22:36:00
"The Last Templar"(Den sista tempelriddaren) - Raymond Khoury
"Den sista tempelriddaren", skrevs sägs det, före "Da Vinci-koden"(Dan Brown), men de två böckerna har många likheter med varandra. Det är samma sorts äventyrsroman, kioskroman som det handlar om och bägge böckerna har kraftiga inslag av religion. Det kretsar kring historia, arkeologi och nya förhållanden mellan män och kvinnor, totalt uppblåsta av att "de två" ofta står på andra sidan av en gevärsmynning, och deras nyfunna kärlek står då på prov inför ett religiöst eller extremt ateistiskt vanvett. I det här fallet är huvudpersonen en kvinna,(dock inte lika välskriven som en karaktär skriven av Dan Brown hade varit, typ), vilket är kul. "Da Vinci-koden" gavs ut, och i och med dess framgång så kunde "Den sista tempelriddaren" också ges ut, med en rejäl skjuts framåt. Det är kanske lite märkligt att jag läser den nu, när det gått så lång tid sedan den var aktuell, men "...tempelriddaren" dyker upp på ställen ganska ofta, och jag är och var ju ett fan av historiska romaner, och den här har vissa inslag av det, inte bara av arkeologi, jag läser den. Och det löser inte ett enda av mina problem ska det visa sig, dock väcks en gammal intresseflamma till liv: den heliga graalen, om den nu är så hel, snarare är den i skärvor efter häftig skottlossning. Nej, faktum är att ordet graalen aldrig kommer på tal i "Den sista tempelriddaren", men själva kärnan kretsar ju kring något av det samma, det som jag har varit intresserad av. Den heliga graalen var ju ett lockbete för riddarna under korstågen, och jag har läst en del om den i berättelserna om Kung Arthur och hans riddare. Serien "Prins Valiant" och "Camelot 3000" kan rekommenderas, samt T H Whites bok "Svärdet i stenen", som jag tror jag har nämnt vid ett annat tillfälle här på bloggen. Nu till att säga någonting om handlingen:
År 1291, då tempelriddarnas stad Akko förlorats till saracenerna, så flyr en grupp av tempelriddare, de sista överlevande från Akkos fort i båt. Med sig har de en kista som innehåller en hemlighet som deras orden har bevarat i århundraden. Skeppet förliser dock utanför Turkiets kust, och tempelriddarna försöker ta sig till Paris för att rapportera förlusten av Akko och det förlista skeppets position, skeppet där kistan med hemligheten finns. När de når Paris har hela orden fördömts av påven och dess sista medlemmar avrättas. De som ännu lever avviker i tysthet. Nu finns endast en ledtråd kvar, till skeppets position och dess hemlighet.
I nutid sker en terroristattack på Metropolitan museum, då en grupp beridna angripare, klädda i tempelriddarens rustning, och som sagt på hästar, tar sig in på museet under en lånad utställning från Vatikanen, och stjäl en del värdefulla föremål. En arkeolog vid namn Tess befinner sig på museet med sin mor och dotter, och attacken blir början för henne på ett äventyr på jakt efter tempelriddarordens hemlighet!
Det är ganska svårt för mig att bedöma kvaliteten på just den här boken genom att jämföra den med genren, för jag har ingen kännedom om den utöver Dan Brown, men det finns onekligen en ådra av spänning som man lätt hittar till om man har läst något som just Dan Brown tidigare. Det är samma sparsamma upplysningar om huvudpersonerna, ganska platta figurer, som sedan sakta skrittar vidare i berättelsen med samma platthet och mycket få nya tankar och idéer. Istället är det vad de utsätts för och vad de har potentialen att upptäcka som är värdesatt av författaren Khoury, vilka hemligheter kommer de att avtäcka åt oss i berättelsen. Nästan alla, iallafall jag är väldigt svag för en ny, sensationell nyhet, och det är nyckeln för att en sådan här bok ska bli bra tycker jag. Äventyret för att avtäcka den stora nyheten, är spännande i Raymond Khourys bok, just tillräcklig för att göra det värt att läsa ända tills slutet. Vi vet ju att nyheten kanske inte blir så sensationell, eller ens att den har något uns av sanning, men det är något jag/vi vill ha ändå. Precis det gjorde ju "Da Vinci-koden" så populär; hade Dan Brown verkligen hittat en tidigare dold hemlighet? Var det något som vi borde ha fått veta tidigare om alla dessa konstverk och symboler, om Jesus och så vidare? I Khourys bok är spänning inte lika kul, tyvärr. Hur är det då med dessa symboler och koder, samt historiska artefakter, finns det något av Dan Browns välarbetade precision i utförandet av bokens grundlag? Svar: nåja. Det finns inte ens en liten tillstymmelse till en lika välarbetad historia i "Den sista tempelriddaren", och vi kommer inte långt med lusten efter symboler och gammal konst. Raymond Khoury skrev den här boken som ett sidoprojekt utöver sitt ordinarie arbete, och han har väl helt enkelt inte kunnat tänka sig att någon annan skulle kunna göra lika noggrann research som den Dan Brown gjorde, för sin bok(tror jag). Nej, vi upplever helt enkelt våldet och vansinnets spänning den här gången, och med bara ett litet kryddmått av symboler och bokstäver(dock några hemliga brev).
Jag är glad att jag läste den här boken(även om jag kanske på min dödsbädd kommer tänka att det var ett slöseri med tid), nu vet jag ju vad den handlar om och jag har så lätt för att uppskatta även de mest platta karaktärer i en bok. Det är få förunnat att läsa en såhär slaskig äventyrare, men den får inget högt betyg för det... Hej då!
Jag ger den här boken 1.9/5 på en skala av bra böcker.
/Jens