Jens Boktips

2019-05-01
19:47:03

"拉面者 - Lamianzhe" (Nudelbagaren) - Ma Jian

 
Jahaja.. En roman från en kines i exil i Europa.. Intressant onekligen. Denna bok bjuder på några otroliga scener, vissa hemska och andra samhällskritiska eller bara mycket inbjudande. Exempel är kvinnan som tar sitt eget liv genom att framföra en teater på en av partiets scener, där hon på riktigt blir uppäten av en tiger. Publiksiffrorna är hissnande, och kanske spär denna scen något på de anklagelser om viss nonchalans och icke-humanistiskt beteende som ibland nämns om Kina. Där man inte tar hand om sin näste på samma sätt alla gånger. Jag vet faktiskt inte om det är en stereotyp bild som grundar sig i någon verklighet, men jag vet att jag har läst i svenska tidningar om människor i Kina som råkat illa ut och där ingen exempelvis ringt efter en ambulans till exempel.

Onekligen ligger en del av Ma Jians kritik mot det kinesiska samhället i den likgiltighet som enligt honom finns hos så många kineser. En annan intressant scen handlar om en hund som kan tala, och som gömmer sig undan hundmördare på ett tak i en stad i Kina. Han får mat av en människa som sedan diskuterar filosofiska frågor och livet som människa och hund i Kina, och hur man behandlar hundar i andra länder, med det talande däggdjuret. Folket har uppmanats att slakta och äta hundarna i Kina, men denna ena hund har lyckats överleva. Det är ganska ironiskt att ett kapitel om en hund som kan tala, och som endast kräver att bli behandlad som en europeisk hund och inte bli uppäten, förekommer i en roman om Kina. Där de ju ibland äter hundar. Det är också ett kapitel som jag gillar starkt av andra anledningar, och det är nog mest bara för att jag gillar hundar.

Men det finns många tankar som snurrar runt i huvudet när man läser denna roman. Som sagt så finns många hemska scener inblandade i boken tillsammans med alla de andra livsöden som beskrivs. Kvinnomisshandel, våldtäkt osv. Det hade nog varit outhärdligt att läsa allt för mycket av sådana saker, om det hårdare landet Kina, om inte andra berättelser också hade funnits med i boken. Det är lätt att få en oro över framtiden när ett så känslokallt förhållande till livet beskrivs, som i denna bok. I dessa tider.

Men de allra flesta livsöden som beskrivs i denna bok har samtidigt en något romantisk karaktär som gör det värt att läsa. Relationer och livsöden dokumenteras nästan, nedskrivna av en författare som bor mittemot en nudelbagare, och som har sin vän blodgivaren på besök. I Kina kan man leva som statligt avlönad författare eller blodgivare, och med rätt kontakter kan man också få en hel del förmåner för sådant. De två diskuterar vem som lever bäst, vem som tjänar sina egna syften bäst, och vem som är smartast. Författaren lever av sitt intellekt, och det är han som beskriver människorna han ser på gatorna runt sin bostad. Blodgivaren slipper det tunga intellektuella arbetet, men får i gengäld donera stora mängder blod vilket gör honom skör och andfådd. Till sist är kanske hunden den mest sympatiske av alla karaktärer, men det är ändå lite orättvis att säga så, då det är lättare att sympatisera med en hund som varken är svartsjuk, ondskefull eller har några sådana negativa sidor vid sin personlighet.
De flesta livsöden som skildras handlar om människor som kämpar för sina liv i ett system som skildras mestadels negativt. Denna kamp inom systemet tar sig många uttryck, det kan exempelvis handla om en konflikt inom ett äktenskap, eller relationen till en granne.

Oavsett om man är glad över Sverige och Europas välfärdstjänster, och det relativt öppna samhälle vi lever i idag så väcks en ängslan för att även Sverige skall hamna i totalitärt styre. Romanen visar gång på gång vilka konsekvenser ett stängt samhälle kan få, där ingen kan leva annat än som konsekvens av sin lilla roll i samhället, och där orättvisan härskar som en skrämmande realitet i samhället på ett sätt som jag inte riktigt har uppmärksammat i Sverige. Det kan vara intressant att se på ett i grunden kommunistiskt samhälle, en diktatur enligt vad jag har förstått. Boken utspelar sig under 1990-talet, och ändå är detta ett samhälle som är starkt präglat av sin historia och där många underkuvats staten och orättvisa levnadsförhållanden. Dödsstraffet är vanligt, enligt något jag läste på nyheterna för några dagar sedan är Kina det land som avrättar flest människor per år i världen.

Vi får inte ge upp demokratin och friheten. Och välfärden måste underbyggas med reella politiska åsikter inte som ett skal av en idealism som inte gör skillnad på folk och folk. Men hur låter det egentligen, jag som egentligen bara är en okunnig med stortån pekande åt vänsterhållet, lite diskret?

Jag vet inte. Men låt oss behålla demokratin, låt oss inte bli rädda för varandra och låt oss ha möjligheten att lita på systemet. Fortsätt med gratis skola och omsorg. Ät inte hundar på öppen gata. Kom igen nU!


Jag ger den här boken 4.5/5 på en skala av bra böcker!

/Jens

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: