Jens Boktips

Om ni tror att ”Martian Time-slip” kanske kunde inrangera sig själv praktiskt i min harmoniska sinnesstämning så tror ni fel, så fungerar inte den här boken. Det är ett djupt psykologiskt drama som utgör sig för att vara en science-fictionbok, på ett ypperligt sätt. Man blir djupt berörd, störd och intresserad på samma gång, och jag har haft svårt att lägga ifrån mig boken. Skriven rakt på sak, på ett alltigenom lättförstått språk (jag läser den på engelska). Man riskerar att fascineras för djupt av den här boken, vilket hände mig igår, plötsligt hade flera timmar gått och det var mitt i natten.. och där satt jag med min bok. Men det finns alltså några små detaljer som gör att jag inte vill ge den här !Fantastiska! boken en 5:a av 5 möjliga. Det har dock inte så mycket med själva boken att göra, det är utan tvekan ett mästerverk utan dess like för den psykologiskt intresserade/fascinerade, eller som en ovanligt social-fokuserad SF-roman. Nej min brasklapp handlar om författaren själv tyvärr. Det är en evig fråga för allmänheten och var och en, hur mycket man skall tåla att dem som producerar ens kultur också kanske beter sig på dåliga sätt ibland. Jag känner själv att man ändå kan vara ganska känslig med det där, men det finns ingen tydlig gräns. När kulturen, mediet, blir för påverkat av vad en konstnär gjort privat så är det lätt att släppa en bok eller dylikt. Men i det här fallet med Philip K. Dick så är det inte så enkelt. Hans bok handlar om missbruk, psykisk ohälsa och ensamhet. Samtidigt vet jag genom diverse informationskanaler att Dick själv tidvis var missbrukare, paranoid och med mycket psykisk ohälsa, en känslig person helt enkelt. Han skall ha varit övertygad om att staten var ute efter honom osv., och det står även att läsa på Wikipedia att han trodde på en rosa ljusstråle som kunde överföra livsviktig information till honom, ett fenomen som dök upp när han öppnade dörren för ett postbud som skulle lämna ett paket. Ni kan förstå problematiken för en individ att hålla reda på sitt sinne och förstånd när sådana incidenter inträffar som magiska ljusstrålar som lyser från brevbärare helt spontant. Men allt det hade väll varit ok. Det har medfört djupgående effekter på Dicks författarskap att han har varit så pass utsatt, och det är ju också en moralisk fråga som man kanske skulle ställa sig; hur plågad skall man tillåta att en författare får vara, utan att det är ovärdigt att konsumera produkten?

Det står dock även på Wikipedia om att Dick misshandlade en av sina 5 (?) fruar. Jag antar att han endast hade en fru i taget. En annan gång skall han även ha försökt ta sitt liv genom att köra bil över ett stup, och vid det tillfället hade han en av sina fruar som passagerare. Jag kan bara inte för mitt liv acceptera att en författare som jag gett en 5:a, med min vetskap, skall ha levt på ett sådant sätt. Det är viktigt för mig att inte slänga ifrån mig 5:or hit och dit, och jag är nöjd med hur selektiv jag har varit i mitt betygsättande..

Vad handlar då ”Martian Time-slip” om? 

Jo det är en berättelse om en koloni på Mars, en koloni med människor från Jorden. Dessa tillhör en begränsad grupp individer som har åkt till Mars för att starta en ny civilisation där, och de är ganska isolerade. Mat och andra varor som smugglas svart från Jorden är hett byte på svarta marknaden, och människorna lever med en del regleringar till följd av att FN, och Jordens olika länder, vill styra utvecklingen på planeten. Man ser potential i att bygga ut civilisationen på Mars, och man låter inga privata angelägenheter komma iväg för det projektet. För tillfället står det dock ganska stilla, och tillgången på vatten är ett stort problem. Mars beskrivs i stort sett som en ökenplanet. Det vatten som finns har införskaffats med hjälp av gamla vattenvägar som en tidigare civilisation har byggt. Dessa är nu borta, de enda ursprungsinvånarna på Mars är de så kallade ”Bleekmen”, som liknas vid Australiens aboriginer. De har tryckts tillbaka av civilisationen, men skyddas av FN, och söker en tillvaro med jakt (jakt på byte och jakt på vatten), ute på den vida prärien. Man kan alltså se direkta kopplingar till koloniseringen av ”Vilda Västern”, och Australien.
Vi följer en rad karaktärer under en vanlig dag på planeten. Det är el-reperatören Jack, som får uppdraget att laga en utlärnings-robot i stadens skola. Alla lärare på skolan består av robotar, som styrs av en huvudkrets, och är så komplicerade att ingen skulle kunna förstå att de är robotar.. nästan.. enligt Jack är det ändå något speciellt med dem, något som avslöjar deras algoritmer. Och han trivs inte med att åka till skolan, trots att tillochmed hans egen son går där, och är nöjd. Det Jack inte gillar är indoktrineringen i Jordens samhällskultur och det faktum att alla elever som anses för inkompetenta, inåtvända, eller inte kan ta till sig av robotarnas undervisning, stämplas som autistiska och skickas till ett rehabiliteringscentrum. Det finns många aspekter av samhället på Mars som är märkliga och som förundrar de boende. Och hur är det egentligen med attityderna till ursprungsbefolkningen? En annan aspekt av samhället är att psykiatrin är utbredd. Dessa psykiatriker har dock vissa annorlunda uppgifter från vad vi är vana vid att se i Sverige och världen idag. En uppgift de åtar sig är att gå på olika tillställningar eller möten, som representanter för sina patienter. De går alltså i patienternas ställe som deras talesmän, för att patienten skall slippa obehaget att behöva socialisera. En av fem på planeten lider eller har lidit av någon form av schizofreni, fortsätter författaren. En förbluffande värld!

Vad kan jag då säga för att recensera boken? Jo, det är en väldigt, väldigt, väldigt välskriven bok från en person som vet vad han sysslar med. För det första är det en fantastisk SF-bok. Parallellt med den extremt fantasieggande backdropen, sceneriet i boken och själva grundhandlingen, så får vi följa ett psykologiskt drama som utvecklas sig på flera nivåer samtidigt. Hela samhället tycks upplösas i boken ju mer man läser, och allt i det lilla samhället på Mars dissekeras noggrant av Dick. Hemmafruarnas problem med uttråkning, såväl som den kriminelles känsloliv. 

I en rad kapitel får vi följa olika karaktärer som är med om en händelse, och hur de upplever denna händelse från olika perspektiv. Detta är kapitel som tycks som skrivna för att filmatiseras, och det är en otrolig utveckling från det stillsamma porträtt vi får läsa i bokens inledning, av en stilla, ödslig civilisation. Det är mycket som händer under ytan på Mars, och det är extremt psykologiskt stressande att läsa vissa delar av boken. Jag rekommenderar inte att man lyssnar på skräckfilmsmusik samtidigt som man läser om det går att undvika, jag rekommenderar att man läser denna bok på dagen, med en kopp mint-té. Det går att njuta av att läsa om en värld som är så psykologiskt världsfrånvänd att man häpnar, och samtidigt njuta, jag lovar. Hoppas i alla fall en av er kan finna njutning i det, så som jag gör!

Jag vill ge den här boken 4.9/5 på en skala av bra böcker!

/Jens