaidens Tale”. Eller så har hon kanske varit känd ganska länge, och det är jag som bor under en kotte och inte har förstått det. Hon är trots allt, vågar jag säga, en av de mer kända författarna ifrån Kanada, och detta säger jag trots att jag inte alls har någon särskild kunskap om kanadensisk litteratur, eller vart författare kommer ifrån, varken från de engelsktalande eller franska delarna av det landet. Jag har i alla fall haft turen att hitta fram till författaren Margaret Atwood, en av de få kvinnliga författare som jag faktiskt har läst en hel del litteratur av och följt under en längre tid. Jag kan inte säga att jag har läst någon av hennes nyare böcker (den här kom ut cirka runt millenieskiftet), men flera av hennes gamla och bland de jag läst finns ”A Handmaids Tale”, som jag då tyckte var ganska bra men något uppskruvad. Atwood är ju en kvinnlig författare, men jag tycker hon skriver både för män och kvinnor i de flesta fall, även om många infallsvinklar och författarknep knyter an till sådant som kanske många kvinnor känner till eller relaterat till mer direkt än vad jag gör. Därmed inte sagt att det är mindre spännande att läsa för den sakens skull. Apropå ”A Handmaids tale” och Margaret Atwood så kan jag nämna att jag köpte en av hennes nyare böcker på bokmässan för några år sedan nu, men till min ledsamhet så upptäckte jag att boken jag hade köpt var del 2 i en serie av böcker, och jag kunde alltså inte börja läsa den förrän jag hade köpt den första boken. Och det har dessvärre aldrig blivit av. Men på samma bokmässa då för en tid sedan så köpte jag en annan intressant bok från Japan som jag tror är starkt präglad av strikta traditioner och ett samhälle som kanske var mycket svårt för många, särskilt kvinnor och där seder och bruk, traditioner hemsökte de flesta delar av människornas liv på den tiden då boken skrevs. Detta precis så som är fallet i Atwoods ”Handmaidens Tale”, fast i verklighetens historia. Det handlar om dagböckerna till författaren Murasaki Shikibu som levde i 1000-talets Japan och skrev vad som sägs vara världens första roman. Den bok jag köpte på bokmässan den där gången heter bara ”Dagbok” och är alltså utdrag ur författarens dagböcker under den tid hon levde vid hovet och är en skildring av livet som det var där. Jag är övertygad om att det kommer att bli riktigt spännande läsning, och kanske också en kul recension! Om jag klarar av att ta mig igenom dagboken så kanske jag får lust att läsa världens första roman också, det hade ju inte varit helt fel att ha på cv:et..


Nu till den här boken, kallad ”Den blinde mördaren”. Handlingen utspelar sig i någorlunda nutid till dels, men med tillbakablickar till åren före och precis efter de två världskrigen i början av 1900-talet. Vi befinner oss i Kanada. Vi följer en kvinna och hennes yngre syster som växer upp i en finare familj med ett relativt stort arv som kommer av att man har en del industrier. Bland annat har man en knappfabrik som ger många människor sin försörjning och ger bra intäkter under delar av systrarnas uppväxt. Iris yngre syster Laura är en väldigt drömmande och fantasirik flicka som trivs bra utan påverkan från de privatlärare som anställs för att sörja för systrarnas utbildning. Hon gillar att kolorera svartvita porträtt i konstiga färgkombinationer och tror starkt på Gud och andra väsen. När mamman dör vid en olyckssam förlossning så blir även detta en del av Lauras fantasier och trots att de två systrarna växer upp med pengar så har de det alltså inte helt lätt. Det är storasystern Iris som vi följer i nutid, under en period då hon alltså är ganska gammal. Vi får veta att Laura strax efter andra världskrigets slut, körde utför en brant med bil, och dog mycket ung. Vi får inte veta förrän i slutet varför hon gjorde det, då vittnen menar att det såg ut som hon gjorde det med mening. Historien berättas ur flera perspektiv och vi får reda på nya fakta under berättelsens gång. Parallellt med detta skildras ett ungt älskande pars hastiga möten på tillfälliga platser i staden, där de berättar historier för varandra och dricker whisky, och på något sätt tycks detta vara kopplat till berättelsen om Iris och Laura. Spännande!

Jag tycker tyvärr inte att detta var den bästa boken av Margaret Atwood som jag har läst. Ok tänker ni, vad innebär det då? Jo jag vill mena att det betyder att det är en bok med en något splittrad kärna som inte riktigt håller hela vägen till spänning och inlevelse, som jag kanske hade önskat. Det finns mycket innehåll i ”Den blinde mördaren”, och de parallella berättelser som sker visar på insikter om olika livsåskådningar och öden genom historien (och konstigt nog också delvis inom genren science fiction), men som sagt, det räcker inte hela vägen till att skapa en braksuccé med spännande upplösning. Samtidigt undrar jag vilken koppling Atwood känner till författaren Joyce Carol Oates. Jag nämner detta därför att jag ju har läst och recenserat en bok av Oates här på sidan (en bok kallad ”Fallen”), där vissa händelsen kring Niagara-fallen berättas. Också i ”Den blinde mördaren” dyker vattenfall upp och i handlingen människor som går på lina över vattenfall. Kanske kan Margaret Atwood sägas vara Kanadas Joyce Carol Oates, men med en något mer lekfull underton. Det är inte fy skam, och jag menar att Atwood har mycket att säga om både det ena och det andra, så hon bör inte heller undervärderas i något förhållande, inte heller till Joyce Carol Oates.


Jag ger den här boken 3/5 på en skala av bra böcker!

/Jens

2016-04-15
00:45:00

"The Robber Bride"(Rövarbruden) - Margaret Atwood

 
Nu skall jag skriva om en bok som skulle kunna förfölja den mest inbitna thriller-älskaren långt in i mardrömmarnas rike, nattetid, då iallafall en god tredjedel av världens naturlagar tycks upphöra att existera. Det är lätt mardrömslikt att ta sig an uppgiften att skriva om den här boken, eftersom jag vet att om Margaret Atwood själv skulle läsa det jag skriver om "Rövarbruden", så skulle min recension bli sågad av henne, totalt. Så klipsk är hon, och ytterligt säker på sin sak. Jag vet att hon har en vass penna, för jag har läst hennes böcker förut, men till en början ges inte så stort mycket prov på den vassheten i den här boken. Det är istället en rejält utarbetad story, med en gedigen bakgrund som tar plats, men självklart kryddat med en del rika formuleringar och finurlig skrivkonst. Jag har som sagt läst Atwood tidigare, då på engelska, och för det mesta några av hennes nyare böcker, som exempelvis "Den blinde mördaren"(The Blind Assasin på engelska). En annan var en slags science fiction-bok, att likna vid George Orwells "1984". "Rövarbruden" är en lite äldre bok som Atwood skrivit och den utspelar sig i Toronto, i vår verkliga värld under några år på 1980-90talet. Margaret Atwood kommer från Kanada och är vad jag har förstått ansedd av hela världen som en mycket framstående författarinna.
 
Vi följer tre kvinnor i Toronto genom deras livs historia, med utgångspunkt från deras tid vid stadens universitet. Fast egentligen är de fyra. Den fjärde kvinnan heter Zenia, och är den som har lurat och bedragit samtliga av de tre andra kvinnorna vid olika tidpunkter i deras liv. De har alla förlorat sina män, till Zenia, eller pågrund av henne och den ende av dom som fortfarande har sin man kvar, för han återvände, är Tony. Tony är historiker vid universitetet och bor ensam med sin man i ett relativt stort och stiligt hus i staden. Hon har som hobby att rekonstruera gamla krig och deras slag i sin källare, med hjälp av play-doh och riskorn, kryddor och dylika matvaror. För generaler och befälhavare använder hon monopol-brickor i olika färger. Hennes två vänner är Charis och Roz. Charis är en tankspridd kvinna som jobbar i en liten affär som säljer smycken, stenar och annat som skall ha lugnande och helande effekter. Charis är djupt bunden till det spirituella varandet och gillar att odla sin trädgård och laga nyttig mat. Hon har en dotter som heter Augusta, som är i 19-årsåldern och tycker att hennes mamma är lite för tankspridd. Roz är en framgångsrik företagskvinna och arvtagare till en förmögenhet. Hon lägger stor vikt vid utövandet av sitt yrke och att vara så framgångsrik som hon vill vara, samtidigt som hon har en del tankar kring det, tankar som hon ofta ventilerar med sina vänner genom sin humor. Roz har en son som är 22 år gammal och två yngre tvillingdöttrar, som tillsammans har en utarbetad jargong kring könsneutralitet redan i ung ålder, men Roz är också medveten om att de är känsliga tjejer som behöver sin mor närvarande. Alla dessa kvinnor har haft män som de på något sätt har förlorat vid olika tidpunkter då Zenia dykt upp i deras liv, och charmat dem med lögner och sin märkliga karisma, de har tillochmed alla bjudit in henne i sina hem. De har också en annan sak gemensamt med Zenia, och det är att de har haft det svårt till mycket svårt i sin barndom, Tony förlorade sin mamma och Charis sin pappa, och Roz levde länge utan sin far. Särskilt Tony och Charis har haft många traumatiska händelser i sina liv, men på något sätt har de alla klarat sig ok, och funnit varandra att umgås med. Vi följer dem genom olika delar av boken på det viset att de alla ges utrymme att läsas om i varsina delar av boken. Allas barndom, allas studietid, etc. Och ständigt dyker denna Zenia upp som ett alltför hotfullt moln över deras himlar...
 
