Jens Boktips

Det har varit en mycket händelserik påsk ute i världen kan man säga. Nyhetsflödet kränger dramatiskt mellan bränder i Paris, Notre Dame (vilket ju är aktuellt för oss som har läst ”Ringaren av Notre Dame” av Victor Hugo.), terroristattack i Sri Lanka och protester i London och annorstädes, för klimatet. Mitt i allt detta samlades även hiskeliga summor till återbyggnationen av Notre Dame, miljarders miljoner eller mer, och folk blev upprörda för att man inte kunde samla liknande summor pengar för att exempelvis rensa sjön från plast, eller för skolor och sjukvård i Frankrike där ”de gula västarna” har demonstrerat för detta i månader.. Är detta världens vändpunkt vi upplever? Ja, kanske är det så att världen ständigt befinner sig i någon slags vändpunkt. När vi inte tänker på det är det för att vi ignorerar det eller inte har vetskapen om vart vändpunkten händer. Det finns böcker som kan få en att få kontakt med världens aktuella vändpunkter, och det finns böcker som lockar en in i en vila bortom dessa fenomen. ”Varg-Larsen” är en bok om detta, och den utspelar sig på sjön.
Det är en bok med många vändpunkter, och framförallt många karaktärsdanande skeenden som skapar vändpunkter på olika sätt och för olika karaktärer. Det som ena stunden är en självklarhet på havets vidder, kan i nästa ögonblick förvandlas till katastrof och skeppsbrott, eller så befinner man sig på sjön ständigt i anspänning för när skeppet skall förlisa.

Jag har själv seglat litegrann, så amatörmässigt att jag tillochmed en gång blivit hämtad av sjöräddningen utanför Smögen. Detta har lett till en akut fobi för att segla och att gå på grund, vilket jag också har gjort ett flertal gånger. Men jag kan fortfarande läsa om sjön, och mitt drömyrke hade varit att vara styrman på ett medelstort fartyg och resa över hela världen, om det finns GPS på båten och jag får lära mig att navigera först. Det är ju tyvärr inte särskilt miljövänligt med dagens skeppsfart, men i ”Varg-Larsen” reser man ombord på skeppet ”Spöket” med segel och vind.

Vi möter Humphrey, en ca 35-årig litteraturkritiker ifrån USA. Berättelsen börjar då han reser med ett skepp från San Franscisco, en bit längs kusten, för att hälsa på en god vän. Tyvärr inträffar det hemska, skeppet förliser och sjunker. Humphrey flyter runt i det kalla vattnet och tappar medvetandet. När han vaknar befinner han sig ombord på sälfångaren Spöket, och han möter omgående skeppets kapten, som kallas Varg-Larsen. Detta är ingen vanlig man, det är en sjöbjörn utan någonsin tidigare skådad like. Varg-Larsen är den starkaste mannen, eventuellt i hela landet, men utan tvekan den starkaste som Humphrey mött och ännu mer otvetydigt – den starkaste mannen på skeppet Spöket. Han visar snabbt prov på sin styrka och sitt mycket egensinniga lynne då han nekar Humphrey möjligheten att resa tillbaka till San Franscisco. Enligt Varg-Larsens märkliga filosofi så tillhör Humphrey nu den samme, och han har tänkt att nyttja detta faktum till det yttersta. Han kan fälla Humphrey med en viftning, men använder endast detta faktum till att föra en rad filosofiska samtal med den belästa Humphrey. Varg-Larsen ser livet som en kamp mellan för överlevnad där det starkaste tar det han kan få, och nödvändigtvis måste underkuva sig alla som vill hindra honom från att ta det han vill ha. Och givetvis vill alla andra ta allt ifrån honom, detta är, märker Humphrey snabbt, en slags realitet ombord på skeppet. Varg-Larsen driver på sitt manskap med sin råa styrka och sin förmåga att utplåna dem, och han drar sig inte från att hindra manskapet från att rädda den som råkar illa ut, eller ännu värre döda eller låta manskapet dö då de trotsar honom. Samtliga sjömän ombord ångrar att de har tagit sig ombord på Varg-Larsen, och för dem är det verkligen en kamp för att överleva. Detta inte minst för Humphrey, som dock till följd av sin bildning och det faktum att han är civil åtnjuter en mildare behandling. Varg-Larsen statuerar snabbt exempel. Men vad skall då ske med Humphrey och hur skall han kunna ta sig till fastlandet igen, då Varg-Larsens allra mest viktiga princip är att ingen ombord någonsin skall få komma undan. Det är ett fantastiskt äventyr värt att läsa det!

Det finns många perspektiv och aspekter i den här boken som är värda att läsa. Ett tag ser jag boken som en slags beskrivning över livet. Det börjar med barndomen, skolan, livets hårda skola, och går över till medelåldern osv. samtidigt som de filosofiska idéer som kan följa med varje ålder diskuteras mellan Varg-Larsen och Humphrey. Karaktärerna utvecklas dock, och ännu viktigare är att själva boken också får en vändpunkt som inte alls är ovälkommen eller onaturlig. Det handlar inte längre om hela livets gång, utan endast en intensiv verklighet för några få karaktärer under en kort tid. Vi går från en allmän beskådning av livet till en reell utveckling. Dessa partier är mycket välskrivna, och då det är första gången jag läser Jack London så njuter jag storartat! Humphreys förvandling till råbarkad sjöman, om än en påtvingad utveckling, är storartad att läsa, och jag rekommenderar denna bok till samtliga läsare där ute! En enda invändning har jag, och det är de gånger, som så ofta är fallet, där historiens värderingar lyser igenom på ett negativt sätt och inte ter sig sunt enligt dagens mått mätt. Men som sagt, detta är något som man ständigt kommer att möta vid läsning av äldre litteratur, och jag tycker för övrigt att London navigerar dessa fällor relativt smärtfritt med tanke på hur hemskt det kunde ha varit!

Jag såg när jag var liten filmerna om ”Varghunden”, som jag tror är baserade på Jack Londons böcker. I ”Varg-Larsen” bevisar författaren att han är värd att uppmärksammas vid sidan om andra giganter på litteraturhimlen, både före och efter Londons tid.

/Jens

Jag bifogar här en bild på vad jag har sysslat med under en tid, utöver att läsa ”Varg-Larsen”. Det är ju bra att variera vad man tar för sig, och jag orkar inte läsa hela tiden nuförtiden. Ser dock fram emot en sommar med mycket läsning!