Jens Boktips

Mycket har förändrats. Men som min gode vän Björn sa: ”Matematiken är sig lik”. Black Math, då det verkar som att den svenska corona-strategin har misslyckats. Har vi isolerat oss för lite eller för mycket? Hur spelar minkpopulationen in i detta (jag hoppas att de inte kommer spela in alls). Nu vet jag iallafall att det finns en ”statsepizootolog” i Sverige. Men ändå är min hund förkyld, kan nån förklara detta? Det har varit en ganska märklig tid, den tid som gått sedan jag skrev senast. Coronan har lagt sig som ett täcke över en annars medioker tillvaro, och nu är det snart jul.

Under hela den här tiden har jag först jobbat mycket, sedan börjat plugga 3 ämnen parallellt (inom samma program), och på det tre ämnen som jag aldrig har läst förut. Det är en utmaning att sätta sig in i dessa ämnen på masternivå, och motivationen svajar ibland men jag tror det kommer gå bra. I värsta fall får jag söka jobb på ICA som statsepi-kassör, service manager in practice med ansvar för bäst före-datum i hela mjölkkylen. Stelt!

Jag har också börjat träna igen, vilket känns väldigt kul. En minor setback nu med att man uppfodras att inte gå på gym. Har försökt gå en gång men då var det kö och kö-vakter, och det skulle ta typ en timme att komma in på gymmet. Kön gick utför dörren och ned på gatan. Jag vände. Men min plan nu, en plan som jag också lämnat in till min lärare i form av ett best practice formal managing document for change management and business administration, eller med en något lättare beskrivning en inlämningsuppgift om förändringsledning, är att jogga till ett utegym – träna – och sedan jogga hem igen. Försöker även engagera några kompisar i detta då det kan vara bra motivation. Och jag tänkte skaffa en kalender och ge mig själv guldstjärnor och grejer om jag vaknar i tid på morgonen och sådär. Motivation. Det är inte kul att aldrig se solljus, om det så bara är genom fönstret. Och det finns så mycket jag vill göra förutom att sova.

Angående träning och gympa så har jag gått några gånger på ett kettle bell-pass, något som också ställts in nu på grund av corona. Så för att inte tappa all träning och framgång jag rönt så måste jag börja på egen hand utomhus. Det är frustrerande att min viktresa skett utan att jag lagt upp någon video, och nu när jag börjat gå upp i vikt igen (min hjärnsubstans har hållit sig på en medioker nivå), så börjar funderingarna kring att skapa videomaterial igen. Vi får se hur det blir.

I ärlighetens namn så går mitt mående upp och ned ibland. Ibland går det upp, och sedan. Går det ned. Känner ni igen er i detta? Jag hoppas inte, för jag tror att det finns en senior managing director of best practice där ute som mår bättre än mig. De säger att man inte skall vänta på att andra ska rädda ens vardag, man ska dra sig upp ur stövelskaften själv. Men jag hoppas fortfarande på min senior managing advisor, som skall komma som paragrafryttare och rädda min vardag med lite top quality management. Men under tiden då det inte inträffar så har jag fullt upp med att läsa, sova, gå ut med Hjalmar, hänga hos min mamma, med mina syskon med mera. Har även vart en del på sommarstugan som ni som är vänner på facebook kanske har sett i mitt flöde.

En glad nyhet är att mitt musikintresse har breddats under dessa månader. Tysk elektronisk musik är jädrigt najs. Det funkar utmärkt när man pluggar, man kan lyssna när som helst, det är inte invasivt (otroligt men sant), och jag får en härlig känsla. Det är fantastiskt vilka ljud man kan skapa med hjälp av synthar och datorer. Ibland hör man att det är en synth och ibland är det bara helt bananas, ett ljud som är så välproducerat att man tänker – hur kommer man på ett sådant ljud? Det är som med Kraftwerk, det håller fortfarande. Jag kan lätt lyssna på 10-20 år gammal elektronisk musik och njuta av lo-fi synthljud, och variera med lite maffigare moderna låtar. Kvaliteten finns på olika plan.

Lyssnade nyss lite på The Strokes nya skiva, med anmärkningsvärt större antal synthar. Det är också ett band som bara funkar. Försöker emulera deras framgångar i min egen gångstil, men har misslyckats hittills tyvärr. Det handlar om att gå med benen i kors tror jag.

Så, vad har jag då läst under dessa månader. Jo, 1400 sidor Sherlock Holmes. Hela Sir Arthur Conan Doyles samlade verk om Sherlock Holmes. Har det varit kul? Ja, stundom. Det är givetvis väldigt välskrivet, spännande och kul att läsa. Men det blev kanske lite mycket. Skönt att inte stressa med vad man företer sig, kanske har lite mer tid gått åt att läsa serietidningar och liknande, vilket inte syns på mina sociala medier, men som är kul och avslappnande. Nu är jag iallafall klar och skall nervöst ta mig an uppgiften att recensera.

Det är tyvärr en tidvis lite utdaterad bok jag har läst från slutet av 1800-talet fram till 1900-talets början. Lite smått rasistisk här och var, med idéer som att man kan se en persons personlighet i deras utseende, och härröra diverse sanningar om en person och gissa sig till ett sinnelag genom trynet. Och att man kan påverkas negativt i utvecklingen om man befinner sig för länge i tropikerna, eller att man kan ha eldig härkomst. Vissa av de här perceptionerna finns ju kvar än idag i våra resonemang och samtal. ”Ja, hur var den nya psykologen då?”. ”Jo, han var bra, han var iranier”. Är det relevant? Samtidigt kan jag känna att man inte orkar värdera vissa grejer så himla noga, visst det tillför kanske inte någon väsentlig information att berätta vilket land någon har ett ursprung i, mer än att man kan gissa hårfärg eller så. Men vi använder det i vårt dagliga tal ibland för att beskriva en person, även om det inte säger oss något. Kan vi inte bara sluta då? I sin extrem kan detta tankemönster appliceras på politiken i USA. Högerextremer – vi måste hålla befolkningen på en tillräckligt vit nivå. Annars kommer de öppna gränserna och nedmontera staten och skapa ett enda stort land som skall heta Zion, och där hör inte vi hemma. Hillary Clinton – är det inte mysigt, vi är så globala, och vi har hela den ekonomiska sektorn bakom örat. Som ni förstår är detta en hel debatt på en höft, och jag kommer inte till någon relevant poäng. Ska man ”bry sig” om nationalitet eller inte? Hur hade jag känt om jag hade mörk hy eller svart hår, och någon frågade vart kommer du ifrån? Kan man fråga, ”har du något ursprung från ett annat land än Sverige?”, vilket borde vara mer normalt? Men jag kanske hade varit sur om nån frågade om jag hade nåt ursprung från Polen från ingenstans. Bara för att jag är vit. Vilket aldrig har hänt, så man får direkt försöka värdera relevansen i olika situationer, och de som bara lever och inte tänker kommer alltid vara ett steg före mig och många andra. Har nog växt upp i milt inskränkt miljö, så det mesta är nytt för mig. Vissa tar det osäkra före det osäkra, men jag säger såhär – om du inte är lättprovocerad så kan Sherlock Holmes vara något för dig. För det mesta är det en rätt lättsam ton och ganska spännande, men det där med lättsam ton är något av de slugaste fällorna vi sätter för oss själva tror jag. Vad som helst kan passera om det passerar i lättsam ton. Det tycker jag är fel. Så nej förresten, skit i att läsa 1400 sidor om Sherlock Holmes. Spela datorspel istället. /Jens.

Boken handlar om privatdetektiven Sherlock Holmes som löser de mest otroliga gåtor med sin metodik, sin flit och sin vassa hjärna. Historierna återberättas av hans medhjälpare Dr Watson. Det mest fabulösa får en rationell förklaring, och mysticismens dimmor skingras av de två, då de tar sig an mord, stöld, bedrägeri och allt mellan himmel och hjord. Det är intressant att de inte endast åtar sig brottshandlingar, de hjälper till med andra mysterium också, och med god framgång.

Samtidigt var Sir Arthur Conan Doyle konstigt nog ganska vidskeplig. Han var spiritualist, vilket innebär att han trodde att döda genom diverse olika kanaler kunde kommunicera med levande. Han trodde på Cottingley-älvorna (ni kanske har sett bilder på en litet tjej som sitter bland en massa varelser med vingar). Samtidigt skrev han om den mest rationelle utövaren av konst som man kan tänka sig, en man som liksom förkroppsligar den tidens tänkande kring vetenskap – allt har en naturlig förklaring. I en artikel på nätet som jag läser så står att första världskriget kan ha spelat in på ACDs tankar om att kommunicera med döda (Gud slänger oss inte på skräphögen efter vi dött). Han miste många familjemedlemmar och frustrationen var hög. Samtidigt tog han avstånd från den katolska kyrkan.

Det är onekligen intressant att denna separation mellan ACDs karaktär och hans personliga värld existerade genom hela de samlade verken om Sherlock Holmes. Det är också något sorgligt. Var han den förste att på riktigt tvivla på rationalismen och dess relevans? Det är sannerligen en bit att gå från det till att tro på älvor, men jag har själv tvivlat på det rationella ibland. Har inte alla det? Vi föds, vi dör, och däremellan existerar vi. Men vadå? Skall man tro att vi är bättre än de blinda myrorna som inte ens är medvetna om vår existens, eller skall vi erkänna att kanske vi också är blinda. Om det finns nåt resonemang i evigheten återstår att se.

Ett annat ämne som intresserade mig när jag läste boken var frågan om det var som jag hade hört. Är Sherlock Holmes homosexuell? Jag fann till en början många indicier för det påståendet, det verkade stämma. Men bara indikationer, som hans totala ointresse i kvinnor och hans nära band med Dr Watson och andra män. Om avsaknaden av intresse för kvinnor kunde bevisa ett erotiskt intresse för män så kan man säga att Holmes faktiskt var gay. Men på nätet debatteras det friskt om att han absolut inte är homosexuell, han hade i själva verket ingen sexualitet alls! Och det kan också stämma – man kan helt enkelt inte bara gå på indikationer i en sådan här fråga, och jag vet inte vilken åsikt ACD hade kring homosexualitet, det var säkerligen inte så uppskattat i samhället under tiden böckerna skrevs. Om han skrev för att visa sympati för kärlek så har ni en ytterligare anledning att läsa boken, det kan då överväga de negativa sidorna.

Allt som allt – en spännande tid, lagom mycket läsning och mycket annat också. Undrar om jag kommer fortsätta läsa i långsam takt eller fortare. Vi får se!

Tills vidare, väl mött.

Jag vill ge den här boken 3.2/5 på en skala av bra böcker!

/Jens