17:02:00
"Stamboul Train"(Orientexpressen) - Graham Greene
Tillbaka till Graham Greene... Jag har så många böcker av Greene nu att jag var tvungen att läsa en av dem, och då läste jag den äldsta boken av de jag hade. Detta är den andra av alla de böcker som Greene skrev, och den handlar alltså om ett gäng passagerare på "Orientexpressen". Det var en tåglinje som gick genom Europa från Paris till dåvarande Konstantinopel i Turkiet. Inom litteraturen är det onekligen Agatha Christies bok "Orientexpressen"(1934), som är mest känd, jag visste till exempel inte ens att det fanns en annan bok med det namnet. Detta är med andra ord inte Graham Greenes mest berömda bok, så hur är den då jämfört med de andra vi känner till? Lika bra som "Vår man i Havanna", ex.?
Vi följer huvudsakligen en affärsman vid namn Myatt. Han är engelskman, jude och jobbar inom familjeföretaget som sysslar med försäljning av korinter(sötsak gjord på druvor, liknande russin, men mindre). Han är på resa till Konstantinopel för att iordningställa företagets verksamhet i staden, som är en viktig marknad. Det att han är jude blir ständigt en tankeställare för honom, och för oss som läser, särskilt i början av berättelsen då passagerarna ombord på Orientexpressen strävar efter att få, och ha, en uppfattning om sina medpassagerare. Man bör minnas att redan i början av 30-talet så var situationen för judar i Europa strängt taget svår på vissa platser, även om de fortfarande kunde bedriva affärsverksamhet, och resa. Ombord på tåget finns även en ung balettdansös vid namn Coral, som reser ensam mot Konstantinopel för att ansluta till en dansgrupp där. Även Coral är engelska, men är en aning skeptisk till judar, men de två möts. Ombord på tåget finns även doktor Czinner, som utger sig för någon annan, och egentligen är röd och revolutionär agitator. Han jagas av journalisten Mabel Warren, som känner igen honom från historien och vill sätta dit honom. Hon åtföljs av sin societetsdam Janet Pardou. Quin Savory är den halvt kände och framgångsrike författaren som reser för att samla kunskap och inspiration till sin nästa roman. Han är, enligt mig, i viss mån en manifestation av Graham Greenes medvetande i boken.
Det är en ganska skumpig resa som "Orientexpressen" förmedlar med sin fart på cirka 100 km/h, med de fina kupéerna och de smutsiga 3:e klassvagnarna. Det är lite svårt att direkt sätta sig in i berättelsen, det vi känner igen av spänning och spionaffärer från Greenes senare böcker, är inte hel välpolerat i det här verket egentligen. Det saknas en ådra så att säga, av tillfällighet och en ödets nyck, som påtagligt utvecklas under hela boken, men aldrig finner sig riktigt tillrätta i boken. Man kan kort säga, med vetskapen om Graham Greenes fantastiska bibliografi att han i den här boken är lite av en oslipad diamant i sitt skrivande. Men visst finns det fina vinklar och vrår av det här tåget som är värda att utforska, Greene gör inte misstaget att publicera för mycket krims-krams av detaljer, men vi har en stadig kärna av nyheter att förankra oss till när vi läser. Det som egentligen gör boken värd att läsa, istället för att direkt ge sig på hans senare böcker direkt, är just utvecklingen, men framförallt är det, det historiska perspektivet på boken. Den utspelar sig ju i "nutid", ca år 1930, men för närmare 80 år sedan nu, och de innebär allt vad man kan tänka sig av igenkännande och fascination, men också för det historiska som nu är förbi. En detalj blir tydligt uppenbar, inte endast i det gamla och utdaterade språkbruket, men också i attityden som illustreras, början till hatet av judarna. Jag tror att Graham Greene hade en relativt sund attityd till dem, självaste huvudpersonen är ju jude, men hatet finns ändå beskrivet. Vi får inte glömma att en hel minoritet, som vad jag vet var kontinentens största, i princip helt har dödats eller drivits på flykt från Europa. Vi får inte glömma folkmordet som fortfarande sätter spår i så många människors liv(så glöm inte era mor och farföräldrars berättelser nu). Det är kanske inte så konstigt då att Tyskland tar emot så många flyktingar från Syrien.. Sen vet man heller aldrig. "Orientexpressen" skrevs om hat och krig som hade vart, och kanske skulle komma, just i upptakterna i Europa, och världen, till det största krig vi någonsin skådat. Vem vet om våra författare idag skriver böcker, i okunskap om en förestående naturkatastrof, kanske en som mest drabbar oss här i norr? Då hade det varit bekvämt att med rätta kunna söka uppehållstillstånd i världens sydligare länder, med tidigare hjälpande insatser i minne. Ibland skall man inte glömma de stora, eller halvstora perspektiven på saker och ting. Ibland kanske man inte ens kommer på dem själv, någon gång. "Orientexpressen" utspelar sig på ett tåg som går i en riktning, starkt påverkat av det dåvarande politiska klimatet, och vi lever i ett annat. Ändå känns den här boken viktig och aktuell, eller som vilken som helst debutantroman man kan läsa. Vad är de vissa inser men andra inte? Politikerna har inte glömt andra världskriget, men vad finns det förövrigt som de har missat? Time will tell.
Jag ger den här boken 3.0/5 på en skala av bra böcker.
/Jens