Jens Boktips

2020-01-19
11:18:14

"Farmer Giles of Ham" (Gillis Bonde från Ham) - J.R.R. Tolkien

 
Nu har jag läst ännu en bok, på kort tid. Det var förvisso en kort bok med stora bokstäver, en saga, men ej att förringa, en mycket fin saga. Det är ingen mindre än Tolkien som skrivit denna saga som jag läser för första gången. Det är en av hans tidiga berättelser sedan före den tid han skrev ”Sagan om Ringen”-trilogin. Jag har för kanske en sådär 10-15 år sedan läst flera av Tolkiens böcker. Detta var när filmerna precis hade kommit ut eller var påväg att komma ut, och jag var djupt försjunken i Tolkiens värld och hans böcker, jag läste både ”Bilbo”, ”Sagan om Ringen”-trilogin, Silmarillion, och ”Ringens värld” på kort tid. Jag vet att jag uppskattade böckerna, men i varierande grad då vissa var ganska uppstyltade och otympliga konstruktioner. Vad jag minns så kunde det handla om att läsa ett helt kapitel om ett träd eller troll, och trädets släktled tusentals år tillbaka i tiden, vilket kanske hade varit spännande att läsa nu när man med åldern fått ett lite större mått intresse för historia och dylika ting, men som då kändes mest jobbigt och omständligt. Ändå hade jag mycket glädje av att läsa böckerna och att ha läst dem, då det gav extra krydda till de utomordentligt fina filmerna som jag såg på bio. Jag minns det som det vore igår då jag första gången såg den inledande filmen i ”Sagan om Ringen”. Det var verkligen en upplevelse, glädje blandades med skräck, förtjusning och en oerhörd spänning. Det är verkligen en fantastisk värld, Tolkiens värld alltså.

Den bok jag läst idag är inte en del av den klassiska Tolkien-serien, som sagt är den skriven före trilogin, och den handlar om Storbritannien för länge sedan, under en tid som kungar härskade, skickade sina befallningar på pergament med sigill och alltid talade latin. Det är en folksaga om en bonde som ger sig ut för att dräpa en drake, en välkänd historia från förr. Drakar känner vi igen från ”Bilbo”, och även ett svärd har en viktig del i berättelsen vilket också ofta är fallet i Tolkiens böcker. Andra karaktärer som dyker upp är en hund vid namn Gorm, det är Gillis hund, och den kan tala med sin husbonde! Om man skall se till stilen som boken är skriven i så är den väldigt enkel och rakt på sak, det är inga större krusiduller att tala om, och det liknar väll lite hur jag kan minnas att ”Bilbo” var skriven, på betydligt mindre rotvälska än ”Sagan om Ringen”-trilogin. Jag blir sugen på att läsa trilogin igen, då jag undrar om det hade varit ännu mer spännande idag, och så kanske också skulle vara fallet (att jag skulle gilla det oerhört mycket, vilket inte är så konstigt med tanke på kvaliteten i Tolkiens berättande). Vad jag vill minnas var ”Bilbo” skriven som en saga, kanske mer en barnberättelse, än trilogin. Trilogin är ämnad för alla åldrar, och har mindre av de sagolika karaktärsdragen, det är en mer djupgående berättelse. ”Silmarillion” och ”Ringens värld” var ännu mer svåra att läsa vad jag vill minnas, även om det var så väldigt länge sedan. I de böckerna får vi veta mer om olika gudalika varelser som har skapat Midgård, världarna osv. Det är också en berättelse där Saurons ursprung förklaras, och det visar sig att denne ondskefulla karaktär inte är den mest onda i Tolkiens värld, hen (eller vågar jag påstå ”han”), är nämligen skapad av en ännu ondskefullare djävulsaktig ”gud”. Jag minns inte mycket av handlingen från de böckerna!

Man kan se paralleller till andra världskriget i ”Gillis Bonde från Ham” vill jag påstå. Denna tanke tror jag är genomgående i Tolkiens böcker då kampen mot ondskan måste ha varit väldigt angelägen som ämne under tiden hans böcker skrevs (sent 1940-tal, tidigt 1950). Många aspekter av samhället finns med, från kyrkan, till smeden (en nick till industrikomplexet?), och den ordinära bondens strid mot draken. Drakarna som beter sig slugt, och sprider misstro och tvivel bland den vanliga befolkningen, som precis så som vi känner för det mesta idag, helst vill vara ifred och odla sin trädgård. Människorna dör som flugor. Man kan verkligen ställa sig frågan om vi hade varit benägna eller villiga att ta upp en kamp som den mot eller för nazismen idag. Många demonstrationer och motdemonstrationer i Sverige och annorstädes som skett i nutid tycks påvisa att kampen fortsätter, men de flesta tycks tillfreds med att rösta och läsa nyheterna och kanske engagera sig i en miljörörelse (eller för all del något annat politiskt), men benägenheten att bli militär och strida för ”den goda sidan” är som bortblåst. ”Gillis Bonde från Ham” är en modern berättelse i den bemärkelsen att Gillis inte strider för kyrkan, han strider mest för sin egen skull, för skatter, ära, och sin lokala omgivnings överlevnad. Ändå finns kyrkan med och inrättar de skeenden som bevittnas i ett trossammanhang, och de tycks ganska harmlösa i berättelsen om Gillis Bonde. Måtte de så förbli, även om jag tvivlar mer på SD än på kyrkan! Tänk bara på den altartavla som sattes upp i Lund, tror jag att det var, med homosexuella och amorösa scener. Dock fick den ju tagas ner då en transsexuell person avbildats som orm, ett klavertramp som verkade väldigt opassande i den kontext som man hade förhoppningen om att altartavlan skulle passa in i. En frihetskontext. Världen är märklig, och nu har de visst hittat en Klimt i en lucka på utsidan av ett museum, en tavla som tydligen skulle vara värd uppemot en miljard kronor!

Här är en videorecension av boken! Jag glömde visst berätta vad boken handlar om, men hoppas det faller i smaken ändå! Tror nog att jag kommer bli bättre på att prata inför kameran och redigera videos i framtiden! Hade bra, hej!

 

Jag vill ge den här boken 4.2/5 på en skala av bra böcker!


/Jens