Jens Boktips

2018-04-21
19:17:00

"Siddhartha, eine indische Dichtung" (Siddhartha) - Herman Hesse

 
Jag har nu läst den här lilla boken som nästan kan liknas vid en pamflett, men är en bok med stort djup och en reell spirituell resa både i handling och utförande. Det är den !Nobel-prisade! Författaren Herman Hesses mästerverk det handlar om den här gången. Vad som nu kan vara så fantastiskt med ett Nobel-pris i dessa tider är inte lätt att förstå, och jag får erkänna att jag har följt rapporteringen från turerna kring Svenska akademien med en viss bitterhet. Jag har ju faktiskt personligen investerat i Nobel-prisets prestige och giltighet, och läst många böcker som vunnit. Orhan Pamuk är ett exempel på en fantastisk författare som fått Nobel-priset på senare år, av några av dem som nu är ute i sådant blåsväder. Men man får ta det med en nypa salt, jag såg exempelvis igår en kort dokumentär gjort av ”Vice” som handlade om ett tidningsmagasin som gjordes i USA för fångar och kriminella. Istället för musik-kändisar och kända företagare så hade man artiklar om kända kriminella, men ibland också andra mainstream-kändisar som ville vara med i det hypade magasinet. Tydligen säljs tidningen i massvis av exemplar till landets fängelser där den ses som en prestige-pryl att ha eftersom tidningen är förbjuden att inneha. Det är ett exempel på en guerilla-liknande marknadsföring och produktion, helt utan mellanhänder, agenter eller större bolag. Alla mainstream-kändisar och kriminella som figurerat i tidningen har kontaktats privat eftersom deras företrädare inte vill låta dem vara med i publikationen (åtminstone mainstream-kändisarnas agenter har inte sett det som värt att låta dem vara med i tidningen).

Nog om detta. Ett annat mer populärvetenskapligt perspektiv kan dock kopplas till den här boken ”Siddhartha”. Det är nämligen så att den kan liknas lite vid Monty Python-filmen ”Life of Brian”. Både i Life of Brian och ”Siddhartha” så handlar det om en namne eller liknande person till i det ena fallet profeten Jesus, och i fallet ”Siddhartha” handlar det om Buddha, som ju också hette Siddhartha.

Detta för oss osökt till handlingen i ”Siddhartha”. Den handlar alltså om en man vid namn Siddhartha som föds upp av en brahman-far och sin mor, men lämnar hemmet i tidig ålder. Han ansluter sig till en fastande och självspäkande grupp religiösa och reser landet runt (Indien) och försöker hitta upplysning och lärdom kring livet. Till en början handlar det främst om att existera i separation från den mänskliga världen på något sätt, dels genom fastande och meditation. Senare finner Siddhartha dock att han inte är helt tillfreds med sin tillvaro. Han träffar den man som skall kallas Buddha, och inser att den mannen är upplyst och har nåt det tillstånd som Siddhartha själv söker, men han inser också att ingen kan lära ut det att bli upplyst, inte ens den upplyste. Varje man och kvinna måste hitta sin egen väg dit, och därför väljer Siddhartha att inte, till skillnad från sin tidigare reskamrat och barndomsvän, att inte följa Buddhas väg.
Han inser nu att det liv han har levt som religiös inte kommer att leda till den sanning han söker. Han reser nu till staden där han möter en underskön kvinna. Hon kräver dock att Siddhartha för att få en kyss av henne skall ge henne presenter, ha fina kläder och lukta gott, med andra ord inte vara som han är nu – urfattig, smutsig och skäggig. För att lyckas nå kvinnans lärdom måste han alltså bli något slags köpman eller liknande! Siddharthas liv tar ut svängarna på de mest märkliga sätt och vi får följa denna resas framfart och de spirituella insikterna som Siddhartha och andra når på vägen.

 

Det är en mycket prisvärd och bra bok som jag har läst här. De som har följt bloggen en längre tid, eller kollat i arkivet kan se att jag tidigare har läst en bok av Herman Hesse, nämligen ”Stäppvargen”. Det var en helt enastående bok, också om en spirituell resa som en man gjorde. All denna litteratur tycks ha varit före sin tid, man skulle lätt kunna tänka sig att böckerna skrevs under 1960-talet, men de är alltså ifrån början av 1900-talet. I min mening var Stäppvargen än mer briljant än denna ”Siddhartha”, men det kan handla om att den boken var längre och att Hesse därmed kunde breda ut sin briljans ännu mer. På ett sätt kan den här boken liknas vid Paulo Coelhos ”Alkemisten”, det är lite liknande upplägg på historien, men i min mening är den här boken betydligt mycket bättre än Coelhos böcker.

 

Avslutningsvis så kan jag berätta lite om vad jag läst på wikipedia om Herman Hesse. Jag har nämligen minnen från förr om att jag har hört namnet Herman Hesse och automatiskt antagit att han var en av Nürnberg-tyskarna, alltså en nazist. Han levde ju under den tiden, men enligt wikipedia så var det tvärtom så att Hesses böcker brändes på bokbålen som nazisterna hade, och han skall inte ha haft någonting att göra med dem. Det finns heller inget särskilt innehåll i boken som skulle visa på rasism eller nazism. Hesse skriver ju också rätt utförligt i ”Siddhartha” om Indien (ett främmande land), och han visar nog en respekt och kunskap kring den kulturen som knappast skulle kommit från en nazist eller rasist.

Allt i allt en väldigt insiktsfull och rik läsning detta, och nästa gång tänkte jag recensera bokversionen av filmen ”Blade Runner”, nämligen den bok av författaren Philip K. Dick, som heter ”Do Androids Dream of Electric Sheep”. Jag har ju tidigare läst den bok av den författaren som heter ”The Man In the High Castle”. Den boken har ju nu filmatiserats till en serie som finns att se på nätet för tillfället. Jag har inte sett den, men jag kan säga att boken är en briljant skildring av en värld där nazisterna och Japan vann andra världskriget och dominerar världen. Det är faktiskt en riktigt bra skildring av denna dystopi som jag varmt rekommenderar, och jag ser fram emot att läsa ”Do Androids Dream...”. Jag ser även fram emot att se uppföljaren till Blade Runner, som jag hade tänkt se på bio, men det blev aldrig av!

I samma andetag kan ju nämnas serien ”The Handmaid’s Tale”, som är en bok av Margaret Atwood som har gjorts om till tv-serie. Den boken läste jag för kanske 10 år sedan nu och tyckte att den var väldigt bra! Jag har inte recenserat boken, men jag har recenserat en annan bok av Atwood som ni kan se här på bloggen. Har inte sett tv-serien ännu (är inte så mycket för tv-serier för tillfället), men jag skulle självklart varmt vilja rekommendera Margaret Atwoods böcker för alla!


Jag ger den här boken 4/5 på en skala av bra böcker!

/Jens

 

 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: