Jens Boktips

2019-07-08
14:04:03

"A person shouldn't die like that" (Mannen på bänken) - Arthur Goldstein

 
Denna recension är speciell och kommer efter en tids hektiska omständigheter. Jag började läsa nästan hela Orhan Pamuks ”Oskuldens museum”, och recensionen skulle vara en första gång, eftersom jag läst Pamuks bok tidigare. Jag trodde också att jag hade recenserat den boken tidigare, men nu när jag kollar igenom bloggen så ser jag att så inte är fallet. Det var i alla fall första gången på länge som jag läste en bok som jag har läst en gång tidigare, under en ganska kort tidsperiod. Tyvärr lyckades jag i förra veckan tappa bort mitt exemplar av ”Oskuldens museum”, och jag fick alltså börja med en ny bok istället för att ha något att göra.


Den hektiska delen av min vardag idag har att göra med att min Far har gått bort. Han dog för cirka 2,5 veckor sedan och det har varit en stor sorg i min familj. Som tur är har jag en mamma och tre syskon samt en hund, och vi ser till varandra, tröstar, och pratar ut om det som har hänt. Givetvis har det också varit mycket att göra men jag har ändå fått tid till att läsa den bok som jag skall recensera den här gången. Jag valde en kort bok för att kunna slappna av och inte påbörja ett långt och omständligt läsprojekt, särskilt med tanke på att Pamuk-boken lästes så långsamt, och nu verkar allt det ha varit förgäves ur bloggens perspektiv, då jag inte läst klart boken och den är nu borta. Begravningen för min Far är på torsdag och jag har inhandlat skjorta, vit slips osv. Det mesta av förberedelserna sköter antingen Mor eller oss syskon tillsammans.

Så nu till denna bok från 1970-talet, som utkom på svenska i denna upplaga år 1990, alltså precis det år jag är född. Den har under många år funnits på biblioteket i en liten ort här i närheten, men gallrades ut, och nu har jag fått den i min samling. Det är en intressant titel och ett fint omslag, och boken är utpräglat sjuttotalig, typ på ett liknande sätt som Joseph Hellers ”God som Guld”, eller ”Någonting har hänt”. Det är en judisk författare som skriver om en gammal man i New York som heter Guttman. Guttman lever ett stilla liv efter sin frus bortgång, och tillbringar den mesta av tiden i parken där han spelar dam eller schack med andra pensionärer, eller parkbesökare i allmänhet. Han har en fast tobakshandlare som han gått till i 40 år, och denne specialbeställer just de cigarrer som Guttman röker, för att få behålla honom som kund. En ung afroamerikansk man som hete Garvey White brukar stanna till efter jobbet eller skolan, och spela ett parti dam med Guttman. Även en man kallad Schneider rör sig vanligtvis i parken. Han är allmänt hatisk och otrevlig, och detta tros bero på hans tid i koncentrationsläger där Schneider var med om fruktansvärda händelser. Men Schneider är plötsligt försvunnen, så Guttman bestämmer sig för att bege sig till Schneider bostad för att undersöka den gamle mannens tillstånd. Där finner han att Schneider är mördad, och en spännande resa, med Guttman som central punkt tar vid, en berättelse som förvandlar vanliga parkbesökare till brottslingar, och den 70-årige Guttman till detektiv!

Det är en mycket intressant bok som Arthur Goldstein presterade för cirka 50 år sedan, och den bygger på en ganska enkel plot, som på ett vis vecklas ut i en riktning, och det är framåt. Man får en känsla för verkligheten och karaktärernas tidsbundenhet, och dödligheten hos vanliga människor när mörka hemligheter kommer till ytan. Vad vet man om sina bekanta egentligen, dem som man inte känner särskilt väl men bara byter några ord med ibland? Inte så mycket verkar det som i denna bok, och kanske är det så i vår verklighet också, att många livsöden finns under ytan, dolda för de flesta, men dömt att plötsligt komma i dager en vacker dag. Klart är att den oskyldige Guttman, som är bekat med de flesta inte hade räknat med den utveckling som han blandas in i, och den verklighet där de bekanta kan vara grova brottslingar eller så. Karaktären är perfekt som en slags antites till den ordinära detektiven; en man i 70-årsåldern som röker sina cigarrer stilla i parken och spelar dam. Plötsligt blir han personligt engarerad i att nysta upp den verklighet som dolts för honom under alla år, och inte utan att löpa en viss risk för sitt eget bästa så ger han sig på att försöka utröna vad livets mörka baksidor egentligen handlar om och vad han har missat. Det är inte en klassisk deckare på något sätt, även om boken i förordet kallas en deckare. Men det är i alla fall en trevlig bok, med inslag av kriminalitet, men allra mest läsglädje över att få följa med in i New York på 70-talet, en värld som inte finns kvar idag på samma sätt (jag har aldrig varit i New York), och berättargreppet att vi får följa en gammal man som har allt och inget att förlora, och som endast vill hitta sanningen i en höstack av vardag, cigarrer och schackrutor. Spännande!



Jag ger den här boken 3.8/5 på en skala av bra böcker!

/Jens