Jens Boktips

Det är i ett något prekärt läge jag skriver dessa rader som är början på min nya recension. Jag är inte arg eller ledsen, bara lite illa till mods efter en bra helg. Men varför? Jag vet inte, kanske för att min hund bet mig idag när jag skulle plocka upp honom (säkert därför) och för att jag sedan gjorde en missbedömning när jag skulle plocka upp honom igen. Han vaktade sin leksak och blev rasande och bet mig igen. Det gör inte ont (nä det gör det inte) för han biter inte hårt, men det är jobbigt i hjärtat på något sätt. Till råga på allt så har jag sett melodifestivalen och en jobbig thriller på tv. Inte direkt drömtillvaron kan man säga, att se hela melodifestivalen.. Alltså vem är jag egentligen som har tid för det? Tur att Danny var med och livade upp lite grann, annars var det ju en misär utan dess like. Jag kommer ihåg när Lillasyster och LOK var hårda band som knappt platsade in i tv, och nu var de med i melodifestivalen. Wehej!!! Nu blir jag också ytterligt surare därför att jag får kramp när jag skriver med det här tangentbordet jag använder nu. Men värre kan det nog inte bli, så det är ju perfekt läge att börja skriva sin bokrecension, hehe..

 

Har läst uppföljaren till Jan Guillous första bok om Arn. Det är alltså den andra boken efter den första. Kortfattat så varvas kapitel om Arns tid som tempelriddare i mellanöstern, med hans trolovades liv i kloster i Sverige. Bägge är satta att tjäna ett 20-årigt straff till följd av ett kärleksbrott de båda har begått, vilket fick politiska konsekvenser. Det är tuffa tider för dem båda, om än kanske något mer jobbigt för kvinnan, Cecilia, fastän Arn många gånger befinner sig i livsfara i kriget han kämpar för tempelriddarna. Han gör det dock väldigt bra (vilket är en oerhörd överraskning i en Guillou-roman..) och stiger snabbt i graderna. Han blir ”mästare över Gaza”, och senare över Jerusalem. Och fortfarande lever han ett strängt kristet liv, med mycket botgöring och lovsång och allt vad det innebär, då han ju är en stridande munk i stort sett. Med sin moral möter han också väldigt mycket hinder, särskilt bland de allmänt obildade männen som kommer till mellanöstern i horder för att döda ”otrogna” urskillningslöst, och få plundra. Arn är en av de få som lärt sig saracenernas språk, och han kan muslimernas tro väldigt väl. Han tror heller inte på att döda oskyldiga, och han vill hellre mäkla fred än att kriga. Detta för att han inser att om man skall kunna behålla Jerusalem som en kristen stad i framtiden så måste en fred slutas upp omkring. Det innebär att han låter alla religiösa be i staden, oavsett tro, vilket många ogillar.

 

Fienden är Saladin, den kände härföraren som lyckades ena alla saracener i ett gemensamt krig mot européerna. En kamp där de i stort sett är övermäktiga tempelriddarna och de andra, men få soldater slåss lika väl som Arns gelikar, och det är ingen självklarhet vem som skall ta sig vinnande ur kampen. Boken börjar med ett slumpartat möte mellan Arn och en av saracenernas toppmän. Mycket kultur finns i spänningen i det mötet och Arns inställning till livet, tron och mänskligheten gör att han får ett alldeles speciellt öde i en komplicerad tid. Det är spännande läsning!

 

I stort sett kan jag säga att jag njuter av att läsa den här boken. Det är inga överdrivna överraskningar eller motgångar i modet när jag läser, det är mycket av det intressanta och inte så mycket mer. Stridsscenerna är sparsmakade och inte så överdrivna, fastän den något pojkaktiga tonen som Guillou tar i förhållande till sin hjältes förmågor är lite lätt lustig ibland. Som jag tror jag nämnde förra gången så skulle jag önska att jag hade läst de här böckerna för 10-15 år sedan, då hade det passat mig lika bra som nu men kanske på ett annat sätt. Istället läste jag andra simplare historiska romaner med mycket krig och lite verkstad eller vad man ska säga. I Arn-böckerna får man i alla fall en smak av de politiska intrigerna och känslorna som finns i berättelsen.

 

Cecilias öde är också något pojkaktigt beskrivet, men känslosamt. Hon är en oskyldig nunna av tvång, och hon lider under en sträng abbedissa som inte vill henne väl. Hon straffas och får inte prata med de andra, och då de flesta andra kvinnorna i klostret är ättlingar till en annan kung så vill de inte heller prata med henne. Hon får 20 svåra år till sin lott, men också en del vänskap som hjälper henne på vägen, ger henne hopp, och framförallt lägger upp scenen för den tredje delen i boken, som jag ska läsa så småningom!

 

Allt som allt. En bra bok, den förtjänar ett fint betyg. Jag blir som sagt inte överraskad över bokens kvaliteter eller Guillous förmågor, men det är kanske en positiv grej då klassen som hålls i berättandet är hög. Ser fram emot att kanske se om filmen någon gång i framtiden!

 

Oklart vad som skall läsas härnäst, men jag hoppas ni har det bra, och jag tänker på vissa av er ibland, till och med när jag läser! Hoppas ni inte gör det samma!

 

 

Jag vill ge den här boken 3.8/5 på en skala av bra böcker!

/Jens