Jens Boktips

2015-09-22
17:06:00

"Still Life With Woodpecker"(Stilleben med hackspett) - Tom Robbins

 
Sååå!! Ja, då har jag nu alltså återvänt till en författare som jag trodde jag hade övergett för länge sedan. Det är en amerikansk bestseller den här boken, men var finns kvalitén? Jo i den lekfulla stilen. Är det värt att ännu en gång läsa en Tom Robbins-roman för den varan? Jag tyckte plötsligt att det kunde vara det, när jag kom över ett exemplar av hans bok "Still Life With Woodpecker" på amerikanska. Som jag nämnde i min tidigare recension av hans book; "Jitterbug Perfume" så finns knappt de här böckerna översatta till svenska. Eller jo, "Still Life With Woodpecker" gör det, titeln ser ni här ovan, i rubriken. Jag hade läst den förut på engelska men ändå chockerades jag snabbt och kyligt, svårt, av den extremt mustiga berättelsen. Det är Tom Robbins som vanligt. Ingen kunde förvänta sig någonting annat av den mannen, man kunde inte förväntat sig någonting egentligen. Men kom ihåg att den här boken kom ut före "Jitterbug Perfume"(den är ännu mustigare)... Så kanske håller den på en aning mer relevans, eller?
 
Vi följer en amerikansk prinsessa över ett förtappat rike, hon heter Leigh-Cheri och bor i en stor villa tillsammans med sina föräldrar, kungen och drottningen i exil och deras trogna tjänarinna sedan tidigare, Gulietta. Huset är ständigt övervakat av CIA, då de förväntar sig en resning mot staten och ett försök till återinförande av den kungliga familjens rike. Några sådana planer finns inte, men allt som sägs inom familjen tolkas som planer. Kungafamiljen själv har sedan länge tröttnat på den klumpige CIA-mannen Chuck, som ständigt faller från taket eller dyker upp, oväntat, i ett fönster eller vid dörren när någon skall ut. Leigh-Cheri har hoppat av skolan och lever i ett frivilligt celibat efter en rad mindre lyckade erfarenheter av män och graviditeter. Hon har inga barn, men är väldigt miljömedveten, något som driver henne att be sina föräldrar om att få åka till Hawaii för en konferens, Care Fest, där alla ledande tänkare ska medverka. Det får hon, om Gulietta följer med. Gulietta försöker smuggla med sig en groda som är hennes sällskapsdjur, men hon stoppas i säkerhetskontrollerna, grodan lyckas nästan fly. Care Fest blir spännande för Leigh-Cheri, men hela konferensen får ett snöpligt avbrott då en bomb detonerar vid universitetslokalerna som skall inhysa den brokiga skaran konferensbesökare(bland annat ett gäng UFO-fantaster som i princip har ockuperat tillställningen). Det är den sedan länge eftersökte bombsprängaren och självutnämnde outlawen "The Woodpecker" som ligger bakom. Han har fyra dynamitgubbar kvar och tänker använda dem mot den utopiska konferensen dagen efter. Då blir han påkommen av Guiletta som kissar i buskarna bakom hotellet och så småningom också av Leigh-Cheri. Leigh-Cheri och han, har lika eldrött hår och temperament som varandra, och outlawen fångar Leigh-Cheris intresse. Deras öden tvinnas samman och Leigh-Cheris Care Fest blir någonting helt annat än vad hon kunde tro. Vi får reda på att det troligtvis finns ett utomjordiskt folk med rött skägg som rest till Jorden för tusentals år sedan, och sedan dess har manipulerat vår befolknings öden. Ett sätt tycks ha varit genom att visa oss pyramidernas krafter och energier och symboliska värde(de återfinns ju som bekant på USAs en-dollarsedlar). Den här upplysningen kommer att få stor betydelse för Leigh Cheris framtid de efterföljande åren...
 
Det är en väldigt revolutionär bok detta, som egentligen kanske inte har åldrats med någon särskild värdighet i sin strävan att vara helt nyskapande, kom ihåg att en av huvudpersonerna är en helt ohämmad terrorist, som många gånger har sprängt oskyldiga människor i luften. Ska jag vara helt ärlig så tänker jag ibland under tiden, vad är det jag egentligen läser? Det dyker upp helt oförklarliga partier.. Vad håller The Woodpecker på med?! Inte alltför sällan handlar det då om dynamit och omedelbara åtgärder, närmast romantiserade men, omoraliska handlingar. Männen i boken representeras främst av dem som vill försöka avsäga sig rätten att samexistera och ha en talan. Vi finner dock Leigh-Cheri som en väldigt spännande kvinna. Boken riktar in sig på att beskriva kvinnor i erotiska och tankfulla ordalag. Leigh-Cheris kön är lika vackert som The Woodpeckers tänder är fula, men ändå är det lite eggande. Den här boken handlar inte lika mycket om utlevelse som "Jitterbug Perfume", den handlar mer om nedtryckt kärlek. Då CIA fruktar att kungen skall försöka ta kontrollen över riket, så spränger outlawen till synes randomiserade mål på sina egna oförståeliga principer. Han är bara en outlaw. Just därför kan han ge ifrån sig precis det som Leigh-Cheri vill ha, och han känner själv att han är lika förälskad och principfast, mer tillochmed. Den bild av hur en amerikansk kvinna är, som Tom Robbins hade 1980, är kanske inte så samhällsenlig idag. Ett av The Woodpeckers första attentat genomfördes mot ett labb. En man dog, han höll på att utforska ett p-piller för män. När The Woodpecker får reda på detta blir han förkrossad i ånger och försöker med alla medel undersöka en kontraceptisk metod för män, eller kvinnor, helst utan kemikalier. Han kommer ganska långt, med det. Leigh-Cheri avskyr p-piller, efter att hon drabbats av missfall som ung. Det är där dessa två möts, prinsessan som en gång kysst en groda, och outlawen som sprängt ett kontraceptiskt labb. Och då blir det hett. Det är uthärdligt.
 
För det mesta tycks det här vara ett uttryck för Tom Robbins temperament, mestadels i sitt uttryck så att säga. Vad säger kapitlen om Leigh-Cheri om författaren själv? Det säger en hel del om en författare som vågar skriva på det sättet som Robbins gör, om det motsatta könet(jag har inte läst "50 shades of grey"). Även om det görs på ett sådant erotiskt laddat sätt som det här, Robbins måste ha känt att han vet ansenligt mycket om kvinnor, säkerligen finns det också en kvinna i bakgrunden av Robbins skrivande. Men han tar också många övriga risker med "The Woodpecker" förutom de rena sabotagen. Vid minst ett tillfälle tycker jag att han klampar över en streckad linje, men det är bara roligt då, för det bygger ju på en norm från 80-talet. Tom Robbins böcker är på ytan väldigt harmlösa äventyrsberättelser med sagolika inslag. Jag kan tänka mig att han egentligen kan ha varit en ganska "farlig" författare på sin tid, han har också beskrivits som det. Men kom ihåg att den här boken låg etta på bestsellerlistan för så många år sedan nu(35 år). Om vi skall jämföra med ett modernt medium så kan man säga att en Tom Robbinsbok är som om Wes Anderson, Fight Club och en mjukporr-film, tillsammans. Det blir hyfsat bra.
 
"Still Life With Woodpecker" är på ett sätt ungefär lika bra som "Jitterbug Perfume", men jag har ändrat mina betygskriterier en aning, och den får därför ett lägre betyg än den förre.
 
Jag ger den här boken 3.5/5 på en skala av bra böcker.
 
2014-08-25
12:37:00

"Jitterbug Perfume" - Tom Robbins

 
"Jitterbug Perfume is an epic" står det på baksidan av mitt exemplar av boken som jag hittade i min fars bokhylla för ett tag sedan. Det var i själva verket jag som köpte den till honom när jag bodde i England(böckerna har inte översatts till svenska) och jag tror jag är den förste i familjen som orkat ta sig igenom hela. Bland människorna i England som jag umgicks med så var det lite av en kultbok, bland oss unga. Och det är ett episkt drama som utspelar sig i boken, det hela är stundtals som en rosa elefant som flyger högt ovanför en på en persisk matta, stundtals lite hemskt och på det stora hela en ytterligt politisk bok. Eftersom jag läser boken på engelska så förstår jag väldigt lite av den... Vad har tacos med det hela att göra?
 
Nu är det faktiskt grönsaken rödbetan som inleder boken "Jitterbug Perfume", alla dess karaktäristika beskrivs grundligt, dess flammande eldighet till exempel. Berättelsen utspelar sig i nutid(den publicerades 1984) och historiskt, och vi följer många huvudpersoners öden. Alobar, mannen som någon gång under romartiden är kung över en självständig stam, en stam som har en sed som går ut på att kungen avrättas vid minsta tecken på ålder, är kanske den intressantaste. När gråa hårstrån uppenbarar sig på Alobars hjässa förnekar han sitt öde och gör allt för att fly. Hans folk odlar och lever av rödbetor. Det är också rödbetor som dyker upp utanför en ung servitris dörr, jämt, någonstans i Seattle i nutid. Hon finner ingen förklaring till det, utan bekymrar sig mest om de närmelser som hennes kollega Ricki gör sig på jobbet. Hon går motvilligt med på dem för att förleda ledan. Men hon har också ett hemligt projekt som hon inte vill berätta om för någon. Samtidigt i Paris driver de två kusinerna LeFever ett stort parfymföretag, den ena som businessman och den andra som en dofternas konstnär, företagets kreativa ledstjärna. Hans kusin finner honom blicka ut från fönstret i skyskrapans toppvåningar, skrapan som befinner sig i det annars så tysta parisiska kvarteret. På huvudet har han en valmask, något som kusinen accepterar som ett uttryck i konstnärlig anda. Förövrigt har han ju precis utvecklat en otroligt lovande parfym, en blivande kommersiell succé för företaget som gått i arv i generationer, sedan medeltiden. Också i New Orleans jazziga och karnevalpräglade gator finns ett parfymeri men i mindre skala. Dess ägare Madame Devalier driver det tillsammans med V'lu, sin afroamerikanska hjälpreda, men de säljer inte tillräckligt med parfymer för att få det att gå runt. Många skumma preparat säljs istället i hemlighet, som de i New Orleans berömda "hurricane drops", något som anses vara en skamlig åtgärd för en parfymerare. Men för det mesta sitter de och dricker te, drinkar och äter god mat tillsammans och konverserar. Den bästa jasminen för sina parfymer får de från den märkligt skrattande jamaicanen Bingo Pajama, som alltid har en svärm av bin runt sitt huvud. Snart skall också deras öden vävas samman med de andras äventyrliga sådana i jakten på evigt liv och den ultimata parfymen.
 
"Jitterbug Perfume" är en mustig, fuktig, myskdoftande historia. På sina håll förekommer visst användande av droger men det är inget övergripande tema i boken, skulle jag säga. Det verkar som författaren Robbins, trots sin liberala skrivstil, mest ser drogerna som ett uttryck för olika saker, leda, något miserabelt, mytisk vitalitet eller helt enkelt lättja. Ett exempel är när Alobar, största delen av bokens huvudperson, rullar upp en sko och röker den som en osedvanligt lättfotad flört med livet, liknelsen av en man som tar det på en klackspark. Man kan klart och tydligt se berättelsens landskap framför sig och även om jag nu har läst den många gånger, så blir jag positivt överraskad av de många intressanta vändningar som boken tar, Tom Robbins fantasi tycks oändlig och han lyckas med att säga a och senare b, och däremellan utspelar sig verkligen en episk saga. Det är otroligt härligt att läsa om lust och livfullhet, erotik och rena fördjupningar i sensuella och andra dofter(till exempel från djurriket) och så vackert skönlitterärt berättat. För den som har läst fler av Tom Robbins böcker är "Wiggs Dannyboy" den självklara favoriten av karaktärerna. Alla karaktärerna i boken är otroligt spännande och intressanta, men jag vill ändå säga att det är något jag anser med vetskap om att jag är en manlig läsare. För mig känns det kittlande att läsa om både männen och kvinnorna och vad de gör tillsammans, men det är det inte säkert att alla håller med om. Jag tror att också en kvinna skulle kunna ha glädje av personligheterna i den här berättelsen, Tom Robbins har iallafall varit gift sedan 1987. Boken och Robbins känns som något som överlevt hippie-eran, hela 60 och 70-talet och tagit sig ut på andra sidan, kanske inte helt fräscht, men fullkomligt upphetsande och ibland upplyftande. Språkets själva liv kan vara en av förklaringarna till att hans böcker inte översatts till svenska, synd.
 
Jag ger den här boken 4/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens