Jens Boktips

Men under tiden detta sker så varvar jag packning och städning inför flytten med lite läsning. Och det är ingen enkel eller trivial bok vi har att göra med den här gången. Först lite fakta kring författaren och boken generellt:

Jag kan börja med att berätta att jag har läst en bok av Kundera tidigare, jag tror den hette ”The Joke”, på engelska. Detta var under den perioden när jag endast läste böcker utan att recensera dem på bloggen. Jag hade då precis börjat på universitetet och kände att jag skulle fokusera på skolarbetet och inte på att skriva recensioner. Senare fick jag lust att börja skriva igen, antagligen för att jag kände att jag hade lite mer koll på skolarbetet. Men det är förrädiskt det där. Så kort och gott så har ”The Joke” endast nämnts i en uppsummering på bloggen av de böcker jag läste och aldrig recenserade. Boken var Kunderas första utgivna, och närmast ett mästerverk om jag inte minns fel. Vi fick följa en rad karaktärer i det kommunistiska Tjeckoslovakien, då partiet var en enorm maktfaktor i början och senare i boken mer på dekis. En ung student skriver ett skämt på ett vykort och skickar till sin kjäresta. Följden av det skämtet blir att han blir utesluten ur partiet och fängslas. Ytterst spännande, och jag kan verkligen rekommendera den, på svenska ”Skämtet”.

Kundera kommer ifrån forna Tjeckoslovakien, nuvarandra Tjeckien, och hans mest berömda bok heter på svenska ”Varats olidliga lätthet”. Den boken har jag hört mycket gott om men inte läst. Den har även filmatiserats med kända skådespelare. Precis som i fallet med Remarque så fick Kundera fly sitt hemland till följd av sina politiska åsikter. Han var tidvis med i det kommunistiska partiet, men då Tjeckoslovakien invaderades av Sovjet så blev hans böcker förbjudna och togs bort från alla bibliotek och han gick också ur partiet. Från ”Skämtet” kan man ana en viss skepticism gentemot den kommunistiska saken, men jag kan inte säga att jag visste att Sovjet invaderade ett annat land så sent som de vad jag förstått gjorde. Hur som helst så flydde Kundera till Frankrike där han jobbade som gästprofessor (han var professor), och han fortsatte skriva samhällskritiska böcker.

Jag läser ”Avskjedsvalsen” på norska. Det är ett gammalt exemplar från slutet av 1980-talet som jag troligen hämtat från min Mor och Fars bibliotek för några år sedan. Ni kommer kanske märka att jag läser många lite äldre böcker nu, och det är därför att jag inte har köpt några nya. Ekonomin tryter, och då blir det till att köpa begagnat, eller helt enkelt läsa dem jag har. Jag fick dock 2 böcker i julklapp som är nya, får se om de dyker upp här snart isåfall.

Vi följer diverse karaktärer under fem dagar, då de befinner sig på en liten kurort, med bassäng, spa-anläggning och läkarmottagning. Anläggningen är till för infertila kvinnor, och för att de skall kunna få barn. En ung kvinna vid namn Růžena har växt upp på orten och jobbar på spa-anläggningen, ett jobb som hon hatar. Hon har precis fått veta att hon är gravid efter en het natt med en välkänd trumpetist som haft en konsert på orten. Hans namn är Klíma, och han blir livrädd när han får reda på att Růžena är gravid. Med sina vänner diskuterar han hur han skall få henne att gå med på abort. Kommentarer och råden är mycket grova, och går i stort sett ut på att på olika sätt lura henne. Tillslut bestämmer trumpetisten att han skall resa till kurorten för att försöka övertala Růžena att göra abort. Detta genom att först lura henne att han är förälskad i henne, men vill vänta med att ha barn. Kvar i huvudstaden finns Klímas fru, som är djupt avundsjuk redan som det är, än mer när han reser bort till den lilla kurorten, tillsynes utan någon god anledning. Fler och fler karaktärer blandar sig sedan in i olika aspekter av berättelsen, tills en upplösning sker där alla öden flätas samman.

”Avskedsvalsen” är ingen lång bok, vilket kan vara behagligt. Det är dock något dystert som man börjar läsa boken, särskilt vid diskussionerna om kvinnor som förekommer. En läkare berättar att han på kurorten för infertila, gör kvinnorna fertila genom att spruta in sin egen säd i kvinnorna, då det egentligen är så att de har infertila män. Allt detta under skenet av en legitim doktorspraxis. Han sitter själv i det råd som kan avgöra om Růžena skall få göra abort, och talar på ett grovt språk med Klíma om hur han skall lyckas med det stora problemet att övertala en kvinna som inte vill, att göra en abort. Jag blev ganska förskräckt till en början över det mycket grova språket och de bannor som lades på kvinnor, om deras dåliga karaktär och hur de skall ”tas”. Man fick börja med att påminna sig om något som jag lärt mig (ur ett icke-politiskt korrekt perspektiv), från låten ”Fairytale of New York” med The Pogues. I den låten sjunger två utslagna karaktärer om en jul i New York. Det är alltså skrivet ur perspektivet av två människor som inte existerar, men som är karaktärer i texten. Förra året så slutade vissa radiostationer spela låten därför att de sjunger om en ”faggot”, vilket är kränkande för homosexuella och andra. Man kan ställa sig frågan här, om det inte är att gå lite till överdrift att sluta spela låten. Om man inte kan skriva karaktärer som uttrycker sig på ett dåligt sätt, eller som inte är sympatiska så inskränks ju alla författares möjligheter att skriva om vad som helst. Skall politisk korrekthet eller ”woke”-kulturen få inskränka allt berättande till något som handlar om de värden som ”alla” bör anamma? I fallet med ”Avskedsvalsen” så är det verkligen osmakligt hur de uttalar sig, men när man läst hela boken förstår man delvis att det hamnar i ett större sammanhang. Till sist får man kanske ändå inse att det är en bok som inte har åldrats jätteväl ur vissa perspektiv, men mycket bättre ur andra perspektiv. Och den är ju inte mer än ca 45 år gammal heller, så det är ingen stenåldersberättelse precis, även om varken Tjeckoslovakien eller Sovjetunionen finns längre..

Andra spännande aspekter av boken är hur kärleken tas upp och hur det kan förhålla sig på så många olika sätt i det spel som kallas kärlek. Vart kommer känslorna ifrån egentligen, och kan man lura sig själv? Kan man leva som en plus- och minus-pol, ständigt i varandras kraftfält? Slutet är spännande!

Jag tycker Milan Kundera har presterat en bra bok med ”Avskedsvalsen” om än något med stötande innehåll. Till sist är den ändå en berättelse om samvete, skuld och kärlek i en blandning som antagligen inte lämnar någon läsare oberörd. Det logiska blir ologiskt och det logiska blir bara tråkigt. Frågan är om en abort kan rädda trumpetisten, eller om babyn kommer att rädda Růžena till sist? Ett ljusblått giftpiller är också en viktig del av historian, men det får ni läsa mer om, när ni väl skaffar boken och njuter av den som jag gjort!

Jag vill ge den här boken 3.9/5 på en skala av bra böcker!

/Jens