Jens Boktips

Så, den här boken; skriven av Peter Bieri, författare och filosof, under pseudonymen "Pascal Mercier". Precis som bokens huvudkaraktär är Bieri från Schweiz, de är schweizare och boken tar sin början i staden Bern. Det är en bok som vill mycket från början, nästan in absurdum, och som sedan när den är som bäst har enorma toppar och dalar från sida till sida. Det är tydligt att Peter Bieri vill utforska någonting, ett fenomen i boken, kanske vill han ytterst gärna förklara hur det skulle kunna vara för någon, någon gång. När det är som bäst når den mycket djupare, när det är lite sämre är det fortfarande underhållande och på de sämsta sidorna tänker man det som kanske borde vara en självklarhet, eftersom "Mercier", eller rättare sagt Bieri, är filosof. Nämligen; är boken egentligen bara ytterst verklig och banal på det viset? Nå...

 

Boken tar som sagt sin början i staden Bern där språkvetaren Raimund Gregorius(latin, grekiska, hebreiska) möter en kvinna på en bro, Kirchenfeldbrücke, i staden. Kvinnan verkar vara påväg att hoppa från bron men ångrar sig och skriver hastigt ett telefonnummer i pannan på Gregorius, och försvinner sedan ur hans liv. Kvinnan var portugisiska och Gregorius finner en kort tid senare en bok om den portugisiske läkaren Amadeu de Prado. Under den höger-radikale diktatorn Salazars tid vid makten har Prado, en seriös tänkare, gjort en mängd anteckningar om existentiella spörsmål som Gregorius snabbt tar till sig. Gregorius reaktion på dessa två händelser blir en häftig vändning i hans liv. Han bestämmer sig för att resa till Lissabon, Portugal för att försöka ta reda på mer om mannen, Prado, som decennier tidigare ställt sig dessa svåra frågor och ofta själv kommit med konklusioner i form av bevingade ord (som satts i pränt av hans syster). Amadeu de Prado är död, men många människor som fanns i hans liv finns fortfarande kvar i staden och Gregorius försöker med hjälp av dem nysta upp denne Prado och sitt egna liv. På den vägen får han lära sig mycket om staden och om sig själv utanför sin hemstad som varit skådeplatsen för hela hans liv i många många år. Det är en intressant berättelse.

 

Det är viktigt att poängtera att det finns en charm med den här boken, även om den inte är jättebra. Det som är mest tydligt i inledningen är alla de detaljer som gör att man till en början inte får en helhetsuppfattning av berättelsen, sedan ändrar författaren sitt sätt och det blir annorlunda, mer luftigt och tilltalande. Det är en ovanlig utveckling bland de romaner jag har recenserat här på bloggen. Något annat som är uppenbart är den ytterst ointressanta karaktär som Gregorius innebär i boken. Han verkar inte ha några skavanker eller böjelser utan är helt enkelt briljant i sitt fält och lycklig, ensam, ganska stark, rik osv. Det som innebär den största karaktärsutvecklingen i boken är att han börjar röka. Många andra karaktärer i boken är faktiskt intressanta att höra talas om och en romantiserad bild ges av dessa människor och det gillar jag att läsa. Sen faller boken en aning på slutet, det blir liksom inte så mycket mer kvar av de sinnrika idéerna hos författaren och det blir alltså lite tomgångskörning istället. Mycket av det som skulle bero på om en annan läsare skulle gilla boken tror jag skulle handla om om ni gillar karaktären Amadeu de Prado eller inte. Jag tycker han verkar ganska intressant. Den sista sidan är rätt bra faktiskt och jag lämnar inte boken överhuvudtaget bitter.

 

Jag ger den här boken 1.5/5 på en skala av bra böcker.

 

/Jens