Det här är på ett sätt en intressant bok att läsa, även om den inte visade sig tillhöra kategorin av böcker som jag själv tycker bäst om(det är ju alltid en chansning på den här bloggen, men jag gillar ju Margaret Atwoods böcker egentligen..). Det finns en genomgående konflikt i boken som handlar om identitet och vilka val vi män och kvinnor gör i olika stadier av våra liv. På ett sätt tycker jag att Atwood tar ställning till en del frågor, och hon verkar vilja säga ibland att hon minsann är en kraft att räkna med i de allra flesta sammanhang, kanske främst som konversationalist och tänkare. Hennes arbete med identitet och historiens gång är tydlig och tar sig självklart sitt främsta uttryck i Zenia, den onda kvinnan. Hon har alltid någonting ondskefullt att säga och vill bara söndra och lämna allt som de andra kvinnorna byggt upp. Och hon är expert på det, nästan alla köper hennes sensuella yttre och välsmorda munläder. Det verkar nästan som att Atwood vill säga att det finns kvinnor där ute som faktiskt inte vill allmänheten väl, och som kanske tillochmed aktivt motarbetar andra kvinnors vilja till framsteg. Samtidigt som Zenia är ondskan själv så läser vi en del annat om de andra kvinnorna, deras styrkor och svagheter och hur de agerar i sina liv kring Zenias ondska eller bedrägliga smicker. Vi lär känna kvinnorna på ett sätt som vi sällan kan göra i de allra flesta andra böcker av manliga(och kvinnliga) författare. En av Atwoods gärningar, eller vad jag tror delvis är ett syfte med den här boken, är att hon skapar en slags kvinnlig identitet i Zenia, och de andra kvinnorna tillsammans, som man kan uppfatta då man läser om dem under universitetstiden, i deras barndom och i föräldraskapet exempelvis. Zenia blir då den onåbara profilen som ständigt är på jakt, likt en stenåldersjägare, eller foxhunter, i skogen och ingen tycks egentligen veta vad som driver henne eller varför. Det ger själva bokens kvinnliga identitet en del styrka och någonting att förhålla sig till därefter. Det är iallafall en gedigen gärning för mig personligen som läsare, eftersom jag letat efter just en sådan bok, om den kvinnliga identiteten en tid. Men kanske har Atwood lurat mig, kanske finner man en del av Zenia i henne, och den kvinnliga identiteten i min tankevärld bleknar således långsamt bort, kanske. 
"Rövarbrudens" nackdel är att den saknar en slags vändpunkt som vanligtvis brukar infinna sig ganska tidigt i de flesta andra böcker. Det fångar givetvis mitt intresse att läsa de välskrivna raderna om kvinnornas liv och möten med varandra, och berättelsen om Charis barndom blir en mäktig krona i boken och ett parti som är otroligt välskrivet, berättarmässigt ytterst intressant, men det visar sig också vara det tyngsta partiet att ta sig igenom. Det finns en hel del tragedi i boken. Men det är helt essentiellt att läsa den här boken ändå till de sista sidorna och epilogen för att få en korrekt "vändpunkt", eller ett slags tecken på orientering, som en snegling på berättelsen ur ett nytt perspektiv. Jag vill tillägga att Atwood har producerat många kapitel med olika vinklingar och litterära konster, men det var ändå någonting som saknades i detta stadium av hennes litterära bana. Kanske är Zenia mer en motor, eller ett slags redskap för att på något sätt presentera en del tankar som Margaret Atwood velat arbeta med, mer än en litterär karaktär så som jag också kunde önskat. "Hon överrumplade oss totalt. I kriget mellan könen, som absolut inte liknar det riktiga kriget, utan istället är ett slags förvirrat slagsmål där folk byter sida nästan utan något varsel. Zenia var en dubbelagent. Nej, inte ens det, för Zenia arbetade inte för någon av sidorna. Hon är inte på någon annan sida än sin egen". Ett citat från "Rövarbruden". Zenia är i Atwoods bok lika mycket smaklös femme fatale, som en myt om förortsondska personifierad i en kvinna. Det är kanske lika läskigt för vem som än läser boken. 
Det verkar tydligt att det finns en del av Margaret Atwood i alla de kvinnor som vi läser om i "Rövarbruden", särskilt den starke och intellektuella, men även den utsatte. Hon känns för mig som en otroligt aktuell författare att läsa idag, och jag kommer säkerligen läsa fler böcker av henne i framtiden.
 
Jag ger den här boken 3.1/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens