Jens Boktips

2015-09-22
17:09:00

"Santiago: a Myth of the Far Future"(Santiago) - Mike Resnick

 
Vad "gör" ett äventyr? Vad är ett äventyr? Eller, intressant: vad gör en bok till en bra äventyrsroman? Namnet "Santiago" blir den mantel som den senaste boken jag läst, klär sig i. Men det är en vacker skrud som döljer rymdens stålblåa hemligheter i den rättfärdige prisjägarens komfort vid en middag, gjord på diverse substitut, längst in i ett rymdskepp med själ och ett fåtal organiska delar kvar av sin ursprungliga mänskliga form, i förberedelse för en blodig uppgörelse med en annan småkriminell hantlangare eller smugglare, som genomför sitt dåd med stöd av mannen, och legenden som är "Santiago" - tjuvarnas konung i en galax där Demokratiens gränser inte sträcker sig hela vägen ut till galaxens rand. Det är ett späckat äventyr, med rymd, och det får väl kallas science fiction. Men det är ytterst talande att den kanske mest intressanta och jordnära karaktären i boken, en prisjägare, inte bär ett laservapen eller liknande vapenutrustning, för att utföra sitt blodiga dåd, utan en pistol, ett projektilvapen, med kulor som ammunition. 
Den här boken börjar med ett lugn som kan liknas vid en cyklons öga, och denna cyklon för oss ständigt runt och vidare,  så att vi hela tiden befinner oss i händelsernas epicentrum, i en planets kvava prärierlandskap, eller under den artificiella atmosfärkupolen i en annan. Det är en "absolute thrill" som det heter, och det är en glädje att få sitta lugnt och stilla och läsa sida efter sida med mättad, frodig och spännande litteratur. Vad finns där inte att gilla?
 
Sebastian Cain är en före detta revolutionär som nu lever i gränszonerna av galaxen, där han är verksam som prisjägare. Han dödar bara den som har ett pris på sitt huvud, och det är han bra på. Det högsta priset på någon brottsling överhuvudtaget är på Santiago, och det är honom Sebastian Cain är efter. Självklart vill han ta del av den enorma vinsten som finns att vinna, men det är också ett personligt uppdrag för honom. Cain vill göra någonting av betydelse för samfundet, och för sig själv. Han vill sätta dit galaxens mest jagade man...
En annan som också är efter Santiago, är journalisten Virtue Mackenzie. Hon har redan fått ett förskott på de pengar hon får om hon skulle intervjua mannen bakom legenden, Santiago. Hon är villig att göra vad som helst för sitt scoop, inkluderat att slå sig samman med en av de mest fruktade av prisjägararna...
Fader William är en ytterst originell man som dyker upp på äventyrarnas väg till Santiago. Även han är prisjägare, men han är också en ivrig predikant och förespråkare av Guds rättvisa för alla. Han är en riktig bjässe vid matbordet och gör alla andra nervösa med sitt enorma matintag, hans eget hjärta mest av allt. Vad har han att säga om jakten på Santiago?
 
Detta är en litet exempel på några av de spännande figurer som vi möter i boken, jag har redan nämnt skeppet "Schussler", som i själva verket är en levande varelse, en cyborg, och det finns många fler. En av de karaktärer som blir allra mest viktig i varje kapitel av boken heter Black Orpheus. Black Orpheus är diktare och poet, och de yttre gränszonernas allra mest populära. Han förevigar alla intressanta människor han möter i galaxen med några rader i sitt verk, sin sång om galaxens folk. Sebastian "Songbird" Cain finns med, så även Virtue Mackenzie och Fader William. När det här äventyret utspelar sig så tycks galaxens alla mest viktiga personer vara på väg mot samma mål. Det är förstås mannen med allra flest rader i Black Orpheus dikt det handlar om, igen: Santiago.
 
Jag tror att det här är den typen bok vars kvalitéer många kanske skulle missa. För mig är den lite som en mysbok att bara mysläsa när som det passar. Då har jag med mig ett måttligt, moderat intresse till sci-fi(inom film, litteratur, spel osv.), och en viss fandom till genren. Men jag har också de sättet att läsa boken som blir så bra, men kanske är lite slappt egentligen.. Jag vill bli underhållen, men jag vill inte anstränga mig, om det inte verkligen är värt lite strävan. På samma sätt känner jag ofta när jag ser på olika tv-serier(har jag ens Netflix, eller? Ett liv?!), eller långa filmserier, nämligen att det ibland verkligen bara är känslan som jag är ute efter. Det är den genomgående känslan av komfort, en aning igenkännelse, och en nypa överraskningar på det, alldeles lagom mycket, som jag vill ha. Ibland innebär själva "känslan" också en strävan. Man får anstränga sig för att bibehålla den, när det blir för mycket dialog i Gudfadern t.ex.. I "Santiago" var jag villig att gå på känslan en ganska lång bit, och det var spännande, men som oftast är så uppstod en vilja till något lite mer intresseväckande och kul. Min förvåning var enorm när vändningen mötte mig! Det kom i form av en kulinarisk smakupplevelse i boken! Upplevelsen kommer i form av en hummer i gräddsås, men en falsk hummer, gjord på soja. Det handlar om anpassningsbara råvaror ombord på skeppet/individen "Schussler" och det är högst intressant!
Från den stunden blir jag mer fokuserad med min läsning och det känns lite som att författaren, Mike Resnick, bereder väg för en sådan läsning också. Frågan om vem Santiago egentligen är blir glödhet, och allt händer plötsligt på samma gång. Det är fantastiskt belysande möten som uppstår på de olika planeterna, möten mellan lyckade, och mindre lyckade människor och varelser, girighet och lust är ett genomgående tema. Den största nyttan Mike Resnick gör med den här boken, är just att skapa så intressanta och sällsamma karaktärer. De är skapade mer som karaktärer, mer än som riktiga individer och det gör att de kan bli ännu mer nyanserade och olikartade, och mycket kan härledas från deras temperament och idéer, paralleller till oss verkliga människor av Jorden. Jag skulle vilja säga att det finns en inneboende "känsla" hos karaktärerna också, något som skönjas bakom det hela som är lustfyllt. Det står om författaren i bokens pärm att han är hunduppfödare tillsammans med sin hustru. Kanske kan detta vara en av nycklarna till Resnicks härliga bok, jag tror det!
 
Den är precis lagom lång, och ger oss ett bra slut, jag rekommenderar den här boken varmt. Men förvänta er inte ett enastående verk. Dit når "Santiago" aldrig riktigt... 
- Notera också att det bara är två kvinnor med i boken. Jag läser på Wikipedia att Mike Resnick har haft vissa kontroverser i sin relation till kvinnliga kollegor, något som blivit uppenbart i en serie tidningspublikationer.
 
Jag ger den här boken 4.4/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens