Jens Boktips

Men till det högst aktuella: dagens recension. Det är boken ”Dune”, som jag tror heter ”Arrakis – ökenplaneten” på svenska, då jag även har haft en kopia av den boken på just svenska. Det finns en film som Sting är med i från 80-talet, och jag har sett delar av den. Det som gör boken ovanligt aktuell är det faktum att en ny film kommer att komma ut senare i år baserad på boken ”Dune”. Från vad jag kan se på nätet så kommer Stellan Skarsgård att ha en roll i filmen!

Själv har jag gått in i en ny fas i livet nu som innebär jobb. Har ju länge kunnat läsa och skriva fritt, samt göra videos och musik helt fritt. Min enda sysselsättning har varit som arbetssökande, men nu har jag alltså fått ett jobb, hurra! Jag kommer därför vara ganska trött och kanske inte kommer kunna läsa lika mycket eller lika ihärdigt, och därmed lär jag också producera färre texter och videos och musik. Jag har arbetstid från 05:30-14:00, och måste gå upp kl 04:30 på morgonen, vilket jag inte är van vid. Men är sjukt nöjd över att ha fått ett jobb! Har vidare sökt masterstudier för höstterminen 2020, och håller tummarna för att de 50 000 andra som sökt, utöver medelsnittet, inte har sökt just den utbildningen som jag vill gå. Hade tänkt att satsa på att bli arkivarie, alternativt it-bibliotekarie/vanlig bibliotekarie. Sökte även ett program som hette Digital humaniora på Göteborgs universitet. Det kunde jag söka med min Samhällsplaner/kulturgeografi-utbildning, och den handlar om att digitalisera information kring de humanistiska ämnena. Vad det direkt innebär vet jag inte riktigt, men de exempel som fanns på elevernas arbeten var högst individuella projekt där kultur, historia o dylikt hade digitaliserats. Kan tänka mig att det kanske hade varit aktuellt för mig som kulturgeograf att titta på olika geografiska informationssystem och jobba med det, alltså typ kartor med olika information. Men det jag helst skulle vilja göra är ju givetvis någon slags inventering för en skivaffär, eller jobba med bokhandlares register/arkiv eller liknande. Det hade vart kul. Förhoppningarna lever i denna trötta, sjuka tidsålder, och jag är glad att jag inte primärt är arbetssökande i dagens läge utan snarare en prospektiv student!

Jag läste ”Dune” för cirka 10 år sedan när jag bodde i England och fick inte så mycket ut av den läsningen då kände jag. Det var för mycket politiska intriger, fabulösa detaljer som exempelvis kilometer stora maskar som levde i sand osv. för att jag skulle kunna få någon glädje ut av det. Men när jag läser boken nu (utan att komma ihåg särskilt mycket från första läsningen) så ger det mig faktiskt mycket. Jag njuter av de olika maktstrukturerna, intriger och mystiska element. Boken handlar på ett vis om en slags uppkomst av en myt, som blandar sig med religiositet, fejkad religiositet och en slags medeltids-struktur på maktförhållandena i samhället. Olika kungariken har ekonomiska intressen, slåss inbördes, och försöker att inte hamna i kläm mellan de andra kungarikena, kejsaren, och företaget som producerar den eftertraktade melangen, eller ”spice” som substansen även kallas i boken. Denna används, inte som bränsle (som exempelvis vår tids olja), men är essentiellt för samtliga parter för att kunna ha en fortsatt rymdnavigation. Melangen har psykologiska effekter som gör att den som intar spice kan navigera i rymden. I övrigt kan den göras till plast, och allt möjligt annat. Den är beroendeframkallande och kan endast skapas på ökenplaneten Arrakis. Dit kommer huvudpersonen Paul, som prins i ett kungarike. Hans far mördas och han förvisas från sin position som kung. Men han överlever på ökenplaneten. Han hamnar tillslut hos lokala stammar som tillsammans kallas ”Fremen”, och han blir en slags krigarprofet för dem och han gör en oerhörd intellektuell, spirituell och mytomspunnen resa, med hjälp av sin intuition, som han fått från sin mor, och styrka och träning. Melange finns i all mat som Fremen-folket serverar, vilket gör att de som intar maten under en längre tid får helt blåa-i-blåa-ögon. Helt blåa. Vidare, och kanske ännu mer viktigt, så har de en värdefull resurs som finns i oerhört liten mängd på ökenplaneten – nämligen vatten. Allt vatten från kroppen – svett, kondens från utandningen osv, sparas i Fremen-folkets dräkter och ansiktsmasker och återvinns för att drickas igen. När någon dör tar man vara på vattnet, och det är en bister och karg verklighet som Paul får lära sig om då han hamnar hos Fremen-folket. Men i denna lärdom finns även en styrka, kanske kan de utmärkta krigarna bland Fremen-folket hjälpa Paul att finna sin rätta plats i världen – eller är det han som kan hjälpa dem? Målet är att få en mer blomstrande planet, med ett ekologiskt system som ger tillgång till vatten och mat!

Det är en fantastiskt spännande berättelse det här från 1965, mitt under hippie-erans mest blomstrande tid. Kan det finnas paralleller till den verkligheten? - Ja, givetvis gör det det.

De många religiösa inslagen finns också med som delvis representativa för verkliga religioner som finns i världen idag. Kanske främst Islam tas det många begrepp ifrån, Fremen-folket verkar ha lite arabisk-klingande namn, och ord som används är: jihad, sharia och rhamadan, ibland med lite annorlunda betydelse än vi är vana vid. Jag ser inte detta som en jättenegativ aspekt, men inte heller särskilt gynnsam. Andra paralleller dras till katolicismen osv. Men det finns givetvis en parallell till oljan i Mellanöstern, men det är inte det viktigaste inslaget i boken, snarare är vattenbrist, maktkamper och spirituella inslag viktigare. Boken följer Paul på en emotionell och filosofisk resa från det att han ankommer Arrakis som 15-åring. Att hans öde sammanfaller med en religiös spådom gör endast att man får nya perspektiv på hur religion kan fungera som katalysator för olika skeenden, och parallellt med det en slags insikt i mystiska funktioner hos människor, deras kapacitet till förutsägelse eller andra inslag av mysticism. Detta är en lite jobbig detalj för mig som inte är så förtjust i just mysticism, jag blir lätt orolig eller provocerad om jag först läser om en utvecklingsresa för en ung man, och på nästa sida en helt obegriplig skildring om hur han ser framtiden och kan läsa folks tankar. Kanske får jag då ett släng av mindervärdighetskomplex, jag vet inte.

Allt som allt så är det en väldigt bra bok, spännande, något för mystisk och politiskt känslig, men med mycket trovärdiga inslag och den har ett tydligt formulerat mål och syfte, att skapa tankar kring psyket, samtiden/samhället och religiositet. En bra insats av författaren!

Eftersom det finns många uppföljare till den här boken så kan jag tillägga att jag nog inte kommer att läsa alla böckerna nu, kanske om en av den dyker upp, men jag ser det ärligt talat som ett reellt problem inom scifi-genren att det nästan alltid finns typ 10 uppföljare till varje bok. Jag gillar att läsa en bok och sedan vara klar. Det kan hända att det är så därför att det kräver såpass mycket tid att skapa ett visst fiktivt universum, att bygga upp en miljö, stadsskick, religion osv. att det blir lättast för författaren att fortsätta på samma spår. Det kanske också är gynnsamt för dem som finner att de älskar ett visst fiktivt universum, som de vill läsa mer ”i”. Min inställning är att det blir för långtråkigt att läsa alla böcker på rad, och det finns för många bra böcker för att läsa tjugo uppföljare.

Ett undantag från denna regel är i min mening Isaac Asimovs många böcker, som delvis sker i samma universum, men där jag ärligt känner att det är rätt av författaren att bygga vidare och inom en och samma verklighet!

Jag vill ge den här boken 2.9/5 på en skal av bra böcker!

/Jens