Jens Boktips

Är lite mör i skallen idag efter att ha kollat lite på en video som rekommenderades till mig på Facebook, som en sekt har skapat för att ge en biologisk och vetenskaplig förklaring på ett problem som ”alla” har, och som endast deras idéer kan lösa. Det är något mycket obehagligt i att se hur ett problem målas upp som självklart, man visste det inte men det är ”det eviga problemet”.. Man är fast i en cykel av ondska och dessa vetenskapsmän har knäckt koden. Lite därför jag skriver nu också så här sent en lördag.. Det här med koder; håller nämligen på att börja läsa den nya uppföljaren till ”Da Vinci-koden” av Dan Brown. Vill komma igång med det. Jag följer nämligen den serien då jag tycker den är spännande och engagerande. Det är inte för att jag är lättmanipulerad och lätt köper skit, det är för att det finns ett hantverk i böckerna, som man kan se, och som författaren inte gör någonting för att dölja. Varje kapitel leder till en spänning som gör att man ska läsa mer. Men det skiter väl Dan Brown i om vi köper nästa bok liksom eller om vi blir religiösa fanatiker. Han är rätt chill ändå ur det perspektivet.

Min kompis föreslog att jag skulle infiltrera sekten. Jag vet själv att det ALDRIG skulle gå. För det första skulle jag inte kunna få en ledarroll inom en sekt, jag hade då istället blivit fast i en slags menig/fotsoldats-roll där jag fick dela ut flyers eller liknande. Mitt avslöjande om sekten skulle endast vara byggt på erfarenheten av att vara en loser.

För det andra så HADE jag de facto ställt mig där och delat ut flyers. För jag är en lättmanipulerad jävel. Det är inte lätt att stå emot när någon ger en rysning utmed fotlederna med sina välsmorda munläder när de sakta vaggar mig in i en dröm där det finns problem som har lösningar. Nej, bevare mig väl, jag ska sluta titta på intervjuer med sektledare! – Men det finns ju så många bra.. – Nej, Jens. Du ska inte undra hur man kan ta livet av sig för att på ett astronomiskt sätt bli ett med aliens som råkar passera ett visst klockslag. Det är en gåta som inte behöver lösas. Av mig.

Ibland undrar jag om min verklighetsuppfattning är helt annorlunda än andras. Om det jag tror är sekten, i själva verket är not-for-profitorganisationer som utan sådant humbug som religion och tro kan ge vetenskapliga (läs biologiska i det här fallet, då ledaren är ”biolog”) förklaringar på problem som rör hela mänskligheten. Och där man faktiskt lyckats hitta ett slutgiltigt svar på gåtan! Kanske är svaret så enkelt att livet inte är mer komplicerat än en Dan Brown-bok. Stirra lite på Mona Lisa och se om du inte får ett svar på varför våld tycks blomma upp i världens alla hörn i tid och otid. Eller varför man fått sparken eller liknande. För det finns en tavla bakom tavlan!

Denna gång har jag läst en riktig braksuccé av en bok, som har en filmatisering som jag sett för mååånga år sedan, typ när den kom ut. Minns konstigt nog bara två saker – att en man rakade sig ute i skogen vid en liten stuga, med en gammaldags rakkniv och en handhållen spegel – och så var det någon form av tunnelgrävande under en armé, tunnlar som sedan sprängdes så att alla soldater flög i luften. Fast jag är inte säker på att det sistnämnda var en del av filmen, särskilt då jag inte kan komma ihåg att det fanns med i boken..

Boken är hursomhelst briljant med stort A, det är dessutom en debutroman, vilket känns otippat med tanke på hur välbalanserad och välskriven den är. Jag läser boken på originalspråk, och någon har strukit under var och varannan mening i mitt exemplar av boken, och skrivit anteckningar i marginalerna på svenska och engelska. Jag läser kommentarerna före själva sidan jag läser, så att inget som händer i boken blir en överraskning.. Ändå känns boken superlevande och spännande! Jag formligen njuter av att läsa denna bok, men jag är också ganska lättroad i dessa tider.

Den handlar om en sydstatssoldat under amerikanska inbördeskriget som deserterar och flyr genom vildmarken påväg till sitt älskade Cold Mountain, där han hoppas att en kvinna som han genom många känslor och tankar, och några få handlingar har trolovats till, skall vänta på honom med öppna armar. Denna kvinnan är dock inte vem som helst, och vi får följa hennes historia då hon navigerar sitt liv i väntan på mannen, samt med en del egna problem som kommer av kriget, men kanske främst från livets obarmhärtiga sätt att ändra och forma livsöden på ett sätt som känns ologiskt, men där man förhoppningsvis tillslut finner att det finns en mening med allting som hänt ändå. Det är väl ändå detta som måste vara målet för det mänskliga strävandet, själva essensen, eller törs jag till och med påstå den Enda Sanningen, och Svaret. Att det finns en poäng med allt detta som vi gör och upplever och känner. Det hade varit fantastiskt!

Jag vill ge den här boken 4/5 på en skala av bra böcker!

/Jens