Jens Boktips

Många år senare, för bara några år sedan nu köpte min far en samling av dikter av Charles Bukowski. Jag upptäckte då boken och började läsa. Och visst var det smutsigt, och förkastligt och hemskt, men jädrar vilka bra dikter han fick fram, och med ett helt uttryck än vad jag varit van vid från poesi. Jag har faktiskt inte läst så mycket poesi alls, men Bukowskis dikter var levande, spännande och romantiska, sprunget ur en kärna som antagligen är bortom de flesta verklighetshorisont. Hur kan man vara rik och framgångsrik, samtidigt som man super och beter sig som en fyllegubbe, varje dag? Jag förstår det fortfarande inte.

”Märkta kort” är som sagt en samling av noveller av Charles Bukowski. Jag läser de sista sidorna ackompanjerat av en skiva av The Mars Volta. Mäktigt!

Till en början trodde jag inte att Bukowskis noveller skulle passa mig så bra att läsa, men jag var väldigt sugen på att läsa någon skönlitterärt av författaren för att ta reda på om han kunde skriva sådant. Den första novellen i boken var onekligen inte den bästa, och jag var ganska besviken. Men sedan radas den ena novellen upp efter den andre, och det är snudd på (riktigt snudd på) genialiskt. Jag tror inte mina ögon när jag läser, han har gjort det, suputen har verkligen gjort det!

Alla noveller innehåller något moment av alkohol, oftast alkoholism, och andra former av smuts och bryderier som följer med det. Hästkapplöpningsbanan är en vanlig scen där Bukowskis karaktärer äntrar mäktigt och till fullo, eller kanske oftast med sänkt huvud och bakfylla. Det finns en viss sentimentalitet i novellerna som är genomgående genom samtliga, och karaktärerna i de olika novellerna tycks även gå igen, och är på ett vis överlappande.
Den sentimentalitet som syftar på handlar om den lite äldre, supande mannens ovilja mot omvärlden, och suputens hopp som endast förlitar sig på att kunna få ett glas till. Mer än så hoppas ingen i Bukowskis böcker på, inte ens de som är framgångsrika är det längre – deras livskraft har mattats av, deras vilja har böjts och de är nu utelämnade till medelåldern, döden, vin och övergivna kvinnor.

Är det bra? Ja, det är bra.

När man läser Bukowskis noveller så slår en onekligen tanken (som jag förövrigt snor från en ”meme” som jag läste idag), att vad är egentligen meningen med allt? Vi vaknar, dricker kaffe, går på ett möte, och det är meningen att vi ska göra detta i all framtid? Vad är egentligen meningen med detta, och att vara uttråkad?

Charles Bukowski visste vad han gjorde, han drack, skrev och gick på travbanan, och tjänade nog en hel del pengar på kuppen. Jag vill inte säga tyvärr, men detta är ju inte ett liv som de flest av oss kan stå ut med. Vem skulle idag vilja gå på en travbana och dricka sprit och förlora mer och mer pengar för var dag som går? (jag vill be om ursäkt till mina spelberoende läsare).

Enligt mig så är kanske Bukowski lite väl magstark för de flesta, men jag tror mig se ett ljus hos honom, vilket i alla fall är helt tydligt i hans dikter. I den mån man kan orka att våndas lite över livsöden, och kanske skänka lite förståelse till de utsatta i världen, så tycker jag man skall läsa Bukowski. Men man bör kanske inte identifiera sig för mycket med honom, eller gripas alltför hårt av hans öde. 

Jag ger den här boken 4.7/5 på en skala av bra böcker.

/Jens