Jens Boktips

2018-08-25
15:23:37

"The Complete Robot" - Isaac Asimov

 
Nu har vi kommit till en bok med överraskande mycket djup och många lager. Det är en samling av noveller av den eminente och fantastiske sci-fi-författaren Isaac Asimov.

Till en början trodde jag att detta skulle vara ett samlingsverk av samtliga böcker i serien om robotar (t.ex. I Robot osv.) och jag såg framför mig att jag skulle läsa alla robot-romaner ackompanjerat av The Alan Parson Projects skiva med just namnet I Robot.. Den skivan är ju också gjord som ett soundtrack till boken ”I Robot”, vilket den gör bra, det är en riktigt bra skiva i någon slags Pink Floyd-aktig stil. Men jag har alltså inte läst den boken ännu.. Döm av min förvåning när jag upptäckte att den ryskfödda författaren från USA hade kommit ut med en hel novellsamling om robotar! På 700 sidor dessutom (lyckligtvis inte med lika tunna sidor som Ayn Rands Atlas Shrugged, eller med lika små bokstäver. Också med mycket bättre innehåll på alla sätt, såväl filosofiskt som underhållsmässigt. Dock ett något liknande omslag som den till Rands, i jämförelse, mycket usla böcker.). Jag blev såklart lite besviken först för jag har ju läst en del av Stiftelse-serien (Foundation), och tycker att vissa delar av den serien är helt magiska, och ville således såklart bekanta mig mer med robot-romanerna som jag hittills inte har rört. Men det visas redan på omslagets baksida att denna samling av noveller egentligen är helt essentiell för att komma ett steg in i Asimovs värld av robotar. Detta påvisas genom att ”Robotikens tre lagar” finns tryckta på baksidan. Dessa är alltså ”stiftade” (hehe) av Isaac Asimov själv och anses enligt dagens tekniska expertis vara relativt bra förutsättningar för att kontrollerat introducera robotar bland mänskligheten på Jorden. Fast i de flesta av novellerna i den här samlingen så är robotar förbjudna på Jorden, och stigmatiseringen pga. det är något som behandlas grundligt i flera av berättelserna.  Låt mig börja med att skriva ner de robotikens tre lagar, så skall jag gå in mer på vad boken handlar om efter det. En ledtråd är att bokens titel; ”The Complete Robot” i min mening är en beskrivning av verket som någonting, utöver innebörden att samtliga noveller är samlade i en volym (jag tror att Asimov skrev betydligt fler noveller om robotar än de som finns i denna samling). Det tycks snarare vara en hint till själva innehållet i novellerna som i de allra flesta fall har någonting att göra med fungerande eller icke-fungerande robotar. The complete robot kan alltså utläsas som den kompletta/färdiga/fulländade roboten, vilket jag tror menas.

THE THREE LAWS OF ROBOTICS

1.     A robot may not injure a human being, or, through inaction, allow a human being to come to harm

2.     A robot must obey the orders given it by human beings except where such orders would conflict with the First Law

3.     A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the First or Second Law

Som sagt så behandlar stora delar av boken olika problemställningar eller frågor som direkt kan kopplas till dessa tre lagar. Det är så att säga en del av Asimovs sätt att skriva, att sätta upp olika dilemman som har med arbetande eller fritt tänkande robotar att göra, och hur dessa förhåller sig till robotikens lagar. Ett problem som kan tyckas vara långt ifrån dessa lagar visar sig ofta ha med dem att göra iallafall och effekten blir att vi får vara med i Asimovs forskning kring robotarnas psykologi. Detta är särskilt tydligt i de noveller som handlar om den kvinnlliga robo-psykologen Dr Susan Calvin som jobbar för världens tidvis enda, alltid ledande, robotfirma ,- U.S Robots and Mechanical Men. I de noveller som handlar om Dr Calvin får vi läsa riktigt kluriga djupdykningar i robotarnas psyke och konfliktfyllda relation till människan, men vi får också läsa om Dr Calvin och hennes livslånga åtaganden i relationen med olika former av robotar. Många gånger är novellerna mycket kluriga, eller blir helt enkelt avslutade på riktigt kloka och välgenomtänkta sätt, och det är faktiskt så att Asimov skulle kunna jämföras därmed, med vissa andra författare jag läst, som har skrivit noveller. Jag tänker främst på Roald Dahls mycket finurliga sätt att lägga upp en handling, men även några av Edgar Allan Poes noveller kan läsas mellan raderna i Isaac Asimovs noveller (alltid om robotar). Det som också är spännande i Asimovs berättelser är att även människor behandlas, vi ser olika huvudpersoner i olika delar av boken och de har alltid unika förhållande till robotarnas existens, och egna personligheter. Dessa karaktärer är det mycket intressant att läsa om också, och Asimov har ett skönlitterärt sätt att skriva som inbjuder till tankar och funderingar kring händelseutvecklingen och den personliga utvecklingen hos bokens olika karaktärer. Det är otroligt att han har lyckats fånga ”den fulländade roboten” gång på gång, genom att olika modeller av robotar med olika egenskaper, skapar unika förutsättningar för text, och unika lösningar på de problem som ofta uppstår då maskinerna försöker att existera neutralt i världen i förhållande till sina hårt inpräntade robot-lagar.

Robotarna pendlar mellan att vara endast räknemaskiner med liten personlighet, men enorm matematisk förmåga, till att bli rena framtidsspående maskiner som kan behandla de mest komplexa problemen som mänskligheten har (ekologin tas bland annat upp), men i formen av en människa. Vissa robotar har till dels mänsklig anatomi (för att göra dem mer tillgängliga för människorna på Jorden som ständigt förbjuder robotar att vistas på planeten, där stor vidskepelse och rädsla kring robotarna finns), skinn, kött och ögon, men är ändå alltid något annorlunda än människor på ett eller annat sätt. Den självklara stjärnan i berättelserna förutom de många tänkande robotarna, är Dr Susan Calvin.

Men vad kan då dessa robotar sägas representera rent abstrakt, eller idag/i framtiden? Kan de sägas vara en trolig modell av en framtida mänsklighet där robotar är en del av vår arbetsstyrka och där robotar lever sida vid sida med människor i viss mån? Är utvecklingen av så kallade cyborger, eller som i Star Trek, ”Borg”, mer troligt (Borg är en art eller ett folkslag av hälften robot, hälften människa, som ”assimilerar” andra arter och förgör deras självbestämmande och gör dem till slavar i ett ”kollektiv” som står i krig mot människan)? Det finns mycket att säga om Asimovs robotar. I vissa fall är de lekkamrater, nästan att likna vid husdjur, ibland har de enorm intelligens med ett barns psyke och ibland är de komplicerade arbetsrobotar som utför uppgifter under strålning som skulle vara skadligt för människan. Alltid finns det som sagt en filosofisk vinkling i Asimov berättelser (i den också helt akademiskt laddade formen av berättande som Asimov ägnade sig åt). Man skulle kunna säga att människans moral och etik, samvete och öppenhet ständigt utmanas av robotarna, och dessa kuvas så att säga i berättelserna av de tre lagarna, vilket ger upphov till frågor om människan idag och av historien. Ska vi vara rädda för robotarna? Finns det människor som är mer mänskliga än andra? Kan en anatomiskt humanoid robot få samma rättigheter som en människa? Ständigt prövas Asimovs och våra teorier kring vad en värld fylld av robotar innebär, hur de kan tänkas leva med människor och med de tre lagarna.Fler filosofiska inlägg: identitetstillhörighet, kroppsmodifiering, feminism, mänsklighet, främlingsfientlighet och fördomar..

Asimovs intrikata finess då det gäller att levandegöra varenda historia är fantastisk, och det är uppenbart att han endast själv sätter gränserna för vad novellerna kan innebära.

Faktiskt skulle man kunna applicera den teori som J.K Rowling har använt också i fallet med Asimov. Rowling har ju sagt att det svåra när man skall skriva en bok om magi är inte vad man kan göra med magin, eller vad som teoretiskt sett kan hända. Det svåra är att själv sätta gränserna för vad man i den magiska världen inte kan göra med hjälp av magi. Asimov bollar hela tiden med ett koncept i berättelserna som bygger på att olika företrädare för U.S Robots and Mechanical Men tampas med omvärlden, icke-funktionsdugliga robotar, eller oväntat smarta robotar osv. Mer än att hindra Asimov i sitt skapande så är den plattform han skapar för idéer nyckeln till en otrolig form av litteratur. De tre lagarna är inte så strikta tillslut att de hindrar någon form av utveckling hos bokens karaktärer (om än några robotar får se sig utmanade av ödet, så finns det också alltid en lösning). När Asimov är på sitt bästa så är han utan tvekan en av de allra främsta sci-fi-författarna (antagligen den bästa jag läst), kanske den allra främsta. Och utöver det tycker jag att han är en författare av rang i jämförelse med vilken annan författare som helst, inom vilken genre som helst. Det är kul att han valde, eller hamnade på spåret sci-fi, för det är en genre som jag tycker väldigt mycket om, men som samtidigt inte alltid presterar lika bra. Asimov själv började ju faktiskt skriva science fiction till amerikanska ”mysterie-tidningar”, eller sci-fi-blaskor, med säkerligen mycket varierande kvalitet på innehållet. Där stack Asimovs berättelser ut, och också så mycket att det var värt att ge ut den här tjocka samlingen. Köp den, läs den på ditt valda språk, och sov gott i vetskap om att jag ger den här boken min kvalitetsstämpel; varje ny novell i samlingen kommer att bereda dig en god portion glädje och kanske också lite värme i denna begynnelse till höst som jag tycker mig skönja!

Som ni ser har min hund tuggat i sig kanterna på mitt exemplar av boken :)

Jag ger den här boken 4,9/5 på en skala av bra böcker.


/Jens