Jens Boktips

2020-03-26
22:16:28

"The Hare with Amber Eyes" (Haren med bärnstensögon) - Edmund De Waal

 
Här sitter jag då i denna sena timme med ett glas O’boy chokladmjölk, Simon and Garfunkel på spelaren och livet i min handflata. Min vardag lindad runt ett finger, och allt man kan önska sig inom en armlängs avstånd. Så skulle man kunna beskriva saken, även om jag antagligen inte hade sympatiserat med en sådan beskrivning. Däremot är det en lite liknande känsla som jag får från den bok som jag recenserar idag. Men det finns också ett moment av osäkerhet, försiktighet, och om inte sorg (det finns faktiskt också delvis en sorg) så sentimentalitet i alla fall. Och det är en bok som handlar om olika objekt, samlarobjekt, damm på samlarobjekt, målerier och byggnader. Det är en jordbunden historia, som är oerhört välskriven och intressant och som verkligen lyckas med det den företar sig (eller det som författaren Edmind De Waal valde att företa sig), nämligen att utifrån några samlarobjekt bestående av så kallade ”netsuker”, små japanska skulpturer av människor och djur i olika poser, vardagsscener, skapa en berättelse som sträcker sig över världsdelar, och över mycket lång tid. Vi börjar läsa och möter en familj kallad Ephrussi i Wien någon gång på 1800-talet. De kommer från Odessa i Ryssland, där en medlem i familjen startat en bank, och olika familjemedlemmar har nu flyttat till olika städer i Europa för att sköta företagen och banken. De är mycket förmögna och märker ännu endast i liten skala vilka problem det kunde innebära att vara jude under stora delar av historien, kanske främst i Europa. Detta faktum att de är judar är något som reflekteras på olika sätt genom historien, som sagt, till en början är förhindren det medför endast ytliga eller små, om än mycket bekymmersamma när man ser tillbaka på situationerna som kunde skapas. Man kunde inte bjuda gifta människor på middag utan endast ogifta – andra dök inte upp ens om de blev bjudna, och tidningarna skrev antisemitiskt, kanske någon på gatan fällde en nedlåtande kommentar. Men ändå. Det är en familj på uppgång som skildras. De är oerhört rika, bland de allra rikaste i Europa, och Charles, som är den första personen vi möter får ärva mycket pengar, även om han inte själv fortsätter inom bankväsendet eller med sädeslagsförsäljning och den marknaden. Han skriver för en tidning om konst, då särskilt impressionismen, där han är en kraftfull förespråkare och ett stöd för de nya konstnärer som äntrar scenen. Han är kanske en av de första att stötta flera kända målare, vars namn jag inte kan utantill men som jag definitivt hört om innan, en av dem var Monet. Han är också en ivrig samlare av konstobjekt, och detta intresse sammanfaller med att man på andra sidan jordklotet i Japan börjar öppna upp sitt samhälle och sitt land för utomstående. Till följd av detta skapas en ström av konst från Japan till Europa, och detta nyöppnade land blir en oerhörd lockelse för de konst- och kulturintresserade. Det visar sig att man kan köpa den mest fantastiska konst för endast en eller två spottstyver, och exporten av riktigt kvalitativa objekt skapar en stor marknad i Europa. Charles samlar flera olika objekt från Japan, bland annat en samling av så kallade netsuker – små elfenben, trä, eller ler-figurer som karvats av skulptörer vars konst gått i arv i generationer. 


Det är denna netsuke-samling som vi får följa i alla de hushåll den hamnade under åren från 1800-talet – och till tidigt 2000-tal, då författaren Edmund De Waal får ärva samlingen av sin gammelmorbror Ignace. Under den tid som gått har samlingen också funnits i Wien hos familjen Ephrussi, då inte som en del av en konstsamling, utan mer som ett lekkabinett för den familjen små barn. Samlingen har senare räddats undan en annan grupp samlare, nämligen nazisterna, som då de gjort det stört omöjligt att leva som jude i Österrike, mycket noggrant går igenom och katalogiserar alla judarnas dyrbara ägodelar, däribland familjen Ephrussis samlade konstobjekt och hela deras rikedomar och ägor/ägodelar. Sent omsider dyker netsukerna upp hos Ignace i Tokyo, Japan. De har återvänt till Japan, men det visar sig vara allt annat än självklart att frånta objekten det faktum att de befunnit sig i Europa under en lång tid. De bär en historia som sträcker sig över århundraden, och från kryddan, toppen av den impressionistiska konstvågen i Paris, via det rika bankirlivet på gatan Ringstrasse i Wien, en familjeidyll, och senare bortglömda under en madrass tills de återlämnas till familjen Ephrussi igen.

Det är inte konstigt att författaren efter att ha fått ärva konstsamlingen, och berättelsen om hur de hamnat i hans händer, kanske nästan kände sig tvungen att skriva en bok om detta. Det är tur att han tydligen har en sådan kapacitet för skrivande att han kan lägga två år på att skriva, och komma med en prestation som denna boken. Enligt boken är hans huvudsakliga sysselsättning att jobba som keramiker och med drejskiva. Det är tydligt att många personer i hans släkt haft mycket intellektuell och konstnärlig kapacitet, och hans bok är utan tvekan värdig en position som historisk skildring av en inflytelserik släkt. Det är väldigt sorgligt att läsa om nazismens och antisemitismens konsekvenser för samhället och dessa historiska personer, och hur familjer och liv krossas, förstörs för alltid, och hur endast spillror återstår av dessa. Det De Waal försökt göra är att bygga upp bilden på något sätt av hur det var under glansperioderna, såväl som i motgångar. Detta genom att besöka de olika städerna och genom betraktelse och besök av viktiga byggnader osv. har han försökt få sig en bild av hur familjen Ephrussis liv kunde se ut för sådär många år sedan, en familj som han själv tillhör. Det finns i denna bok som i så många andra en väldigt djup och viktig berättelse om judarna i Europa, hur provocerande man fann dem, till och med då de inte stack ut, till följd av en tanke att de orättfärdigt hade fått tillgångar eller bara allmän främlingsfientlighet, men det är lika mycket familjen Ephrussi, bankirerna, parisarna, wienarna, bröder och systrar som man möter, som den aspekt av deras identiteter att de var judar. Det fanns ingen plan. Men ändå möttes de av hat och död, och en systematisk dekonstruktion av deras tidigare liv som ingen förtjänat.

Boken väcker, förutom intresse kring det familjeporträtt som den innebär, också ett milt intresse för Japan och impressionistisk konst. Mitt intresse för Japan fördjupas mer och mer, kanske till följd av de olika kulturella inslag därifrån som jag slukar. Kan meddela att Studio Ghiblis samlade filmer finns tillgängliga på Netflix nu förresten – jag kollar på dem. Har även sett en fantastisk anime-serie, som heter ”One Punch Man”, och som handlar om en kille som blivit så vältränad att han kan besegra alla motståndare (oftast olika monster), med endast ett slag. Och varje gång han vinner med sitt ena slag så blir han jätteirriterad och arg därför att det var så lätt. Vaaaaaarföööööör!?

Har ju även läst lite andra böcker om Japan, hoppas på att läsa fler inom en framtid. Den boken som jag recenserar idag har jag fått av min Farmor i julklapp, och det var en väldigt fin present tycker jag, hon och jag delar bokintresset, och jag har fått många mycket bra tips! Det finns nog knappt en bemärknadsvärd författare som jag har läst som inte min Farmor redan hade läst för längesedan.

 

Jag skulle vilja ge den här boken 4.6/5 på en skala av bra böcker!

/Jens