Jens Boktips

Ibland är man bara medveten om att man läser en anspråkslös mästare när denne är i sitt esse. Så är fallet med Joseph Heller i denna bok, och då var han ändå gammal, och det hade gått antagligen mer än tjugotalet år sedan han skrev ”Moment 22”. Detta är uppföljaren.. Och även här får vi följa Yossarian, denna mycket sympatiska karaktär som närmast kan liknas vid en förbryllad åskådare tillika vapenvägrare i en situation i Moment 22 som givetvis är ohållbar. Det finns även en filmatisering av den boken med en fin skådespelare i huvudrollen vid namn Alan Arkin. Han gör en magnifik insats i en gammal film som kanske kunde haft en större budget, men det faktumet förtar inte någonting ur handlingen eller filmatiseringens egna briljans. Jag ställer mig frågan flera gånger om då jag läser; är detta en femma? Jag tror tyvärr inte att det är en fempoängare, men det får blir något jävligt nära det betyget iallfall. Moment 22 är antagligen en av mina favoritböcker som tillsammans med ”Slakthus fem”, är kanske de mest inspirerande berättelserna om kriget, kanske tillochmed de allra mest inspirerande böckerna överhuvudtaget som jag har läst. Men det finns ju många andra ämnen att skriva om. I ”Slutspel” får vi följa Yossarian och några andra i New York där de lever sina liv många år efter kriget. De börjar bli gamla, trötta och sjuka men Yossarian håller givetvis modet uppe och gör till och med sin älskare gravid, något som splittrar honom. Typiskt för Hellers böcker är det eviga flörtandet som tar så mycket tid för böckernas karaktärer. Slutspel har inte den melankoliska anstrykningen som nästan knäckte mig då jag läste ”Något har hänt”. Istället är den bara lätt ironisk och mycket lustig och rolig. En gammal fältpräst börjar kissa tungt vatten som kan användas för att skapa kärnvapen. Givetvis blir han fångad av staten eller ännu högre makter som matar honom med drycker och måltider som inte tycks förändra det påtagliga faktumet att han kastar tungt vatten..