Jens Boktips

Då var det dags för mig att göra min entré. Min debut som vår-bloggare. Det är varmt här.. förjävla varmt, och jag är trött också. Det är för att jag vaknar 04:30 varje morgon och går och lägger mig runt sju. Och nu är klockan sju. Och jag har jobbat sju dagar i sträck, det enda positiva med det är väll egentligen att jag nu är ledig fram till på måndag. Och imorgon är det after work med gänget. Me and the gang, chillin in da city. Jag är ganska nervös då jag har gjort tabben att proklamera ganska högljutt att jag tycker en tjej på jobbet är väldigt söt, till många, och nu skall jag då alltså prata med henne och så utanför jobbet. Och jag känner mig inte jätteoptimistiskt, det blir väll mest forcerat när man själv byggt upp massa förväntningar och drömmar om att vi skall leva spartanskt i framtiden, hon vid ved-spisen, och jag kommer in där svettig och smutsig efter en dag på åkern. Så skall det vara. Jag skall ha en grov svart mustasch och hon skall ha ett förkläde och helst huckla, eller håret uppsatt och vi skall älska varandra. Ibland tänker jag att vi sitter som ett äldre barnlöst par och inte pratar vid matbordet. Men vi älskar varandra där vi sitter mitt under det heta 70-talet (svårt att tänka sig att det kommer ske i framtiden).

Men hur är jobbet då? Jo det är faktiskt ganska tungt, får erkänna att jag har ätit en del diklofenak den senaste tiden, då jag hade en så kallad plocktång som var för kort. För varje fimp, konfetti-bit eller snus som jag plockade från marken så fick jag böja ryggen några centimeter. Det blev ett par för många böjningar för min rygg, men jag lyckades som tur var få tag i en längre plocktång.

Operationen fungerar smooth på jobbet, det är ett väloljat maskineri med rutiner, ansvar, krav och ledning. Vi är ansiktet utåt, vi representerar staden för boende och turister, och vi städar allt. Jag har plockat 2 råttor och en död duva, och säkert 1000 fimpar. Och jag hatar konfetti nu i dessa studenttider. Det är 3 sekunder av lycka och sedan är man vuxen och måste inställa sig på arbetsförmedlingen. Och kvar på Gustav II Adols torg är ett ton, eller iallafall flera tusen plastbitar som vi måste plocka upp. Ni kan ju tänka er? Jag skrev nästan en insändare. Den där döda duvan var speciell. Jag tror den gick för sig själv lite avsides för att dö. Jag hittade den på en bakgata under en byggnadsställning med presseningsväggar. Ena dagen satt den på marken och när jag gick mot den rörde den sig först inte. Jag trodde det var en mössa eller vante. Men sen gick den lite långsamt åt sidan så att jag kunde passera. Försökte med telepatiska tankar lugna fågeln samtidigt som jag harklade mig på ett lätt obehagligt sätt. Fågeln verkade lugn. Idag när jag gick där vid byggställningen igen så låg fågeln där med huvudet mot marken, död. Hur ofta har man sett en duvunge eller en död duva? Det är inte varje dag. Och råttorna är faktiskt ganska söta, bara det att de inte lever. Jag har sett en levande.

Mitt jobb är alltså som gaturenhållare, och jag gillar det. Det är en övergående fas, annars hade jag aldrig pallat att vakna så tidigt, och cykla så långt varje morgon. Jag ska som ni kanske läst antagligen plugga nästa termin. Ser lite fram emot det, med betoning på ”lite”. Det är skönt att göra nåt som inte är så jobbigt, och samtidigt få betalt för det. Och mina kollegor är faktiskt jättetrevliga!

Den bok jag läste för flera veckor sedan nu, som jag inte tänkte bemyndiga med en recension egentligen heter ”La Cucina”, och den handlar om sex och mat i Italien, och är skriven av Lily Prior som är britt. Det är en typisk bok om Italien så som den hade varit om den var skriven av en britt. Det är svettigt sex, råa ägg, pasta och tomater. Det är passionerat och hett på ett sådant där bondskt sätt, och det är matlagning. Ganska talande för boken är att detta är i princip det boken handlar om. Den handlar om en kvinna som växer upp med matlagning. Hennes mamma gillar sex. Senare träffar hon en man och börjar också själv gilla sex efter lång tid. Hon lagar mat för och på honom. Hennes jobb och rykte tar skada. Men tillslut vinner den passionerade kärleken!

Så, det var det om den boken. Hoppas ni slipper läsa den iallafall, det var inte mycket att hänga i ”julgranen”.

För tillfället har jag haft fokus på andra saker än bloggen, vloggen och så vidare. Jag har börjar läsa Arthur Conan Doyles samlade verk om Sherlock Holmes på engelska. Den är över 1000 rejäla sidor lång och faktiskt riktigt bra hittills, jag har läst hälften. Hade som mål att läsa den förra sommaren, men det blev inte av, och hoppas nu kunna bli klar innan skolan börjar, helst i god tid!

Har också ett hantverksprojekt på gång, men det går långsamt. Ett dilemma har uppstått kring alla skivor jag lyssnar på. Skall jag inte prata nåt i vloggen om dem? Jo, jag tänker att jag gör en video imorn om ”La Cucina”, och skivorna.

Som ni ser på bilden så är det en naken kvinna med meloner som har gummiband runt sig, och en gummibandsboll. Poetiskt!

Det var det för mig, hoppas ni har en fin försommar!


Jag vill ge den här boken 1/5 på en skala av bra böcker!

/Jens