00:41:52
"El Señor Presidente"(Presidenten) - Miguel Angel Asturias
Den här gången kommer en recension på en bok kallad ”Presidenten” av Miguel Angel Asturias. Det ska sägas att jag egentligen aldrig hört talas om den här författaren förrän jag hittade den här boken som har stått i hyllan ett bra tag nu.. Han är Nobelpristagare, vilket kanske inte är värt namnet i något särskilt hög grad idag, men det var nog en helt annan uppsättning ledamöter som gav Asturias priset den gången.
Det här är en bok som bygger otroligt mycket på att måla upp scener för oss, och skapa kraftiga känslor. Detta görs kort sagt med bravur, men nästan in absurdum tillslut, då man inser att man antagligen aldrig helt kommer att förstå känslan av en morgon i Guatemala, tidigt 1900-tal, och med en diktaturs ok på landets axlar.. Det är väldigt synd att man inte kan förstå det där till hundra procent, för då tror jag att det hade varit en total njutning att läsa Asturias beskrivningar av saker och ting. Istället blir det lite främmande för en, men man förstår till dels, dock är det inte så själsväckande att man dras med särskilt mycket i sammanhangen till en början.
Men känslorna finns där, och de är starka från början till slut. Det är kanske på det planet som boken påverkar mest, då det kommer till skildringen av de grymma öden som alla karaktärer i boken möter, om det så är pågrund av kärlek, ovetskap eller förräderi – alla råkar illa ut!
Det vilar också en slags paranoia över samhället som boken skildrar, man spionerar och anger för säkerhets skull, och den som trodde han hade sitt på torra land blir plötsligt plundrad och sänkt i fördärvet. Och allt tycks det bero på ett missförstånd!
Det är en byråkrati i kollaps som vi läser om, där domaren skickar oskyldiga till galgen eller fängelsehålorna helt utan rättegång, och presidenten är en suput – livsfarlig att bemöta utan att göra till lags.
Skärande som några fingernaglar på en tallrik, eller tänder mot svarta tavlan; är lidelsen, passion, smärtan och döden – och allt detta som utspelar sig i den sydamerikanska staden i Guatemala. Vem kan fly undan ödet, och vad kan man leva på om man inte kan lita på någon?
Det här var en ganska tung bok, särskilt tyngd av målande beskrivningar som tar upp sida efter sida. Men även om jag inte tyckte att alla dessa beskrivningar var briljanta så får man säga att boken väcker en del starka känslor, det hade varit konstigt annars. Dessa känslor kan vara skräck eller värme, om vart annat. Det finns ändå någonting speciellt med att läsa om en fånge som törstar ihjäl i en igenmurad fängelsehåla, när man själv precis slutat snusa. Det gör ont, man blir rädd, tänker på vad som kan hända om diktaturen kommer till Sverige, kroppen skriker att det är så fel, så alltigenom ondskefullt. Det var ju så länge sedan också, men egentligen kanske det inte ursäktar grymhet ändå, att det var längesedan något hände. Det gör det i alla fall lättare att läsa och skriva om nu, då jag vet att det inte är så kontroversiellt i Sverige idag (vad jag vet). Men insikten om att diktaturer och korrumperade samhällen eroderar mänsklig tillit och samhällets funktioner lärs kanske bäst genom att läsa en bok som denna. Ha det så kul med det!
Jag ger den här boken 2.8/5 på en skala av bra böcker!
/Jens