Jens Boktips

Jag har inte läst en bok på flera månader, inte öppnat den här boken heller. Det beror till dels på ”Blonde” och ”hur den är”, men också på att jag har hittat fram till de tecknade serierna igen. Det finns så otroligt mycket bra att hämta i tecknade serier har jag förstått, och det är helt enkelt lättsammare (oftast) att sätta sig med en seriebok, snarare än att läsa om en kvinnas tragiska öde i Hollywood på 50-60-talet. Det går inte bra för Norma Jeane (även kallad Marilyn). Det är en ganska avskalad stjärna vi får presenterad till oss i detta märkliga koncept som författaren Joyce Carol Oates har skapat åt oss; den fiktiva biografin. Det är på ett sätt svårt att skriva någonting om Marilyn Monroe (även kallad Norma Jeane) här, då mina kunskaper både före, under och nu efter att ha läst ”Blonde” är ringa, förutom det jag har läst i boken. Ett kapitel visade det sig att jag också hade läst i DN eller Aftonbladet tror jag för många, många år sedan. Det var det kapitlet om Monroes möte med JFK, som kan ha hänt (i verkligheten). Det är mycket målande beskrivningar i den här boken, och det är som jag har diskuterat med vissa, svårt att först tro på, eller snarare lita på Oates, när man inte kan bedöma vad som är taget ur en riktig biografi över Marilyn Monroes liv, och vad som är ren fiktion.
Oates har en förmåga också i andra böcker att skriva extremt mycket om känslor och vilka konsekvenser dessa får för böckernas huvudpersoner. Men det är samtidigt inte en djupdykning i persongallerierna som sådana som vi får ta del av, åtminstone inte på det känslomässiga planet. Jag vet, och kanske vet alla, väldigt lite om Marilyn Monroe. Men det som är intressant för författaren är hur den påhittade historien om Monroe får oss som läsare att må. Kan vi se oss själva i den påverkade personen som svajar runt på en lyxig altan i L.A i början av 1960? Kan vi sedan acceptera att vi också får läsa om baksmällan, och allt ont som fanns i världen, i Hollywood för en sådan som Marilyn Monroe. För det berättas det mycket om, och det är faktiskt väldigt välskrivet. Karaktären i boken är trovärdig, och svaret på frågan som jag ställde tidigare är kanske att, ja, vi kan leva oss in i den personen på altanen. Det gör lite ont att den verkliga Marilyn Monroes tankar och liv inte finns representerade på ett lika framträdande sätt som för den fiktiva stjärna som vi läser om i ”Blonde”. Förtjänar någon att få sitt liv nedskrivet i roman-form? Man skulle kunna ställa samma fråga om filmen ”Bohemian Rhapsody” (som jag inte har sett). Det finns många exempel. Men det går onekligen att ställa sig tvekande eller frågande till ett sådant koncept. Och ”Blonde” är ju på ett sätt en sann berättelse i det att den är riktigt skitig och sorglig, och man blir arg, men aldrig på Marilyn.
Porträtteringarna av alla karaktärer förutom Marilyn är ganska negativa i sin syn på hur man inverkat på stjärnans liv. Det finns många ulvar i fårakläder (inte minst JFK enligt boken), och så har vi ju också förstått att det har gått till på många håll, exempelvis i filmbranschen. Men samtidigt ges aldrig en reell förklaring till varför Marilyn råkade ut för så mycket elände, mer än att hon hade en magisk sensualitet och rå sexighet som hon kände sig ambivalent inför tillslut, trots att alla älskade hennes filmer. Personen känns för naiv (ni märker att jag själv är lite ambivalent i förhållande till boken, delvis därför att det har gått månader sedan jag började läsa den, och jag har glömt en del redan), och det tror jag beror på den ansträngning som gjorts för att göra karaktärerna ihåliga så att säga, vi vet inte vad de egentligen tänker på i vardagen. Vi får ingen inblick i de glada tankarna, eller de dåliga. Detta förstärks också tidvis i boken genom att Marilyn kallas ”den blonda skådespelerskan”, och en annan ”den kända idrottsmannen”. Är det en undanflykt från det ansvar som onekligen kommer med att skriva en bok som skall representera livet och döden för en riktigt person som författaren aldrig mött?
Jag vet inte detta, och missförstå mig inte, jag är nog mest bitter för att jag inte har läst en bok på länge, och nu kan jag börja läsa igen. Inte säkert att det sker, men jag tror inte jag väljer en bok som djupdyker i den dödslängtande historien om en vacker filmstjärna i Hollywood. Jag tror jag ska läsa en bok av H.G Wells nu. Det är en sciencefiction-författare som Marilyn Monroe gillade, och jag råkar ha en bok här av honom.

Be seeing you!


Jag ger den här boken 2.5/5 på en skala av bra böcker!

/Jens