Jens Boktips

2018-08-25
15:23:37

"The Complete Robot" - Isaac Asimov

 
Nu har vi kommit till en bok med överraskande mycket djup och många lager. Det är en samling av noveller av den eminente och fantastiske sci-fi-författaren Isaac Asimov.

Till en början trodde jag att detta skulle vara ett samlingsverk av samtliga böcker i serien om robotar (t.ex. I Robot osv.) och jag såg framför mig att jag skulle läsa alla robot-romaner ackompanjerat av The Alan Parson Projects skiva med just namnet I Robot.. Den skivan är ju också gjord som ett soundtrack till boken ”I Robot”, vilket den gör bra, det är en riktigt bra skiva i någon slags Pink Floyd-aktig stil. Men jag har alltså inte läst den boken ännu.. Döm av min förvåning när jag upptäckte att den ryskfödda författaren från USA hade kommit ut med en hel novellsamling om robotar! På 700 sidor dessutom (lyckligtvis inte med lika tunna sidor som Ayn Rands Atlas Shrugged, eller med lika små bokstäver. Också med mycket bättre innehåll på alla sätt, såväl filosofiskt som underhållsmässigt. Dock ett något liknande omslag som den till Rands, i jämförelse, mycket usla böcker.). Jag blev såklart lite besviken först för jag har ju läst en del av Stiftelse-serien (Foundation), och tycker att vissa delar av den serien är helt magiska, och ville således såklart bekanta mig mer med robot-romanerna som jag hittills inte har rört. Men det visas redan på omslagets baksida att denna samling av noveller egentligen är helt essentiell för att komma ett steg in i Asimovs värld av robotar. Detta påvisas genom att ”Robotikens tre lagar” finns tryckta på baksidan. Dessa är alltså ”stiftade” (hehe) av Isaac Asimov själv och anses enligt dagens tekniska expertis vara relativt bra förutsättningar för att kontrollerat introducera robotar bland mänskligheten på Jorden. Fast i de flesta av novellerna i den här samlingen så är robotar förbjudna på Jorden, och stigmatiseringen pga. det är något som behandlas grundligt i flera av berättelserna.  Låt mig börja med att skriva ner de robotikens tre lagar, så skall jag gå in mer på vad boken handlar om efter det. En ledtråd är att bokens titel; ”The Complete Robot” i min mening är en beskrivning av verket som någonting, utöver innebörden att samtliga noveller är samlade i en volym (jag tror att Asimov skrev betydligt fler noveller om robotar än de som finns i denna samling). Det tycks snarare vara en hint till själva innehållet i novellerna som i de allra flesta fall har någonting att göra med fungerande eller icke-fungerande robotar. The complete robot kan alltså utläsas som den kompletta/färdiga/fulländade roboten, vilket jag tror menas.

THE THREE LAWS OF ROBOTICS

1.     A robot may not injure a human being, or, through inaction, allow a human being to come to harm

2.     A robot must obey the orders given it by human beings except where such orders would conflict with the First Law

3.     A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the First or Second Law

Som sagt så behandlar stora delar av boken olika problemställningar eller frågor som direkt kan kopplas till dessa tre lagar. Det är så att säga en del av Asimovs sätt att skriva, att sätta upp olika dilemman som har med arbetande eller fritt tänkande robotar att göra, och hur dessa förhåller sig till robotikens lagar. Ett problem som kan tyckas vara långt ifrån dessa lagar visar sig ofta ha med dem att göra iallafall och effekten blir att vi får vara med i Asimovs forskning kring robotarnas psykologi. Detta är särskilt tydligt i de noveller som handlar om den kvinnlliga robo-psykologen Dr Susan Calvin som jobbar för världens tidvis enda, alltid ledande, robotfirma ,- U.S Robots and Mechanical Men. I de noveller som handlar om Dr Calvin får vi läsa riktigt kluriga djupdykningar i robotarnas psyke och konfliktfyllda relation till människan, men vi får också läsa om Dr Calvin och hennes livslånga åtaganden i relationen med olika former av robotar. Många gånger är novellerna mycket kluriga, eller blir helt enkelt avslutade på riktigt kloka och välgenomtänkta sätt, och det är faktiskt så att Asimov skulle kunna jämföras därmed, med vissa andra författare jag läst, som har skrivit noveller. Jag tänker främst på Roald Dahls mycket finurliga sätt att lägga upp en handling, men även några av Edgar Allan Poes noveller kan läsas mellan raderna i Isaac Asimovs noveller (alltid om robotar). Det som också är spännande i Asimovs berättelser är att även människor behandlas, vi ser olika huvudpersoner i olika delar av boken och de har alltid unika förhållande till robotarnas existens, och egna personligheter. Dessa karaktärer är det mycket intressant att läsa om också, och Asimov har ett skönlitterärt sätt att skriva som inbjuder till tankar och funderingar kring händelseutvecklingen och den personliga utvecklingen hos bokens olika karaktärer. Det är otroligt att han har lyckats fånga ”den fulländade roboten” gång på gång, genom att olika modeller av robotar med olika egenskaper, skapar unika förutsättningar för text, och unika lösningar på de problem som ofta uppstår då maskinerna försöker att existera neutralt i världen i förhållande till sina hårt inpräntade robot-lagar.

Robotarna pendlar mellan att vara endast räknemaskiner med liten personlighet, men enorm matematisk förmåga, till att bli rena framtidsspående maskiner som kan behandla de mest komplexa problemen som mänskligheten har (ekologin tas bland annat upp), men i formen av en människa. Vissa robotar har till dels mänsklig anatomi (för att göra dem mer tillgängliga för människorna på Jorden som ständigt förbjuder robotar att vistas på planeten, där stor vidskepelse och rädsla kring robotarna finns), skinn, kött och ögon, men är ändå alltid något annorlunda än människor på ett eller annat sätt. Den självklara stjärnan i berättelserna förutom de många tänkande robotarna, är Dr Susan Calvin.

Men vad kan då dessa robotar sägas representera rent abstrakt, eller idag/i framtiden? Kan de sägas vara en trolig modell av en framtida mänsklighet där robotar är en del av vår arbetsstyrka och där robotar lever sida vid sida med människor i viss mån? Är utvecklingen av så kallade cyborger, eller som i Star Trek, ”Borg”, mer troligt (Borg är en art eller ett folkslag av hälften robot, hälften människa, som ”assimilerar” andra arter och förgör deras självbestämmande och gör dem till slavar i ett ”kollektiv” som står i krig mot människan)? Det finns mycket att säga om Asimovs robotar. I vissa fall är de lekkamrater, nästan att likna vid husdjur, ibland har de enorm intelligens med ett barns psyke och ibland är de komplicerade arbetsrobotar som utför uppgifter under strålning som skulle vara skadligt för människan. Alltid finns det som sagt en filosofisk vinkling i Asimov berättelser (i den också helt akademiskt laddade formen av berättande som Asimov ägnade sig åt). Man skulle kunna säga att människans moral och etik, samvete och öppenhet ständigt utmanas av robotarna, och dessa kuvas så att säga i berättelserna av de tre lagarna, vilket ger upphov till frågor om människan idag och av historien. Ska vi vara rädda för robotarna? Finns det människor som är mer mänskliga än andra? Kan en anatomiskt humanoid robot få samma rättigheter som en människa? Ständigt prövas Asimovs och våra teorier kring vad en värld fylld av robotar innebär, hur de kan tänkas leva med människor och med de tre lagarna.Fler filosofiska inlägg: identitetstillhörighet, kroppsmodifiering, feminism, mänsklighet, främlingsfientlighet och fördomar..

Asimovs intrikata finess då det gäller att levandegöra varenda historia är fantastisk, och det är uppenbart att han endast själv sätter gränserna för vad novellerna kan innebära.

Faktiskt skulle man kunna applicera den teori som J.K Rowling har använt också i fallet med Asimov. Rowling har ju sagt att det svåra när man skall skriva en bok om magi är inte vad man kan göra med magin, eller vad som teoretiskt sett kan hända. Det svåra är att själv sätta gränserna för vad man i den magiska världen inte kan göra med hjälp av magi. Asimov bollar hela tiden med ett koncept i berättelserna som bygger på att olika företrädare för U.S Robots and Mechanical Men tampas med omvärlden, icke-funktionsdugliga robotar, eller oväntat smarta robotar osv. Mer än att hindra Asimov i sitt skapande så är den plattform han skapar för idéer nyckeln till en otrolig form av litteratur. De tre lagarna är inte så strikta tillslut att de hindrar någon form av utveckling hos bokens karaktärer (om än några robotar får se sig utmanade av ödet, så finns det också alltid en lösning). När Asimov är på sitt bästa så är han utan tvekan en av de allra främsta sci-fi-författarna (antagligen den bästa jag läst), kanske den allra främsta. Och utöver det tycker jag att han är en författare av rang i jämförelse med vilken annan författare som helst, inom vilken genre som helst. Det är kul att han valde, eller hamnade på spåret sci-fi, för det är en genre som jag tycker väldigt mycket om, men som samtidigt inte alltid presterar lika bra. Asimov själv började ju faktiskt skriva science fiction till amerikanska ”mysterie-tidningar”, eller sci-fi-blaskor, med säkerligen mycket varierande kvalitet på innehållet. Där stack Asimovs berättelser ut, och också så mycket att det var värt att ge ut den här tjocka samlingen. Köp den, läs den på ditt valda språk, och sov gott i vetskap om att jag ger den här boken min kvalitetsstämpel; varje ny novell i samlingen kommer att bereda dig en god portion glädje och kanske också lite värme i denna begynnelse till höst som jag tycker mig skönja!

Som ni ser har min hund tuggat i sig kanterna på mitt exemplar av boken :)

Jag ger den här boken 4,9/5 på en skala av bra böcker.


/Jens

2014-07-08
18:37:00

"Foundation"(Stiftelsen) - Isaac Asimov

 
Någon gång runt 2011 jobbade jag på ett kontor i ett företag där det till fördel för mig i mångt och mycket fanns fri tid till läsning på jobbet. Det kan tyckas märkligt men långa stunder tillbringades kring schackbrädet, långa diskussioner om livet och böcker. Hälften av tiden satt jag och läste Murakami, Marquez och Castaneda. Det var då som jag vid ett tillfälle fick låna en trave böcker av en kollega, en äldre gentleman. En av de böckerna var Hesses "Narcissus och Goldmund", en annan, vet jag nu, var Isaac Asimovs "Prelude to Foundation". Som namnet antyder så är det en prequel-bok till hela Foundation-serien, Stiftelsen på svenska. Jag gillade bägge böckerna skarpt men skulle till mitt eget stora förtret glömma bort både namnet Asimov och titlarna på hans böcker långt efter att jag lämnat det gamla jobbet och all kontakt med min före detta kollega. För ovanlighetens skull fick han uppleva glädjen av att återfå en bok han lånat ut, men jag fortsatte att tänka mycket på Stiftelsen, den första science fiction-boken jag någonsin läst. En dag för en tid sedan hade jag turen att hitta ett exemplar av just samma bok, "Preludium till Stiftelsen" i en välsorterad bokaffär. Jag köpte den, läste den igen och tyckte att den är ett gediget hantverk med intressant persongalleri och en tidvis glimrande skildring av en tid som kanske aldrig kommer att existera. Iallafall inte så som den står beskriven. Jag har nu läst flera av böckerna i serien, prequelboken "Hari Seldon och Stiftelsen" och "Stiftelsetrilogin"*, den senare skriven på 50-talet, de två föregående i början av 90-talet. Trots att Asimov är erkänd som författare av science fiction, så innehöll anskaffandet av det samlade verket "Stiftelsetrilogin" en 45 minuters bilresa ut ur staden som passagerare i min polares bil, till ett bibliotek där, i utbyte mot en kopp kaffe i ett vitt café i mitten av ett köpcentrum. Det var mycken möda. Kanske är Isaac Asimovs böcker underskattade. Eller?
 
Hos gemene man är svaret på den frågan ett givet; ja. Det är med fängslande analytisk förmåga som Asimov i "Stiftelsetrilogin" för läsaren genom en galax förfall och kampen om makten och för återuppbyggnad av den framåtsträvande civilisationen. Resan är lång både i tid och rum och under resans lopp förs vi genom maktens korridorer i en tid då Universums befolkning genomlider ett  "the dark ages", i vakuumet efter ett världsomspännande imperium. Hoppet för framtidens vetenskapliga och politiska renässans ligger i huvudpersonen Hari Seldons Stiftelse. I sakens kärna finns "psykohistoria", den nya vetenskap som förutspår Universums framtid, makten och politikens språng, med hjälp av analyser av psykologin och politiken i historien. En stiftelse skapas av Hari Seldon då han är en av de få som, mitt i imperiets historia, har insett att riket är dömt att förfalla. Stiftelsens uppgift är att skapa en encyklopedi, "Encyclopedia Galactica"(omskriven i "Liftarens Guide till Galaxen" som det näst bästa alternativet jämte just "Liftarens..."). Encyclopedia Galactica skall samla civilisationens kunskaper för att bevara en spira av civilisationen och förkorta den tid i mörker som världen är dömd till. I "Stiftelsetrilogin" får vi följa olika inflytelserika personer som försöker navigera genom de av Seldon redan förutspådda kriserna, i den tron att hans beräkningar troligen stämmer. Böckerna är en grundlig genomgång av Stiftelsens resa från demokrati till handelsplanet och flera maktskiftningar från perspektivet av det mångfaldiga persongalleriet. Det finns ett personligt perspektiv och det handlar i grund och botten om en människoberättelser i en tid med helt andra vetenskaper och livsvillkor, science fiction. Flera kvinnliga karaktärer förekommer med betydande inflytande på historiens gång, hänsyn till miljön på de fiktiva planeterna förekommer och många andra detaljer gör böckerna från 50-talet intressanta. Det är dock så att man i vissa partier känner att de blir för likartade och man får kämpa sig igenom en hel del staplande dialoger som känns igen. 
"Preludium till Stiftelsen" är en helt annan historia, den känns mycket mer luftig och inbjudande för mig som läsare. Här får vi följa Hari Seldon när han utvecklar sin psykohistoria på den kejserliga planeten Trantor. Det hela är en äventyrsroman med mycket att suga åt sig av när det gäller de kulturella yttringarna och egenheterna hos folket på planeten då Seldon på flykt undan kejsaren reser genom dess olika delar. Det märks tydligt hur Isaac Asimovs författarskap har växt fram och blivit just så lättillgängligt och spännande som en Dan Brown-bok kan vara, dock utan Browns vassa udd och våldsamheter. Det är trots allt, av Asimov,  harmoniska människor som skildras i imperiets oroliga tider.
Isaac Asimov har skrivit en mängd olika bokserier som utspelar sig på samma tidslinje och dessa Stiftelse-böcker är bara ett axplock ur hans samlade verk. Jag tänker iallafall läsa mer av denne författare och det rekommenderar jag vem som helst att göra också.
 
Jag ger "Preludium till Stiftelsen" 4/5 och "Hari Seldon och Stiftelsen", samt "Stiftelsetrilogin" 3.5/5 på en skala av bra böcker. 
 
*("Stiftelsen", "Stiftelsen och Imperiet", "Den segrande Stiftelsen")
 
/Jens