Jens Boktips

2014-12-27
14:14:00

"The Third Man"(Den tredje mannen) - Graham Greene

 
"Den tredje mannen", spänningsroman som utspelar sig i efterkrigsårens Wien. Har läst mycket av författaren Graham Greene, "Den tredje mannen" är kanske den bästa. Boken är en del av bearbetning inför filmen med samma namn men läses som en vanlig roman och med full Greene-känsla från sida ett. Han är en expert på att skapa miljöer och trovärdiga karaktär, ofta tidsenliga skildringar som snarare förädlar det mänskliga hos individerna i en oemotståndlig tidskapsel. Han använder berättargrepp i "Den tredje mannen", som gör varje sida levande som en projicerad bild på en vit filmduk. Mycket bra!
 
Jag ger den här boken 4/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
2014-12-21
19:25:00

"Nachtzug nach Lissabon"(Nattåg till Lissabon) - Pascal Mercier

 
Så, den här boken; skriven av Peter Bieri, författare och filosof, under pseudonymen "Pascal Mercier". Precis som bokens huvudkaraktär är Bieri från Schweiz, de är schweizare och boken tar sin början i staden Bern. Det är en bok som vill mycket från början, nästan in absurdum, och som sedan när den är som bäst har enorma toppar och dalar från sida till sida. Det är tydligt att Peter Bieri vill utforska någonting, ett fenomen i boken, kanske vill han ytterst gärna förklara hur det skulle kunna vara för någon, någon gång. När det är som bäst når den mycket djupare, när det är lite sämre är det fortfarande underhållande och på de sämsta sidorna tänker man det som kanske borde vara en självklarhet, eftersom "Mercier", eller rättare sagt Bieri, är filosof. Nämligen; är boken egentligen bara ytterst verklig och banal på det viset? Nå...
 
Boken tar som sagt sin början i staden Bern där språkvetaren Raimund Gregorius(latin, grekiska, hebreiska) möter en kvinna på en bro, Kirchenfeldbrücke, i staden. Kvinnan verkar vara påväg att hoppa från bron men ångrar sig och skriver hastigt ett telefonnummer i pannan på Gregorius, och försvinner sedan ur hans liv. Kvinnan var portugisiska och Gregorius finner en kort tid senare en bok om den portugisiske läkaren Amadeu de Prado. Under den höger-radikale diktatorn Salazars tid vid makten har Prado, en seriös tänkare, gjort en mängd anteckningar om existentiella spörsmål som Gregorius snabbt tar till sig. Gregorius reaktion på dessa två händelser blir en häftig vändning i hans liv. Han bestämmer sig för att resa till Lissabon, Portugal för att försöka ta reda på mer om mannen, Prado, som decennier tidigare ställt sig dessa svåra frågor och ofta själv kommit med konklusioner i form av bevingade ord (som satts i pränt av hans syster). Amadeu de Prado är död, men många människor som fanns i hans liv finns fortfarande kvar i staden och Gregorius försöker med hjälp av dem nysta upp denne Prado och sitt egna liv. På den vägen får han lära sig mycket om staden och om sig själv utanför sin hemstad som varit skådeplatsen för hela hans liv i många många år. Det är en intressant berättelse.
 
Det är viktigt att poängtera att det finns en charm med den här boken, även om den inte är jättebra. Det som är mest tydligt i inledningen är alla de detaljer som gör att man till en början inte får en helhetsuppfattning av berättelsen, sedan ändrar författaren sitt sätt och det blir annorlunda, mer luftigt och tilltalande. Det är en ovanlig utveckling bland de romaner jag har recenserat här på bloggen. Något annat som är uppenbart är den ytterst ointressanta karaktär som Gregorius innebär i boken. Han verkar inte ha några skavanker eller böjelser utan är helt enkelt briljant i sitt fält och lycklig, ensam, ganska stark, rik osv. Det som innebär den största karaktärsutvecklingen i boken är att han börjar röka. Många andra karaktärer i boken är faktiskt intressanta att höra talas om och en romantiserad bild ges av dessa människor och det gillar jag att läsa. Sen faller boken en aning på slutet, det blir liksom inte så mycket mer kvar av de sinnrika idéerna hos författaren och det blir alltså lite tomgångskörning istället. Mycket av det som skulle bero på om en annan läsare skulle gilla boken tror jag skulle handla om om ni gillar karaktären Amadeu de Prado eller inte. Jag tycker han verkar ganska intressant. Den sista sidan är rätt bra faktiskt och jag lämnar inte boken överhuvudtaget bitter.
 
Jag ger den här boken 1.5/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
2014-12-12
21:54:00

"The Grapes of Wrath"(Vredens druvor) - John Steinbeck

 
Skräck! Hunger! Inte riktig till paniken för en läsare men visst nuddar man dess ytspänningen med nästippen en aning när man tagit sig igenom de ca 750 sidorna(756 st.). Det är en såpass realistisk skildring av en bondfamilj i 1930-talets bibelbälte och om den familjens resa, flytt, västerut till staten Kalifornien. Och det krävs kanske lite av den där marathonandan och jävlar anammat som jag har längtat efter i flera år nu, för att ta sig igenom den, men den här gången var det ren upplevelseläsning från första till sista sidan. Steinbeck är så frisinnad i sitt skrivande att man ibland nästan häpnar. Man kan plocka ett citat här och var och vardagslivs-scener förbyts till upploppsstämning, sturska polisers vansinne eller kollektiva suckar i ett regntungt tältläger. Låt mig berätta lite om vad boken handlar om:
 
Den Stora depressionen råder i landet. Tom Joad har precis sluppit ur fängelset McAlester och är påväg till sin familjs gård nära Sallisaw i Oklahoma. På vägen möter han en man kallad Casy som han minns som predikant från tiden innan fängelsevistelsen. Casy predikar inte längre men de två slår följe till gården och ser fram emot ett gott måltid mat. Plötsligt, nära gården, så möter de en annan granne som verkar leva ett förvildat liv. Han berättar att familjen Joads gård är övergiven och att alla har tvingats uppge sin mark till bankerna då de inte haft råd att behålla dem längre. Att gården är övergiven visar sig stämma, men hela gårdsplanen har också plogats av en traktor och huset är skadat. Tom Joad och predikanten beger sig mot den plats där familjen Joad förmodas vara och de finner dem så småningom. Tom Joads far berättar att män i traktorer nu tagit över allt skördearbete och att de inte kan tros finna något som helst jobb i staten Oklahoma, och att familjen därför bestämt sig för att resa mot Kalifornien med de magra medel de har efter att ha sålt allt de äger. Det är trots allt ett kärt återseende och Tom och Casy följer med familjen Joad i en bil som gjorts om till lastbil, Toms lillebror kan motorer. Färden blir hård för familjen som möter många bakslag och också många, många andra som är i samma situation. En oro uppstår, att förhållandena i Kalifornien inte är så bra som reklampamfletter har visat, men de behåller modet uppe ändå, mycket tack vare Mammas järnvilja. I Kalifornien möts de av en svår situation, otroligt många människor har sökt sig till staten i hopp om arbete och familjen finner ingen plats att slå sig ner på. Markägarna tar de som föraktfullt och plumpt kallas "okies" som arbetskraft för skördarna och ger löner som ligger långt under det som krävs för att flyktingarna ens ska ha råd med mat. Villkoren är usla då hundratals, kanske tusentals människor desperata söker sig till samma arbetstillfällen. Jakten på platsen där de kan bygga upp sin tillvaro igen för dem samman och markägarna börjar se kollektivet, samlingen av flyktingar som ett växande hot. Familjen Joad hamnar mitt i en nedåtgående spiral av växande hunger, fattigdom, oro och det blir tillslut nästan omöjligt att hålla familjen samlad. Gruppdynamiken i lägren där flyktingarna lever bygger på en rationalitet starkt kopplad och kluven mellan medkänsla och kampen för sin egna familjs överlevnad och försök till sammankomster. Inte ens i det statligt organiserade lägret lyckas familjen Joad att stanna någon längre tid. "Vredens druvor" är en andhämtning, en andhämtning ögonblick före ett mobiliserande världskrig, och ögonblicket före omvärldens, efterhand, menande blickar som gav de överlevande en andra chans; den Stora depressionen.
 
Det är inte ett rafflande äventyr vi läser i "Vredens druvor", snarare, som sagt, en gnutta av svagt ljus som skiner från förhoppningen om liv, ett ljus som blir svagare och svagare i boken ända till slutet. Men det är ändå speciellt att "få vara med om" konsekvenserna av att mänskligheten styrs av ett ekonomiskt system som drar iväg åt ett håll som lämnar människorna i det, stående bredvid ruttnande skördar vaktade av beväpnade män, när de själva svälter. Ingen desperation visas dock i boken förrän i slutet, istället är det en hopplöshet som växer och man vågar ifrågasätta syftet med ens egna liv och vad man faktiskt arbetar för också, det är aktuellt. John Steinbeck uttryckte sig ofta politiskt i sitt liv men tycks i denna bok mest av allt ha velat visa hur det faktiskt var den gången och vad som faktiskt hände. Vad tänkte och sa folk till varandra när de bespottades och tvingades bo i tältläger i sitt egna hemland? Det är intressant att läsa hur de drömmer om ett friskt leverne, i ett med skördens årstider, samtidigt som de vill ha friheten och fritid också, lite överflöd. Kanske är det en obalans i denna vågskål som kommer att avgöra USA:s ekonomiska framtid framöver och inte lite tvärtom som den där gången i mitten av 1930-talet... John Steinbeck skriver: "Frukta den tid då bomberna upphör att falla fast bombflygarna lever - ty varje bomb är ett bevis för att anden inte är död." Det bör kommenteras att detta stycke läses ganska tidigt i boken och inte i sig är ett uttryck för hur resten av boken ter sig. Den har snarare liknats vid Vilhem Mobergs "Utvandrarna"; fler bönder, mer skörd och färre bomber alltså.
 
Jag ger den här boken 4.5/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens