23:41:00
"Papillon"(Papillon - Räddningens öar) - Henri "Papillon" Charrière
Mer om bokens handling:
Boken börjar när Charrière berättar om sin rättegång, han döms till ett livstidsstraff som fånge på Frankrikes fångöar i Franska Guyana, för mordet på en hallick i Paris. Papillon präntar domarens ansikte på näthinnan för en framtida hämnd, och slussas sedan genom Paris gator till ett temporärt fängelse som han kommer att vistas i, i cirka ett år, före avresan till Guyana. Redan här börjar han att planera för flykt, och det är också här som han för första gången lär känna många av de råbarkade männen som kommer att tjäna honom i framtiden. Bland dem finns Louis Dega som är dömd för ett finansiellt brott. Det är en brutal miljö att vistas i och vänskap och inflytande blir en viktig del av överlevnaden och det börjar redan i detta tidiga skede.
Tillslut kommer också båten iväg och snart har Papillon installerat sig i den nya miljön i det karibiska havet. Han känner de flesta och hans hopp om att kunna fly är fortfarande högt, och det och hans hämnd är det enda han tillåter sig att tänka på. Tillslut lyckas han också fly, och bor en tid tillsammans med en lokal stam av fiskare, tills han slutligen blir fängslad igen. Straffet för hans flykt blir mycket tungt och han tillbringar två år i isoleringscell under total tystnad, och utan att tala med någon. Men Papillons järnhårda vilja till ett liv i frihet, tycks aldrig kunna kuvas, inte ens av Frankrikes fruktansvärda fängelsesystem och straffet han fått i sin oskuld.
Det är verkligen en fängslande bok som Henri Charrière skrev den där gången för så många år sedan, och den fick mycket uppmärksamhet då den kom ut. Min mormor som var psykiater fick den tydligen rekommenderad till sig, och det kan jag förstå för det är en väldigt öppen bok, som är ganska utlämnande då det gäller den psykiska processen som Papillon hade, men det har ett klart mål och syfte. Alla kan ta del av och förstå hur Charrière har tänkt när han skriver om sina olika upplevelser, det är effektivt och bra beskrivet och det ger också ett brett utrymme för Charrière att påvisa att han faktiskt var en man med ett visst förnuft och en empati då han blev dömd, och att det var denne man han ville rädda till friheten. Hans mål tror jag har varit att göra Frankrike uppmärksamma på de fruktansvärda förhållanden som fångarna i Guyana levde under, och att försöka förändra det systemet för sina gamla kamraters skull. För tillslut lyckades han ju också fly(även den riktige Papillon(Charrière) lyckades med det) men han återvände aldrig till Frankrike, utan bodde istället resten av sitt liv i Venezuela med sin fru. Hans hämnd blir alltså att skriva den här boken, och det märks tydligt, för varje sida är fylld av precis så mycket glöd och låga, precis bränsle nog för att helt nästan helgonförklara mannen Papillon, och knäcka det system som han lidit under. Fångöarna finns inte kvar längre, men boken lyser fortfarande med sin relevans för mig, då det är en tydlig formulering av någon som valt att lyckas med sin uppgift med hjälp av hopp, styrka och livskraft, och det intrycket är ytterst viktigt fortfarande. Charrières näve blir av stål, och det är fantastiskt hur han har lyckats med att skriva en såhär spännande bok om det ämnet, på första försöket som författare. Frågan är om han någonsin fick tillbaka den friheten han kämpade så hårt för.
Den sista sidan i mitt exemplar av boken hade tyvärr fallit bort, så jag hittade en pdf-fil med boken, på franska, som jag fick översätta med hjälp av Google, och det är alltså en usel text jag får som slut på boken. Men faktum är att resten av boken är guld!
Detta är alltså den andra av de tre böcker som jag skriver om nu, i dessa dagar, efter att ha läst klart alla tre redan. Jag ber om ursäkt om recensionerna är lite torftiga och kanske andefattiga, men jag är medveten om det. Jag har iallafall tänkt läsa uppföljaren till "...Räddningens öar" också, som heter "Revansch", och förhoppningsvis får ni en lite bättre recension om den boken istället. Nästa som jag ska recensera nu, heter, "Den gyllene skalbaggen" och är av den mystiske figur till man som hette Edgar Allan Poe(känd för att ha skrivit dikter som "The Raven"). Boken är en samling av noveller, eller korta berättelser med kusliga inslag... Så det kan bli en hyfsat intressant bok att skriva om, om jag kommer till skott någon gång! Sist så kan jag säga att den bok som jag håller på att läsa nu har viss koppling till Khourys "Den sista tempelriddaren", som ju fick så dåligt betyg. Det är lite av en slump, men jag har insett nu att han måste ha läst den aktuella boken också, kanhända var det hälften av den research han företog sig?! Det finns iallafall tillräckligt med stoff att tillgå(lyckligtvis är det så för mig med)! : )
Jag ger den här boken 3.9/5 på en skala av bra böcker.