Så kommer ron till mitt lilla hushåll.. Jag har städat hela lägenheten, vart på promenad med Hjalmar och bryggt 100 koppar te. På julafton var jag sjuk på god väg att bli frisk. Men för sjuk för att besöka släkten i Norge, vilket innebar att jag var ensam hemma med en burk Eldorado-pepparkakor, en ask Aladdin och en facklitterär bok om arkivföring inom svenska myndigheter. Det var inte optimalt men helt klart en härlig blandning av onyttig choklad och nyttig kunskap. Jag lärde mig någonting, och kände liksom att vem behöver julafton, det går bra ändå? Men jag hade fel.. Mellandagarna kom och blev tyvärr alldeles för korta för att kunna väga upp mot att ha missat självaste julafton och jag jobbade på obekväma dagar. Helgerna blev stympade av dålig planering och sjukdom. Min syster fick Covid-19. Ron sänkte sig inte över min lekamen och jag sörjde att jag hade missat ett helt års julstämning. Men nu är den här, jag har ledigt resten av veckan och har hittat massa ny musik att lyssna på plus en rad böcker som jag vill läsa. Det har annars varit ett problem i min bokhylla – alla de intressantaste böckerna har jag redan läst. När jag var hemma hos mamma så hittade jag en serie böcker i hyllan där som jag gärna läser, så lusten har kommit tillbaka. Musikmässigt; jag har hittat Fu Manchu, detta oantastade stonerrock-band, som gjort resan på rätt sätt. De gick från garage, till stora scener och jag tror tillochmed de var soundtrack i Tony Hawk Pro Skater. Sen gick populariteten väl ner, de började spela hårdare musik efter att ha misslyckats med en slags ”Foo Fighteristering” av sin musikstil, och för några månader sedan spelade de på Pustervik här i Göteborg. Då hade jag tyvärr inte till fullo upptäckt dem ännu. En annan återupptäckt är Morrissey, denna kontroversiella skvallermus som gjort rubriker av helt fel anledningar de senaste åren, det finns inte en politisk eller social blunder som han inte har gjort.. Men fan vad bra musik han gör och har gjort. Jag är djupt selektiv i mitt val av album med Morrissey som jag lyssnar på. Föredrar soloskivorna framför The Smiths.. De senare soloskivorna före de gamla, och det är när de distade gitarrerna och rocken gör entré som hans karriär blir särskilt spännande för mig. Hans ?nuvarande? gitarrist, minns inte vad han heter, gjorde underverk för Morrisseys musik, och det hade faktiskt varit riktigt kul att se honom live känner jag nu. Ska lyssna in mig på hans två senaste album först, de är antagligen för kontroversiella för att kunna leva med, men det är smällen jag tar. Han är en poet av rang och han har en bra röst! Att han har sagt att kineser inte är människor accepterar jag därför att han är homosexuell på ett privat sätt. Inte flamboyant, utan något tystare och beskedligare. Livet är inte alltid så lätt, och ålderdomen kan onekligen göra den muntraste spjuvern till en ligist, så en impotent homosexuell poet tillåter jag mig i det här fallet att lyssna till och till viss mån även att jag skiljer på verk och person. Den debatten ser jag dock som problematisk inom ”pop/rock”-genren där så mycket handlar om attityd, coolhet osv. Det ser man exempelvis tydligt med Fu Manchu – där briljansen i riffen tryter kommer en omåttlig råhet och coolhet in och kompenserar, och till och med en sådan förmåga som ödmjukhet finns i de råaste låtarna, vilket är en del av verket Och personen.
Den här gången har jag läst en novellsamling av Saul Bellow, ”Han med foten i klaveret”. De handlar om en rad intellektuella judar, beskrivna av andra intellektuella judar, och författad av en Nobelprisad jude. En onekligen intressant cocktail, och något jag njutit i fulla drag av, och vidare är de Nobelprisade judarna ganska många och generellt väldigt, väldigt värda att läsa. Jag tänker exempelvis på Isaac Bashevis Singer. Att skriva en rad noveller om intellektuella som har vissa förhållnings- och emotionella problem, som djupdyker i släkten, kusiner, att vara amerikan, att vara polsk jude etc. är verkligen en härlig verklighetsflykt för mig, och alltsammans utspelar sig även på 70-talet, det decennium då Bellow vann Nobelpriset. Att inte vara intellektuell, jude eller Nobelprisad gör inte att jag tappar hoppet eller känner mig knäppt på näsan, det är snarare en glädje att få ta del av ett så pass tydligt intellektuellt och kulturellt uttryck, som vet vad en pratar om! Jag är nu redo att läsa antingen en gammal biografi om Morrissey, före det att han blev jättekontroversiell, eller eventuellt något annat spännande, och jag tänker börja imorgon med detta. Sova länge kanske. Dricka te, jag tror det är min nya bantningshistoria: ”Så tappade jag 30 hekto på 20 veckor – (jag drack te istället för att äta ostmackor)”.
Hur mår jag då på ett emotionellt plan, om vi nu inte har avhandlat det ännu? Jag trivs i arbetslivet och hoppas på att få ett fortsatt kontrakt efter det att mitt tillfälliga (ej tillsvidare-) kontrakt löper ut. Om inte det så har jag fått erfarenheter, vilket tillför att kunna söka nya jobb med större potential. Och jag läser lite böcker från grundkursen i arkiv för att hotta upp mina kunskaper. Jag läste ju aldrig grunderna inom arkiv, utan gick direkt på en masterutbildning, vilket har skapat vissa luckor, vissa stjärnfall och många ”informationssilos” som på något sätt skall kopplas samman och förhoppningsvis bevaras i min hjärna, så att jag kan förvalta mina kunskaper, applicera dem i praxis, få till en bra personlig utveckling som på sikt leder till samhällsförbättringar, ingen laizze faire-kapitalism, utan hjärta, utan en fortgående och utbredd myndighetsutövande på ett kvalificerat sätt av dem som genom votering blir valda att förvalta det arv at myndighetsutövande, politik, och demokrati som kanske kan leda till en förbättring när det kommer till sådant som miljön, klimatet, det växande hotet av fascism, nollställda individer och fattigdom i hela vår värld. Jag vill kortfattat ha ett jobb.
Jag vill ge den här boken 3.3/5 på en skala av bra böcker!
/Jens