Jens Boktips

2015-05-01
15:09:00

"Enders Game"(Enders spel) - Orson Scott Card

 
Nu till Science Fiction. Den här boken vann de två mest utmärkande priserna inom SF-världen(Nebula och Hugo), -85 och 86. När boken börjar är huvudpersonen 6 år gammal. 
 
Han heter Ender Wiggins, och är på sitt sätt redan utvald. Vi är på planeten Jorden någon gång i framtiden då människans teknologi har lett oss ut i en interplanetär verklighet. En invasion av insektsliknande utomjordingar besegrades på planeten Jorden, cirka 80 år tidigare. Nu letar militären efter någon som kan leda människans flotta av stridsskepp under en förutspådd nästa invasion. Därför tränar man barn på olika sätt från mycket tidig ålder. Ender Wiggins och hans två syskon är några av dessa barn... Det visar sig att Ender är särskilt skicklig och taktisk i dessa övningar och han hämtas därför från Jorden till en träningsmodul någonstans i närheten av vår planet. Där lever han en fullkomligt militäriserad tillvaro. Tiden går åt till att studera och spela datorspel, men allra mest till att träna strid i skeppets antigravitationsrum. Där, bland laserstrålar och madrasserade väggar, i total viktlöshet finner man att Ender Wiggins är något av ett under. Samtidigt på planeten Jordens yta börjar hans två syskon att konspirera på världens nyhetsnätverk. Vad skall bli Ender Wiggins och världens öde?
 
När jag läste den här boken fann jag att den verkade ha en slags intelligent aura runt sig som i sitt uttryck passerade långt bortom vad jag trodde att boken skulle prestera. Det fanns intressanta personligheter i karaktärerna  och jag fattade tycke för det. Men det var även någonting annat som tycktes lyftas ur varje sida, då jag bläddrade snabbt vidare i min iver. Det var bokens aura, och som sagt så var den stark och bar ett stort mått av rymdens isande kyla i själva kärnan av sin existens. 
Det är verkligen en fascinerande bok som mormonen(!) Orson Scott Card skrev om, och gav ut igen, år 1991. Det är den upplagan jag läser. Den är lättläst, och det var också så att jag tog till mig väldigt mycket information och konceptuella förklaringar i texten, snabbt, utan att för den delen ha varit särskilt medveten om det. Och det är skönt, för plötsligt är man mitt inne i ett spännande kapitel och känner att man saknar ingenting. Man har ett begrepp om de händelser som lett fram till den punkt man läser och det mesta tycks vara förklarat, och man fokuserar då istället helt på tecknandet av karaktärer och miljöerna. Även när miljön inte består av mer än ett rum så känns det inte ens då,  instängt eller ansträngt. Det tror jag beror på att konceptet är så starkt att det funkar mycket bra, i vår tidsålder också, så att man inte behöver fundera vidare på det. Ändå är det ett kraftfullt skrivande med finess som ger boken mycket behållning och så måste det ju vara när något är så bra som det här.
Men, när jag hade läst en bit och insett att det var en av de bästa(nåväl, mest spännande) böckerna jag läst på länge som jag hade och göra med, så läste jag på lite om författaren och fick veta att han inte bara är mormon utan också har varit aktiv anti-gay förespråkare. Det tycks lite märkligt när man läst boken att det skulle vara så. Exempelvis omnämns en mycket viktig maskin i boken som "ansibel", vilket ju blir lesbian(lesbisk) om man kastar om bokstäverna. Ett sammanträffande? Kanske, men det hela kastar iallafall en skugga över Orson Scott Cards bok, tycker jag, men det är som sagt upp till var och en att bestämma vad man tycker(så klart). Jag vet alldeles för lite om mormonerna för att säga så mycket om dem, men det handlar efter vad jag förstått om en ny monoteistisk religion som har vuxit sig väldigt stor nu. Jag har sett en dokumentär en gång som antydde att det hela inte var så seriöst, men kanske har boken något att säga om det också. Det påverkar såklart betyget att författaren anti-gay förespråkar men jag tycker boken är riktigt riktig bra.
 
Jag ger den här boken 4.9/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: