Jens Boktips

2015-01-27
22:05:00

"Skjut apelsinen" - Mikael Niemi

 
Det här är nog inte ungdomsromanen för mig. Jag har svårt att identifiera mig med huvudpersonen i många fall, speciellt hans tankar och personlighet är ofta frodigare och mer utmanande än vad jag kommer ihåg från 16-årsåldern. Iallafall till en början. Då hans gråhet försvinner redan i första kapitlet, så försvann min aldrig. Min gråhet kommer bara att odlas fram och växa, bli tristare och gråare. Eller som en kort beige pastellkrita som färgar av sig med svart. Så är bestämt. Jag var grå när jag gick på gymnasiet och jag förblev grå efter studenten. Sedan blottades min gråhet för mina ögon och jag fick chansen att, för första gången, själv välja att gå den gråa vägen. Och det gjorde jag. Så jag är och var grå, kom igen nu Jens! Huvudpersonen i "Skjut apelsinen" är bara 16  och går i 1:an på gymnasiet och jag är 24 år. Huvudpersonen genomgår en del förändringar i boken och jag känner att jag själv måste vara mera öppen för förändring i mitt liv när jag läser. Samtidigt är det en rätt så rå bok och lite hemsk, slutet är det. Har inte läst "Populärmusik från Vittula" men jag har sett filmen som jag tycker om. Den här boken känns inte så bra som jag kanske skulle trott, fast den är välskriven och intressant ibland. Jag läste den för att den hade ett kul namn och jag såg att författaren var Mikael Niemi, och det är en helt ok bok han har skrivit "dårå".
 
Jag ger den här boken 2.3/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
2015-01-26
16:14:00

"Dracula" - Bram Stoker

 
Dracula. En makalös ikon för ondska, blodtörstigt evigt liv och vassa tänder. Greve Dracula, den isolerade mannen med utpräglat fint manér, i ett Transsylvanskt slott, som använder sin makt på Jorden i århundraden. Och Dracula, den sluge varelse som dyker upp i många skepnader och åkallar andra varelser ur ondskans käftar, för att stilla sin hunger och skydda sin makt och utvidga den. Allt detta visste ni, legenden lever, fast jag aldrig läst eller sett någonting själv där figuren figurerat. Det var ändå i klassikerhyllan jag fann originalet av Bram Stoker och nu lever jag med en än mer komplett bild av Dracula men framförallt med berättelsen om de som försökte bekämpa honom. Jag uppmanar er att läsa boken själva och sedan avgöra om ni upplever det som en självuppfyllande berättelse med liv, om slutet ger näring till tanken eller om ni på något annat sätt finner den bra att läsa. Eller inte. Bör ni alltså läsa boken?
 
Ok, jag checkar med det ut, låt mig istället få berätta om vad boken handlar om. Vi följer berättelsen genom brev, dagböcker och tidnigsuppslag skrivna av en rad personer boken igenom. Först är det assisterande advokaten Jonathan Harker vi får följa i en rad brev till hans fästmö Mina. Han är påväg i Österled till Greve Draculas slott i Transsylvanien i ett affärsuppdrag. Han skall medla i ett köp av ett hus åt greven i sin egna hemstad London. Redan i närheten av grevens slott börjar han uppleva övernaturliga ting, han ser i syne och ortsbefolknigen reagerar starkt, med ord och korstecken, då han yppar sin tänkta destination. En kusk för honom till slottet och där möter han den prydlige Dracula som har en varm eld och ett häftigt mål mat att erbjuda advokaten. Men allt står inte rätt till. Jonathan blir isolerad hos Dracula och tvingas leva där utan nåd i flera veckor. Han får se grevens fulla makt och kontroll över ondskan. Sedan blir det tyst. En berättelse följer istället om läget under tiden som går i England. Mina skriver brev till sin väninna Lucy och vice versa, samtidigt studerar en psykiater, föreståndare för ett mentalsjukhus om det ytterst intressanta fallet Reinfeld, en patient som visar grovt fluktuerande sinnesstämningar och som har ett märkligt förhållande till det zoologiska. Han fångar och äter allt större djur på näringskedjan för att på det sätt få deras livskraft. Mellan sina anfall av hopplöshet och raseri visar han på ett skarpare intellekt. Men de finns en ondska som kallar på honom. Dr John Seward för journaler med sin fonograf(en tidig ljudinspelningsapparat som använde vaxrullar för att gravera ljud och sedan spela upp dem, se artikel: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fonograf). I själva verket har ondskan samlats i England och manifesteras på olika vis. En doktor vid namn Van Helsing anländer från Holland för att bekämpa detta onda, och snart finns en grupp samlad, redo att tillsammans löpa linan ut, tills Dracula och alla hans illgärningar förintats från Jordens yta.
 
Det finns många sätt att läsa den här boken på. Den är väldigt psykologiskt intressant, det tycks finnas bibliska paralleller och ingen har väl vid det här laget missat det lätt erotiska med en vampyrs "kyss". Ett särdrag i Bram Stokers Dracula är karaktärernas utpräglade oskyldighet och hur de ändå tvingas möta sådan ondska. Särskilt när den ytterst oskuldsfulle Jonathan Harker attackeras av greven Dracula blir detta tydligt. Att den inlagde Reinfeld observeras på det sätt han gör, så småningom av en grupp människor, som endast ett objekt att likna vid ondskans och vansinnets natur blir mer och mer intressant ju mer man läser. Kan psykologin och psykiatrins stora förändringar genom tiderna helt enkelt förklaras med att tiderna, samhället, förändras? Är det så att nya begrepp måste tas i bruk för att förklara fenomen som är symptomatiska för just den tid vi lever i? Kan en ondska vara bunden till en människa eller åkallas av andra? Man ställer sig en rad frågor i den här boken men man får också många svar; samtidigt som Dracula förblir en ganska dunkel figur i boken så är kärleken och vänskapen emellan bokens andra karaktärer desto tydligare. Det är en slags thriller där ljuset måste samlas för att bekämpa mörkret, de infiltreras av ondska men detta gör dem bara mer beslutsamma och de får ett gemensamt mål. Många gånger tänker man att "den här boken är uppenbarligen skriven före de två världskrigen och före Hitlers tid". Men det är inte på grund av något obehagligt budskap om nationalism, boken föregår istället historien och varnar för den centraliserade maktens instabilitet. Europa hade redan upplevt Napoleon, men Bram Stoker beskriver för oss delvis den ondska som världen aldrig får uppleva igen.
 
Jag ger den här boken 4/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
2015-01-18
02:33:00

"Pit of Babel"(Babels avgrund) - Joseph Zsuffa

 
Jag har läst den här boken; "Babels avgrund" av Joseph Zsoffa. Det är en bok som jag hittade i en låda och jag visste genast när jag såg omslaget att den här boken, den här boken måste läsas. Författaren är så okänd att han inte ens har en egen sida på Wikipedia men jag läser i pärmen på boken att han varit verksam som dokumentärfilmare, författare och konstnär i Ungern fram till revolten 1956 och emigrerade sedan till New York, så småningom L.A. Det står att han var bitter över de jobb han i början tvingades ta för att försörja sig, b.la. som kändisfotograf i Hollywood. Han fick iallafall sett mycket av det luxuriösa och glamourlivet som stjärnorna levde, och kanske väckte detta en ådra av realism i hans skrivande. Det är en svensk konstnär som heter Lars-Erik Forslund som har gjort omslaget som jag tycker är enastående, och det tycker jag också var mödan värt av Forslund, också efter att ha läst klart boken. Men till en början var jag en aning skeptisk, låt mig förklara..
 
"Babels avgrund" handlar om den blinde mannen Daniel som försörjer sig som gatumusikant i staden New York. Han jobbar på gatorna och går gata upp och ner tillsammans med sin hyfsat vältränade blindhund "Mungo". Daniel har en italiensk bekant vid namn Gino, som ligger för döden. En överenskommelse har gjorts vännerna emellan att Daniel, den blinde, skall få Ginos ögon för en hornhinnetransplantation när denne har avlidit. Men mot betalning.. Operationen skulle innebära att Daniel får fullt seende, hans högsta önskan och hoppet i hans liv. Så när han får ett telefonsamtal som meddelar att läget för hans vän nu är kritiskt så beger han sig genast till banken för hämta ut alla sina besparingar, tusen dollar, för att kunna fortgå med processen. Men på N.Ys tunnelbana finner han plötsligt att hans plånbok är borta och med den alla hans besparingar och hoppet om att bli seende försvinner på ett ögonblick. Daniel har blivit rånad och han börjar jaga genom stadens gator på jakt efter sina pengar. Detta är upptakterna till ett äventyr och en kamp mot klockan när timmarna går och varje ledtråd endast leder honom på nästa spår, och varje spår följer han med hjälp av Mungo och hjälpsamma medborgare som leder honom till de mest märkliga ställen. Kyrkogårdar, polisstationer, sexklubbar och märkliga affärer där drömmar kan köpas för pengar. Daniels hopp om att återfinna sina tusen dollar flammar upp och släcks genomgående under dagen tills det nästan brunnit ut totalt... Vad händer sedan?
 
Det jag reagerade en del på i början var stilen som boken är skriven i, den kändes först avskalad och inte så raffinerad i sitt sätt att beskriva ett väldigt intressant händelseförlopp, själva historien och miljöerna, det tycktes saknas viss erfarenhet i författandet av boken. Men detta något avskalade växte snabbt till någonting väldigt mycket större och mer levande och det också ganska snabbt. Karaktären Daniel blir till mittpunkten i en enastående skildring av livet i staden och som nämnts ovan några väldigt ovanliga platser för någon som Daniel att besöka och särskilt av de anledningar han har för att bege sig ut. Inte en rad, ett ögonblick passerar utan att en ny setting, nästa steg på Daniels färd uppenbarar sig och framförallt; så många detaljer av de seendes värld. Varje plats han besöker, beskrivs på ett nästan brutalt realistiskt sätt för läsaren. Samtidigt står alltså Daniel i centrum för de skeenden som blir verklighet då stadens rätta ansikte visas upp för mannen som redan levt hela sitt liv på dess gator. Han förs runt av diverse tillfälliga medhjälpare men finner exempelvis att han ackompanjerat en sexakt på en klubb, en show som spelar upp Evas möte med den sluge ormen och det förbjudna äpplet i Edens lustgård, helt utan sin egen vetskap om det. Och trots att han många gånger finner sig vara malplacerad i de situationer som uppkommer, så lyser hans hopp upp vägen och det dyker alltid upp en hjälpsam figur som är där med ett förslag eller en lösning när det samma har lämnat honom. Det är trots det inte en enkel strapats som Daniel tvingas bege sig ut på. Just karaktären Daniel väcks till liv på ett subjektivt nyanserat sätt där nästan allt fokus läggs på hans omgivningar och själva själen i karaktären är hans tafatthet, och oskuldsfulla sinne då han ibland tvingas att söka långt utanför de vanliga strukturerna av sitt liv. Beskrivningarna av staden som växer runtomkring och i Daniel är verkligen enastående vackra och fantastiskt belysta från alla de olika perspektiven. Tidvis är det glimrande läsning och det hela känns tillslut som en allegori för varje människas kamp i det stora livet, universum och det inte bara känns så, det är kanske precis vad berättelsen egentligen är och det finns väldigt mycket att lära från den utöver det faktum att boken berikar med sin skönhet som ett litterärt verk. Jag skulle gärna vilja veta mer om vad Joseph Zsoffa gör nu och om han fortfarande lever.
 
Jag ger den här boken 4.2/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens