18:49:47
"The Map of Love" (Kärlekens väv) - Ahdaf Soueif
Ännu en bok som blivit läst alltså. ”Kärlekens väv” är en trevlig men allvarsam berättelse om en rad människor med olika anknytning till landet Egypten. Politik, historia och den generella utvecklingen i Egypten runt år 1900, och också i slutet av 1990-talet bearbetas genom dagbokberättande och i en rad brev. Breven är skrivna av Anna, en engelska som gifter sig med en egyptisk advokat i slutet av 1800-talet. Detta under en tid då Egypten var ockuperat av Storbritannien, och den allmänt rådande inställningen från engelsmännens sida, till egyptierna var att likna vid förakt eller uttalad rasism (i alla fall enligt den här boken, men jag tror nog ändå att själva kolonisationen av länder från Europas sida ofta har anmärkts som sprunget ur en rasism hos de koloniserade makterna). Dessa skildringar präglas av att de är skrivna i brev-, dagbok-, eller jag-form.
Mycket få engelsmän accepterar således Anna giftermål, och hon blir istället mer angelägen om sin mans intressen och den nya familj de skapar.
En epilog till detta berättar om hur Anna gifte sig med en engelsman som reste till Sudan inom militärtjänstgöring, och återkom som ett apatiskt vrak, och han avled kort tid efter sin återkomst. Dennes far, sir Edward är en av dem som Anna fortsätter att skriva brev till, i decennier, även om svaren blir färre och sorgen fortsätter att vara tung. Sir Edward var också den som tidigare hade varit på resa i Egypten, och som väckte Annas intresse för landet.
Anna och Sharif (hennes nya make) möts då Anna blir kidnappad av en av Sharifs bröder, och då hon blir förd till Sharifs hus så fattar de tycke för varandra. En huvudanledning till detta kan sägas vara det faktum att Anna inte alls blir rädd över kidnappningen (hon blir lugnad av Sharifs syster, som förklarar att det är en rent diplomatisk åtgärd som inte kommer leda till våld). Sharif ser snabbt till att Anna blir frisläppt, men lovar också att ta med henne på en resa genom öknen för att visa sevärdheter som en engelsman annars inte hade kunnat uppleva.
Stora delar av boken är alltså förlagd till brev- eller dagboksform. Dokumenten läses och bearbetas av Amal, som är en släktning till paret Sharif och Anna, levandes i slutet av 1990-talet. Hon har fått möta en kusin från längesedan, Isabell som också är engelska precis som Anna. Anna är Isabells gammelmormor, och på det viset har en resväska/koffert fylld av alla brev och dagböcker hamnat i hennes ägo. Men allt är ju skrivet på arabiska, och därför behöver hon Amals hjälp för att kunna läsa texterna!
Det är en väldigt bra bok som Ahdaf Soueif har presterat. Den är dock något svår att komma igång med handlingsmässigt, då många antaganden tycks göras kring förkunskaper, eller att man snabbt tar till sig en handling, karaktär och en storyline. En annan anmärkning är väl att texten är otroligt liten, så jag nästan trodde att jag behöver läsglasögon till en början. Det blir en vanesak att läsa den här boken, och när man väl kommit in i själva konceptet och storylinen i berättelsen så ger den en hel del tillbaka till läsaren.
Man skulle kunna tro att de politiska frågorna som tas upp kring Egypten borde vara redundanta nu, i och med den arabiska våren osv (den arabiska våren som jag inte vet något om, förutom att det är ett tveksamt epitet på vad som hände där för några år sedan, enligt vissa). Men det är de alltså inte, och inte heller de delar som beskriver det politiska klimatet runt år 1900 är helt redundanta. En aspekt som tas upp är den ström av judar ifrån olika länder som bosatt sig i Palestina, och som inte beblandar sig med palestinierna, utan skapar egna samhällen som är helt avskärmade, detta under början av 1900-talet. Man är rädd att det samma skall ske i Egypten, då många judar tycks köpa upp mark i landet.
Det är oklart för mig hur detta har gått till, men jag är säker på att det fanns en oro hos egyptierna i alla fall, och om den var obefogad får man bedöma själv utifrån hur det ser ut idag antar jag. Däremot så var det en nyhet för mig att en så pass organiserad sionistisk rörelse fanns så tidigt, men det är väl så att det är ett gammalt namn på judarnas strävan efter det egna landet, vilket säkert har varit angeläget under mycket lång tid.
Det är faktiskt en fantastiskt rolig bok att läsa, den är välskriven och kommer med en del vändpunkter som är intressanta, och det är alltid kul att läsa bra skildringar som är internationella/följer en familj genom tiderna, och som i det här fallet också har en intressant kärleksrelation att läsa om.
Författaren Ahdaf Soueif är uppvuxen i Storbritannien.
Allt-som-allt en riktigt bra bok alltså! Vill resa till Egypten!
Jag ger den här boken 3.8/5 på en skala av bra böcker!
/Jens