Jens Boktips

2018-12-15
15:45:39

"The Bone Man of Benares" - Terry Tarnoff

 
Så nu, efter en ganska lång tid har jag läst klart nästa bok. Vad finns att berätta egentligen? Julen närmar sig och jag befinner mig i Göteborg, men åker vidare imorgon redan, för att till sist landa i Kungälv inför julledigheten. För en tid sedan började jag studera kurser på engelska på mitt universitet, och bestämde mig för att träna upp engelskan lite igen genom att läsa böcker på engelska. Nu har jag alltså läst klart den här, lättsinniga, banala äventyrsboken, och jag har även inhandlat en intressant bok till på engelska. Det är en bok från Science Fiction-bokhandeln! En förträfflig affär här i Göteborg som har det mesta inom serier/sci-fi och även fantasy och manga (och spel). Jag läser som vissa kanske vet väldigt mycket seriealbum, nästan mer än böcker för tillfället och Science Fiction-bokhandeln kan förse de flesta med ett vackert arsenal av mästerverk på den fronten. Har faktiskt funderat på att recensera även seriealbum här, men känner kanske att det är svårt just nu med tanke på den nivå av ”fandom” som jag har för tillfället, som endast sträcker sig till att läsa vissa serier, och särskilda klassiker. Jag har tidigare mest läst Fantomen, Kalle Anka, Agent X9 och liknande så har en ganska begränsad nivå av kunskap om serie-världen. Har till exempel inte följt MCU (Marvel Cinematic Universe) alls, och är väl mer av en DC-kille, men det kan också ändra sig. Franska/belgiska serier är ju givetvis också högt upp på min skala av kul album, det finns så mycket där. Såg för en tid sedan en film på bio med min far, den hette Valerian, och är en filmatisering av serien Linda och Valentin, som jag kan rekommendera till de flesta.

Nu till dagens recension. Vad är detta för bok undrar man, jo det var den enda boken jag hade på engelska, och med tanke på att jag faktiskt i olika sammanhang har rest en del (främst med familjen), så kunde blandningen av de två elementen, hippie och resor, i ”The Bone Man of Benares” innebär en halvlustig berättelse tänkte jag. Jag är absolut inte en drogromantiker, och tycker för det mesta att sådan romantisering av något ganska skadligt och farligt bör hållas på en mycket begränsad nivå, om jag ändå tillåter mig själv att läsa om det så vill jag dock inte gärna dela med mig av sådana boktips till allmänheten.
Men är det då en bok som romantiserar droganvändande och hua mig hippieresor? Nja, snarare det senare av de två, den alldeles särskilda mentaliteten hos en person som reser och rusar, men samtidigt inte vill kännas vid hippie-stämpeln, och som är livrädd för att bli galen. Det är ju en väldigt speciell resa som beskrivs i boken (är den självbiografisk eller ej, det vet jag inte). Det faktum att boken har skrivits ned av en person som måtte vara något sånär erfaren som resande och annars tyder väl på att historien är bearbetad en del för att passa i bokform. För hur många fantastiska sammanträffanden skulle egentligen kunna ske under en resa genom flera kontinenter undrar man, och det finns en viss spirituell kvalitet i materialet.
För att återgå till drogintaget så börjar historien i slutet av huvudpersonens resor, när han kommer till Bangkok någon gång på 70-talet, och blir beroende av heroin. Det är ingen vacker historia, och inte särskilt uppmuntrande berättelser kring varken Bangkok, eller heroin lyckligtvis, men ändå förstår vi att drogerna inte är den drivande kraften i huvudpersonens liv, och han företag sig mycket resor även i rusigt tillstånd. Att huvudpersonen senare ligger i ett rum i Laos och försöker kicka heroin på egen hand är det som inleder berättelsen om den fleråriga resan över världens kontinenter. Några exempel på resorter är Mombasa och Lamu i Kenya, Stockholm i Sverige, Grekland, Bali, Nepal osv. Huvudpersonen uppehåller sig på samma ställen under ibland flera år (som i fallet med Lamu, den bilfria paradisön med kenyansk/arabisk kultur), och socialiserar med lokalbefolkningen och andra resanden. Att resa är en livsstil som gör att huvudpersonen växer som människa, och alla människor han möter visar på nya sidor i världen som vi får ta del av. En väg för huvudpersonen in i olika sammanhang är hans musikspelande, han spelar munspel och gitarr, och jammar med olika band runt om i världen, bland annat med ett bluesband i Stockholm. I Stockholm träffar han också Annika, som han blir förälskad i, och hon blir förälskad i att resa, och således kommer de snabbt ifrån varandra. Men berättelsen om Annika går som ett rakt streck genom den annars ganska spretiga hippieboken, och man förstår att, att bli älskad av Annika är mycket viktigt för huvudpersonen, och att någon slags spirituell insikt är nödvändig för att det skall kunna ske. Det är helt tydligt att författaren har varit på alla dessa platser som han beskriver mycket ingående, och det är intressant och spännande att läsa om hur han blir en del av olika miljöer och sammanhang, ibland helt okritiskt, som exempelvis när han delar en joint med en spetälsk i Indien och sedan genast ångrar sig så klart. Tillslut har alltså denna man kommit till en punkt i livet, cirka 30 år efter resan, där han kan skriva ner allt om dessa resmål, och han gör det på ett strukturerat, intresseväckande sätt också, det verkar inte särskilt konstigt om man bara kan acceptera mentaliteten, att söka sig till vad som vanligtvis betraktas som negativt, men att generellt tro på kärleken och solsken och vänskap osv.

Det är egentligen en helt ok, ganska bra bok som Tarnoff har presterat anser jag. Den har kvaliteter som exempelvis varierad struktur i berättandet som ger en fin insikt i lekfullheten hos huvudpersonen och författaren, och det är ju givetvis spännande att snaska ner sig i dessa spännande platser i världen där det vanliga är förbjudet och det ovanliga helt fritt, eller tvärtom. Att man får läsa om en resa som skedde på 70-talet har också sin charm, och särskilt kul är det ju att höra om bluesklubbarna i Stockholm, och berättelser om andra ställen man har varit, fast så som det var förr. Jag skulle nog inte rekommendera den här boken till någon annan, förutom någon som vill ha lite förströelse på planet, påväg till en spirituell resa i Indien kanske. Det kan ju vara bra att läsa om ett dåligt exempel, och man kan få en känsla av vad man ska slippa om man någonsin skulle få för sig att återsocialiseras i det svenska samhället igen. Men det är ingen diger berättelse om psyket, världen, insikter eller så, det är mer av en delvis lustfylld reseskildring med visa dråpliga inslag. Kunde huvudpersonen inte vart lite smartare undrar man? Tillslut anser han själv i alla fall att han har blivit lite smartare. Intressant!

Till sist kan jag nämna det lite speciella i att vara en person som har vart utomlands en del och levt lite hipp som happ, när man läser den här boken som karaktäriseras som ”den ultimata hippie-rese-boken”. Visst är det trevligt att kunna läsa serietidningar och böcker och lyssna på fantastisk musik på CD. Men man kan inte ha hela livet i vardagsrummet, och det är dyrt att resa som student. Men jag tänker helt enkelt att den tiden kommer när mer saker händer i mitt liv, kanske blir det en ny blogg, eller en spännande tågresa, men om sanningen ska fram så får jag lust att lämna allt och kasta mig på ett flyg till Hip-city nu, snarast. Men som sagt, jag studerar nu, och får sitta på karamellen ett tag till. Det är ju jul och allt, jag är tillbaka i Göteborgsområdet, och det händer ju så mycket i andra människors liv nu att det gott kan fylla mina tankar också. Man får be till gudarna att livet aldrig mer kommer stå still, för det har jag upplevt som det värsta jag kan tänka mig. Tåget till Lissabon eller Brygge kommer gå i sinom tid. Bom Shankar!


Jag ger den här boken 2/5 på en skala av bra böcker!

/Jens

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: