Jens Boktips

2017-11-27
16:42:00

”Orientekspressen - En vårreise” - Torbjørn Færøvik

 
Sådär.. då ska vi se... Blev precis klar med en bok som är förra årets födelsedags-eller julpresent! Det är en norsk bok då jag ju ursprungligen kommer från Norge och också har all släkt där. När jag berättade för mormor att jag hade börjat läsa ”Orientekspressen - En vårreise” så visade det sig att detta inte var en bok som hon bara råkat hitta och köpt därför att den verkade intressant. Nej, jag tror hon själv hade läst flera av författarens andra böcker som handlar om hans Asien-resor(Torbjørn Færøvik är utbildad inom asiatisk historia, och min mormor har också ett brinnande intresse för Asien). Så självklart var detta ett faktum som gjorde läsningen ytterligt roligare då det är en sådan fin present som jag hade fått!

Det handlar om en tågresa från Europa till Asien, från London till Samarkand med den gamla Orientexpressen som förebild. Færøvik berättar på ett virilt, häftigt och spännande sätt om de olika resmålen längs rutten där Orientexpressen en gång i tiden gick. Han tar oss med på en resa som både är en reseskildring från ca 2015-2016, med aktuella lägesrapporter från de olika platser han besökte, men också djupgående skildringar av olika historiska personer, vetenskapsmän, politiker, härförare och helgon som har levt och verkat på olika platser i Europa och Asien genom historien. Det är inte en reseguide eller hippie-roadtrip som det handlar om, Færøvik är kanske mer en hipster än en hippie, sant är iallafall att han mycket tydligt är en mycket erfaren författare och välbevandrad resenär med mål och mening i sina texter och i möten med nyckelpersoner i världen som kan hjälpa honom att realisera den berättelse som vi senare får läsa som hans reseberättelse. Det är otroligt spännande läsning! 

Orientexpressen gick ursprungligen från Paris till Istanbul och längs den rutten har författaren rest på motsvarande tåglinjer och b.la. bemärkt likheter och skillnader på landskapet han möter, men också skillnaden i livsstil ombord på tåget och den politik som genom decennierna har förändrat reseupplevelser för de tappra som valt att resa med tåget nu och då. Det har inte alltid varit en självklarhet att resan mellan Paris-Istanbul skulle vara en särskilt säker eller bekväm resa(även om tåget hade en del lyx), men bolagets mål var alltid att tåget skulle ta sig fram och fungera som den bro mot Asien som den då var. Många har varit med om strapatsfyllda resor ombord på orientexpressen och en av dem var ju exempelvis Agatha Christie som skrev en bok som löst kretsade kring hennes egna resminnen. Den lyx och exotiska känsla som ska ha funnits på tåglinjen har ju faktiskt lockat många författare och filmmakare att skildra tåget, exempelvis så har Graham Greene också skrivit en bok som utspelar sig på Orientexpressen, och en filmatisering av Agatha Christies bok går just nu på bio, med blandade recensioner...

Faktum är att resan inte är så vanlig att företa sig idag och det blir inte alltid helt enkelt för Færøvik även om det mesta går bra för honom. Det mest spännande att läsa om i boken är dock den extra tur som författaren tar, vidare, efter det att han har nått Istanbul och noga redogjort för dess historia, exempelvis med platsbeskrivningar av den gamle sultanens palats och flera av stadens moskéer osv. Resten av resan går i historieintressets tecken och resan bär av till de städer som författaren finner det intressant att besöka. En av dessa städer är Kars i Turkiet som är den stad där Orhan Pamuks bok ”Snö” utspelar sig, och det är en ganska dyster och nedgången plats(främst efter Pamuks beskrivning), så det är alltså inte alltid rent konventionella resmål som Færøvik väljer att besöka. Anslaget ligger på att berätta en god berättelse och upptäcka platser som kanske har haft större betydelse förr i tiden, men senare lämnats därhän, och många ställen är sådana att de inte alls utnyttjats till sin fulla potential som turist-attraktioner, och då är det särskilt spännande att få höra hur det har styrts och ställts med städernas historiska nyckelplatser i olika delar av världen. Resan går till Georgien, Azerbadjan, Turkmenistan och Uzbekistan, och det är det sistnämnda landet som innebär berättelsen, reseskildringens slutmål, närmare bestämt staden Samarkand. Det beskrivs som en vacker stad, unik med sina historiska efterlämningar, balanserad i fråga om turism och självaktning i förhållande till historien, och mycket annorlunda än flera av de andra land som präglats starkt av Sovjet-tidens kulturella och politiska omställningar. Dessa land har även på senare tid många gånger ett kulturellt klimat och en penningpolitik som gjort historiska objekt eftersatta, ibland gruslagda eller glömda.

Det som däremot inte är glömt i Færøviks bok är andra världskrigets konsekvenser i historien(främst är detta tydligt i de partier när författaren reser genom exempelvis Tyskland, Österrike och Ungern) och nazismen och Hitlers fälttåg redogörs det grundligt för i den första delen av boken. Senare under resan blir Stalin och Sovjet-tiden mer framträdande och författaren besöker även Stalins födelseort, där vi får läsa en del om hans barndom i Georgien. Jag saknar en svensk motsvarighet i författarvärlden som jag kan jämföra med, om man skulle vilja se på sättet att skriva och vilka ämnen som berörs, men det skulle mycket väl kunna bero på min bristande insikt i modern litteratur i Sverige. Men de flesta kan väl hålla med om att norrmän är mer kända för äventyr och upptäcktsresor än vad svenskarna är, och det är som sagt tydligt i den här berättelsen att det är en stark, världsvan, bildad och intelligent författare som har skrivit den här boken. Målet har varit att upplysa oss om en rad fakta på ett intressant sätt, och det är inte utan att man känner sig lite mer världsvan själv när man så har läst klart boken. 

Kort sagt så är det en väldigt välskriven bok som har en metodisk ansats med ett fast berättargrepp som väcker intresset och lusten att lära, och jag hade med glädja velat läsa flera böcker av Færøvik också, då boken som reseskildring förmodligen är den starkaste jag läst!

 Nästa gång blir den Ayn Rand!

 

Jag ger den här boken 4.7/5 på en skala av bra böcker.

 /Jens

2017-11-14
00:54:00

”My Autobiography”(Min självbiografi) - Charles Chaplin

 

Nu har jag läst klart den gamla biblioteksboken vars första utlåning enligt kortet längst bak i boken, skedde år 1967. Då var mina föräldrar bara 4 år gamla! Håller självbiografin fortfarande då? Ja, på det fysiska planet så gör den fortfarande det, pärmen och papperen är intakta! Men jag tycker också att det är en mycket välskriven självbiografi som visst kan vara lite gammalmodig ibland, men som hela tiden har den där lite uppstudsiga attityden som vi hittar i Chaplins tidiga stum-filmer. Jag har sett flera av stumfilmerna han gjort, samt ”Diktatorn” som ju är en ljudfilm om Tyskland och Hitler, och jag får ändå medge att jag är ett stort fan av Chaplins filmer och Chaplin-karaktären. Efter att ha läst boken kan jag även säga att jag är ett fan av den Chaplin har uttryckt att han är i sin självbiografi. Det är spännande att läsa det mesta han ville berätta, även om de delar av boken som främst handlar om Hollywoods societetsliv och de många möten med kända människor som Chaplin hade under toppen av sin karriär, kan vara lite tråkiga ibland. De flesta av dessa människor är ju också glömda av gemene man sedan många år tillbaka. Andra känner man till från Chaplins filmvärld, som exempelvis hans trogna film-partner Edna Purviance, som det dock skrivs väldigt lite om i boken. Berättelserna om Charlies barndom är fantastiskt levande och berikande och ger en fin inblick inte bara av familjen Chaplins nöd och fattigdom, utan också om staden London och hur han ramlade in i film-världen efter en kortare karriär som varietéartist. Bägge Chaplins föräldrar hade ju detta yrke, och det kan vara särskilt kul att läsa om den unge Chaplin då jag tänker tillbaka till filmen med Robert Downey Jr. i rollen som Charlie och hur hans väg till kändisskapet, och film-makandet gestaltades där. 

Chaplin har använt sig av en viss berättarteknik i boken som han håller sig till genom hela. Det är ett vardagligt uttryck som skapar mycket rum för att glädjas med honom då det går bra, och man känner den där melankolin som kanske finns i alla hans verk, de gånger han möter motgångar. Särskilt hans moders sjukdom och nöd är mycket gripande att läsa om. Chaplin var på många sätt en besynnerlig man som tog sig genom livet på ett visst sätt och med en viss finess som gav honom många fantastiska stunder av kreativ verksamhet och nöje, detta finns noga dokumenterat i hans bok, även med en serie fotografier som finns med i varje kapitel. Allt från hans första resa till sitt hemland Storbritannien, från USA efter det att karriären hade börjat ta fart, då han möttes av hurrande folkmassor, till hur detta sedermera nästan blev att förvänta sig vartän han kom att resa. Även skildringen av hans tid i Japan före kriget(andra världskriget) är ett exempel på ett mycket spännande parti som visar på den humor som Chaplin hade i de mest livsfarliga stunder av sitt liv. Slutligen kan man säga att Chaplin kanske har förhållit sig lite beskedlig till själva skrivandet av sin självbiografi. Man märker att det är mycket som inte tagits med, särskilt i andra halvan av boken, och han fokuserar mest på de många möten som han hade under den här tiden vilket ger en blandad upplevelse då man läser. De många problem som han hade med staten i USA under en tid, och även andra angelägenheter som präglade den sista tiden av hans vistelse i Amerika skildras på ett öppet och inte alls bittert sätt och man får intrycket av att ett mycket fint lugn tycktes finnas hos honom även i de jobbigaste stunderna. Chaplin var sorglös och melankolisk på samma gång tycks det mig, och då han tvingas flytta från Amerika på grund av en ren häxjakt till följd av vissa utspel så är det en äldre man vi möter som endast vill blicka framåt mot friden och fredens tid, det som han ansåg sig ha förespråkat under hela sitt tidigare liv.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att jag är mycket nöjd över att ha läst den här boken och den ger mig stor lust att se fler av Charlie Chaplins filmer, särskilt de senare filmerna han gjorde med ljud. Man skall inte glömma att han var både manusförfattare, regissör, skådespelare samt kompositör till musiken i sina filmer! Sannerligen en fin man med en bra gärning, som människa, komiker och med denna hans självbiografi! Som tur är finns flera av hans filmer på Youtube.

Charlie Chaplin

Jag ger den här boken 4.5/5 på en skala av bra böcker.

/Jens

2017-11-04
16:51:00

”Kameleont” - Jens och Björn

Hallå där glada vänner!
 
Här kommer länken till årets låt för mig och min vän Björn! Vi spelade klart allt igår med klarinett och det hela, och hoppas att ni tycker bra om vårt alster! Björn har skrivit texten och spelar klarinett, och jag spelar gitarr och sjunger(nåja..)! 
Ni kan också via länken nedan hitta ett tidigare års sommarlåt av mig och Björn samt en demo jag spelade in hemma ca år 2013. Då var jag ganska utslagen vilket till min stora glädje också kan höras i inspelningen :) ett kärt minne har många namn!
 
https://m.soundcloud.com/jensobjorn
 
/Jens