Jens Boktips

2018-04-28
19:46:29

"Do Androids Dream of Electric Sheep" - Philip K. Dick

Det är en något talande faktor att det på omslaget till den här boken som heter ”Do Androids Dream of Electric Sheep?), står Blade Runner med stora bokstäver. Filmen Blade Runner är en sådan film som har fått astronomiska proportioner i mitt fandom-minne. Filmen är ju så otroligt läcker och den kvinnliga replikanten (eller androiden i Dicks originella bok), är ju kanske filmhistoriens läckraste karaktär, trots att hon är en android. Trots detta så visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig från boken, och denna känslan blev mest talande då jag läste de första kapitlen. ”Do Androids Dream of Electric Sheep” är en väldigt annorlunda historia än Blade Runner. Detta kommer med både unika kvaliteter och vissa förbluffande inslag som kanske har slipats något i filmatiseringen av boken. Främst är det det gedigna materialet av kulturella och religiösa faktorer som finns med i det dystopiska universum som Philip K. Dick skapade som förbluffar. En religion har tagit över år 2019:s Jorden, Mercerismen, som handlar om att tillbe en man som går upp för en kulle samtidigt som han blir stenad till döds. Denna händelse återupplever Jordens människor genom att koppla sig till en maskin som gör att man känner alla uppkopplades hela känsloregister samtidigt och tillsammans.

Utöver detta finns en maskin som kan skapa olika känslor eller sinnesstämningar på beställning. Då huvudpersonen Rick Deckard åker hemifrån lämnar han sin fru i lägenheten med maskinen, och hon har medvetet valt att få uppleva en deprimerad känsla. Detta sätter på ett sätt själva känslan av boken OCH filmen i perspektiv. Jag vill mena att något av det viktigaste i Dicks original är själva känslan man får när man läser om de hjärtlösa androiderna. De ser ut precis som människor, och beter sig snarlikt, med den enda skillnaden att de inte känner någon empati, varken för varandra eller andra varelser.

En annan mycket viktig faktor för att skapa denna känsla i det dystopiska 2019 är i Dicks bok förhållandet som det fåtal människor som inte har emigrerat från Jorden har till djur. Det skrivs om en lag som tidigare funnits om att alla medborgare måste äga och ta hand om ett djur. Den lagen gäller inte längre men den allmänt rådande kutymen är att alla skall äga ett djur (detta pågrund av hur världen har upplevt ett atomvapenkrig som i princip har förintat hela Jordens djurpopulation och biomassa). Deckard har inte råd med ett djur, och därför väljer han att äga ett elektriskt får, med andra ord en robot, för att hålla skenet uppe.

 

Vad handlar då boken om, om den nu är så annorlunda från den briljanta filmen Blade Runner (som jag såg för ett år sedan, och tänker vara sparsam med att se igen för att maximera känslan)?

 

Rick Deckard är en prisjägare som jobbar för det lokala polisdistriktet i San Franscisco (eller var det LA?). Hans jobb är att ”pensionera”, med andra ord dräpa androider som har tagit sig från kolonin på Mars, till Jorden. På Mars är de service-androider som sköter farliga jobb, eller tvättar, hushåller och tar hand om det människorna inte vill syssla med. Och android-producenterna kommer ständigt med nyare versioner av androider som blir allt svårare att skilja från riktiga människor. Därför kan dessa flyende androider blanda sig med människorna när de flytt till Jorden. Till sin hjälp har Deckard ett empati-test att utsätta de förmodade androiderna för, för att säkerhetsställa att han inte pensionerar en människa. Givetvis är det ett mycket farligt jobb att på detta sätt försöka sätta dit android-människor, och det är Deckard bittert medveten om. När hans föregångare blir skjuten får Deckard uppdraget att pensionera fem nykomna androider på olika platser i världen. Det är ett mycket dystopiskt samhälle som jakten pågår i, med radioaktivt damm över alla byggnader, och en befolkning där merparten emigrerat, och lämnat efter sig förfallna rester av civilisationen. På en särskilt otillgänglig och övergiven plats befinner sig J.R Isidore, en djur-reparatör vars hjärna har påverkats negativt av det radioaktiva dammet, och som har blivit dumförklarad av samhället. Plötsligt knackar någon på hans dörr i det övergivna komplexet där han trodde han var ensam. Historien om de fem empati-lösa androiderna tar sin början...

 

Till viss del var det lite av en besvikelse att skillnaderna var så stora mellan filmen och den här boken. Om det inte hade varit för de många spännande aspekterna kring Deckards personlighet och liv så hade det varit en ganska tunn historia att läsa. Men även om det inte finns med några absoluta spänningsmoment som i filmen så är det precis som med ”The Man In the High Castle” som också är skriven av Philip K. Dick, en otroligt tankeväckande bok som Dick har presterat. Och det är nog själva den dystopiska känslan som är den största bedriften som han lyckats med i den här boken. Det är lätt att se att det har varit väldigt lätt och kul för manusförfattarna till Blade Runner att plocka aspekter av boken och forma om den till den rafflande succé till film som filmatiseringen blev. Något av den känsla som kan skönjas i Harrison Fords tolkning av Rick Deckard kan otvivelaktligen spåras till Dicks bok. Det visar vilken fantastisk skådespelare Harrison Ford är om inte annat, och också vilket suggestivt material Dick skrev.

En annan viktig faktor i filmen är ju sceneriet, och det förstår jag när jag läser lite extra intervju-material i slutet av boken att även Dick var fascinerad av, även om han aldrig fick se hela filmen (tyvärr gick han bort före filmen hade premiär).

 

Allt som allt så är det en mycket spännande science ficition-bok som jag har läst, jag är mäkta imponerad. Det är verkligen en fantastisk känsla och fantasi som författaren hade och det är helt enkelt briljant det material som har legat till grund för Blade Runner. Hur kan så få rader text få sådant massivt genomslag i min hjärna, och hur kan ett helt samhälles allmänna inställning till världen förklaras i så lättsamma drag, och slående beskrivningar av de mest triviala dystopiska fenomenen, på få rader. Dick var tveklöst ett geni. Om jag skall göra en jämförelse med ”The Man in The High Castle” så är nog den boken bättre, men räds icke, jag tycker ni ska läsa ”Do Androids Dream of Electric Sheep” också!


Jag ger den här boken 4,3/5 på en skala av bra böcker!

/Jens

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: