Jens Boktips

Framsidan till den här boken, av den formidable författaren Heinrich Böll, är väldigt speciell och särskilt levande tycker jag, det är en bild på tyska soldater. Det verkar som att de håller på att retirera någon gång under andra världskrigets slutgiltiga hälft, och kanske är de också någonstans i sitt egna land, det vet vi inte. Vi ser dem i alla fall gå, bakifrån, så jag skulle gissa att de retirerar. Det är i detta skede av andra världskriget som vi följer några av dessa tyska soldater, samt en del civila, i denna ”Var var du, Adam?”. I kategorin böcker av Heinrich Böll, som jag har läst tidigare hittar vi titeln ”Ansichten eines Clowns”(En clowns åsikter), eller som den heter på norska, vilket är det språk som jag läste den på ”Som en clovn ser det”. Den boken var en av de första jag läste under min tid av litteraturuppvaknande för några år sedan. Jag fann den så fantastisk i hur den skildrade en så ovanlig karaktär som en clown i efterkrigstidens Tyskland, och hur han levde i en kall lägenhet på randen av existensminimum, tillsammans med en kvinna som han älskade, men som tyvärr hade lämnat honom en tid innan. Jag har efter att jag läste den boken många gånger tänkt att i kategorin efterkrigsförfattare, så är Heinrich Böll kanske den främste. En annan sådan författare är ju Günter Grass, som jag har recenserat här på bloggen tidigare, med den eminente ”Bläcktrumman”, en fantastisk bok. När jag gör lite vidare undersökningar, så finner jag att både Günter Grass OCH Heinrich Böll har fått Nobelpriset i litteratur! Fantastiska bedrifter! När det kommer till skildringar av tyska soldater under kriget så tror jag dock att Heinrich Böll har mer att skriva om, från perspektivet av en soldat själv. Min upplevelse är att Böll var delaktig i kriget i större grad än Günter Grass, det är också naturligt att det var så, eftersom Böll var tio år äldre än Grass. Böll blev flera gånger sårad under sin tjänstgöring och blev tillslut krigsfånge, år 1945, hos amerikanerna. Grass gick ju ut väldigt sent med att han en tid hade tjänstgjort under kriget, som stridsvagnsmanskap tror jag, något som han fått en del kritik för, eftersom han precis som Böll varit ganska öppen i sin kritik mot Tyskland under andra världskriget. En lindrande omständighet är att Grass bara var 17 år när han stred för tyskarna.
Men nu är det alltså inte Günter Grass som jag ska skriva om så mycket, utan det är den här boken, ”Var var du, Adam?”. Jag tycker dock att min skildring av andra världskrigets efterspel i den tyska författarvärlden kastar en del nyttiga skuggor kring det fenomen som det skrivs så mycket om av Heinrich Böll i den här boken, nämligen krigets realiteter och dess ”ordinära” natur, och störande närvaro för människorna. Någonting som präglade hela Bölls liv och författarskap.

Vi läser nio episoder, som är sammanlänkade med varandra, om tyska soldater på olika platser vid fronten, och i reträtt. Krigets absurditeter och meningslöshet skildras med etsande skärpa, och lämnar oss med ett stort blickfång av ett europeiskt landskap, som är ärrat av kriget. Ändå finns en överraskande del av den gamla strukturen kvar, det är inte alla byar som blivit förstörda ännu, och vi finner att mänsklighetens natur är stark och värdig även i ytterst svåra förhållanden. En av berättelserna kretsar kring kärlekens flyktiga natur, då frågan ställs; vad är kärlek värt i tider av krig; vad är det då, mer än ett flyktigt löfte om ett otroligt återseende? I berättelsen är kärleken extra närvarande då en lärarinna blir förälskad i en tysk soldat, som härbärgar i hennes skola. Lärarinnan är judinna. Tysken är också förälskad i henne, men efter många kyssar och ord om sorger, så måste de tillsist ändå be varandra avsked. Kort tid därefter blir lärarinnan bortförd och mördad av den tyske soldatens kollegor, på ett fruktansvärt sätt, en avrättning. Men det vet kanske inte hennes tyske älskare ännu, man kan misstänka det, men vi vet det ändå inte säkert. Den tyske soldaten bär med sig minnet av lärarinnan då han långsamt drar sig tillbaka till det Tyskland, vars hela front nu befinner sig i reträtt från Sovjetarméer, såväl som amerikaner. Det var en särskilt sorglig och brutal episod av denna bok, som annars bjuder på en hel del retorisk eftertanke och slagkraft, som en levande berättelse som aldrig slår över i humor, men snarare tidvis är starkt präglat av ett desperat folkvett, som lyser genom landskapet och miljön och gör varje kulspruta till en personlig angelägenhet för Bölls läsare.

Det är verkligen en väldigt jordnära bok som Böll skrev, boken blev utgiven första gången år 1951. Det finns gott om plats för olika teorier om vad Heinrich Böll har velat berätta i boken, men det som fångar mig mest är just det mänskliga perspektivet, sånär som på individnivå i kriget, då något så ovanligt som individuella tyska öden skildras, på ett bra sätt. Det är väl något som det inte precis har duggat tätt av i filmvärlden i alla fall, jag minns tillexempel bara en scen från ”Band of Brothers”-serien(nu var ju det en dedikerad amerikansk berättelse, men ändå), då en amerikansk soldat hittade en tysk soldats kropp som han hade dödat. På kroppen fanns en edelweissblomma, som soldaten hade hämtat själv från en bergstopp i Alperna. Det blir lite i den samme andan som vi finner en del av karaktärerna i ”Var var du, Adam?”, men läget är mer argsint, samtidigt uppgivet och på något sätt väldigt byråkratiskt också. Skottsalvorna är bara en formalitet i en evig reträtt, som i boken skildras på ett lite liknanden sätt som exempelvis ”Moment 22”, där frustrerade individer skildras från kriget, där de är underkastade ett system som de inte sympatiserar med. Men, till den starkaste skildring, enligt mig. Det handlar om den tyske soldaten, som absolut inte kan finna sin plats på den allmänna marknadsplatsen i Ungern. Jag tycker den illustrerar en slags stereotyp för en ung tysk, som blivit uppfostrad i det nazistiska Tyskland, genom Hitler Jugend, och i dess propagandasfär. Och sedan hur denne soldat möter omvärlden och plötsligt blir som en utomjording där han går på en marknad någonstans i Ungern. Soldaten beskrivs som att han känner en skam för ungrarna, en skam som de själva inte upplever alls, snarare tvärt om. Eftersom den tyske soldaten inte förstår detta så sätter han sig själv i en mer och mer obekväm sits, då han hela tiden måste kompensera för det han själv anser sig ha rätt att kräva av sin ”icke-tyska” omgivning. Mannen, just den tyske soldaten tycks bära den sjukdom som var nazismen, en slags evig magkatarr, som gör honom oförmögen att njuta av mer än just det hans uppväxt kan ha nekat honom. Soldaten kan inte ens njuta av ett ögonblicks förlustelse i en karusell, fast han köper en biljett, utan att han äcklas av dess brist på mening och rim och reson på den plats i historien som han befinner sig. Hans plats i världshistoriens Nazi-Tyskland, är ingenting han reflekterar över överhuvudtaget i det ögonblicket, utan allting vänds mot ”den vanlige människan”, som skulle kunna tänkas se ned på honom, där han står och kräver ett ”tyskt” uppförande av en ungrare, som inte tycks vilja engagera sig i den aspekten av en affärstransaktion. Han skäms för de andra, och själv står han mest och svettas. 

En fråga som man kan ställa sig lite när man har läst klart ”Var var du, Adam?”, är: vem är Adam? Jag undrar om det kan vara Adam Smith, som ju försökte skapa en världslig mening i den fria marknaden, och vi möter kollisionen av ideologier i en scen i boken, då en tysk soldat plötsligt möts av en Sovjetisk stridsvagn med en röd stjärna på, och stjärnan skrämmer honom bittert, och är honom främmande. Sedan spränger stridsvagnen ett hus bakom honom i bitar, och murbruk och annat faller över soldatofficeren, och således blir han krossad till döds! Ännu ett hemskt öde i Heinrich Bölls eminenta verk från år 1951!

Jag ger den här boken 4.7/5 på en skala av bra böcker.

/Jens