22:51:00
"A Farewell to Arms"(Farväl till vapnen) - Ernest Hemingway
Boken utspelar sig i norra Italien där Frederic Henry är officer och ansvarig för en ambulansenhet med krigströtta sjukvårdare vid fronten. Han är amerikan men kämpar på italienarnas sida i kriget. Genom bergen kommer österrikarna för att kämpa mot dem och Henry, men länge lyckas han hålla sig ifrån striderna. Mycket tid ägnas istället åt att dricka med officerskamraterna och att uppvakta kvinnor. Han möter engelskan Catherine Barkley som är sjuksköterska och de två fattar snart tycke till varandra. En hektisk romans inleds men tvingas underkasta sig de rådande omständigheterna. När Frederic Henry slutligen får i uppdrag att samordna sjukvårdarna vid en offensiv så bli han snabbt sårad av en österrikisk granat, han blir skadad i benet(Hemingway blev själv svårt sårad i benen under sin tid vid fronten). Han blir fraktad till ett sjukhus och undergår en operation. Catherine lyckas få omplacering till det samma sjukhuset. De två börjar dryfta planer på giftermål.
Jag tycker man kan säga mycket om den här boken. Det mesta har jag redan sagt till mina föräldrar då jag berättat om boken. Min slutsats blev att den verkligen är ett "verk" och att den helt enkelt bara existerar som det den är. Den finns, och all vidare tolkning månde bli högst personligt framförd. Dialogen är som den brukar vara i Hemingways böcker mycket sparsmakad, vi får bara läsa det viktigaste men det finns otroligt mycket att förstå under ytan av de skrivna orden. Själva berättandet i sig är desto mer sprittande, jag skulle säga att det är lite som att blicka ut genom ett fönster och se årstider skifta. Bergens tystnad, höstregnet och det avlägsna mullrandet av kanoner.. Det är liksom teman som visas, snarare än scener, färgskalor på något vis som viks och viks ut och det känns väldigt uppriktigt och äkta. Jag känner starkt för karaktärerna i boken och själva boken i sig, det är helt klart en relation, som inleds på sunda grunder, jag upplever. Det finns ett genomgående mått av starkt livsbejakande i boken och man ska komma ihåg att trots det att Hemingway ändade sitt eget liv så var han uttryckligen emot det före det att han insjuknade i depressioner och alkoholism("man måste uthärda"), bland annat eftersom hans far tog sitt liv. Det är en levnadskraftig person vi möter i Fredric Henry.
Jag tycker framträdandet av karaktären Ernest Hemingway i Woody Allens film "Midnight in Paris"(med Owen Wilson) är både intressant och orättvis gentemot Hemingways skrivande. Det är ett porträtt med en konstnärlig frihet, men jag tror knappast att Hemingway pratade lika torrt som dialogen i hans böcker eller skådespelaren i filmen. Typen Hemingway framträder men inte djupet i hans intellekt och den mycket rörande känslan för finstämd manlighet. Den passionerade mannen framträder tydligt.
Man kan i det här fallet(Farväl till vapnen) känna att man verkligen nyttjar översättarens konster, då hans roll är ganska tydlig. Det finns nu en nyöversättning som enligt utsago skall ha gett boken nytt liv. Hemingway vann Nobelpriset 1954. Mitt läsande av "Farväl till vapnen" slutade med att jag kastade boken i väggen.
Jag ger den här boken 4.8/5 på en skala av bra böcker.
/Jens