Jens Boktips

 

Jag fick den här boken rekommenderad av min brorsa som sa att den var bra. Jag har lyssnat på några få podavsnitt av duon och tycker den är helt ok. Eftersom det jag är mest rädd för i hela Sverige är journalister så väljer jag att inte skriva så mycket om den här boken. Tänk om författarna läser detta och inte gillar vad de läser?! Egentligen vill jag helst skriva att Alex Schulman är Sveriges Howard Stern eller något annat som passar, men jag är rädd att det ska locka författarna att ge sig in i politiken eller något liknande. Det hade inte vart helt otroligt. Förövrigt är boken väldigt bra och träffande, och det finns en stor igenkänningsfaktor, tillochmed i de delar av boken som inte lika lätt kan relateras till mitt eget liv. Sen finns det ju en skillnad i att läsa en viktig historisk persons memoarer, tankar och idéer, och att läsa om dessa två individers komplex och problem. Det ena känns häftigare än det andra, och jag känner mig väldigt olik Alex Schulman och Sigge Eklund. Tur det! Men det är faktiskt väldigt skönt att läsa en sådan här bok, för även om jag inte är som författarna är, och även om jag ibland anar ett like-fiske från deras sida, så lyckas de förbluffande ofta anslå rätt ton och skapa något personligt. Så man får ta det för vad det faktiskt är, och inte döma varken succé eller jante, utan en pågående livskris hos Sveriges samtidigt minst anonyma och mest självuppfyllande tänkare. Vågar man tro på deras välvilja? Det är svårt att låta bli när anslaget är såpass personligt och djupgående. Ibland väldigt roligt också.