Jens Boktips

2015-03-04
23:39:00

"História do Cerco de Lisboa"(Historien on Lissabons belägring) och "Ensaio sobre a Cegueira"(Blindheten) - José Saramago

 
José Saramago är en portugisisk författare som vann Nobel-priset 1998. Jag skall här recensera två av hans böcker; "Historien om Lissabons belägring" och "Blindheten".
 
"Historien om Lissabons belägring"
 
Boken handlar om en man som försörjer sig som korrekturläsare i Lissabon. Han är medelålders och jobbar hemifrån. Således träffar han inte så många människor, med undantag för städerskan, som dyker upp flera gånger i boken. Och de fåtaliga besök han gör på förlaget då arbetet kräver det. Han heter Raimundo Silva och vi möter honom då han är i färd med att korrekturläsa en bok som handlar om just Lissabons belägring, år 1147. En revolutionerande tanke dyker upp hos Raimundo när han läser en viktig mening som säger att korsfararna hjälpte portugiserna att inta Lissabon. Han inser vilken ödesmättad styrka meningen har och hur lätt dess betydelse kan manipuleras, och med en krumelur i marginalen ändrar han meningen så att där står istället, att de inte gjorde det. Detta får stora konsekvenser i Raimundos liv och vi får följa honom under den tid då han möts av dessa. Historien vi läser är häpnadsväckande...
 
Det är en berättelse som ger illusionen av att vara väldigt mångbottnad som Saramago har presterat med sin "Historien om Lissabons belägring". Händelserna i boken sker i liten skala men blåses emotionellt upp avsevärt av det fasta författargreppet och berättarglädjen. Den ger både historien och fantasin fritt spelrum och hittar någon slags gyllene medelväg där båda får min fantasi att väckas, eller kanske är det mer mina känslor som den väcker. Det är flera gånger så att det känns som att Saramago har hittat koden till mitt hjärta och resolut trycker på diverse knappar för att få mig att känna. Man vaggas in i en inlevelse som blir snudd på total och huvudpersonen Raimundo framkommer i mycket sympatisk dager. Det är också stilen som väcker gehör hos mig och den har utan tvekan kunnat recenseras i sig självt, för den kraft den för med sig. Det som kan sägas till dess nackdel är att introduktionen till detta nya sätt att skriva blir en aning abrupt. Man känner att man inte riktigt förstått greppet på berättelsen då man kastas in i ett enormt "train of thoughts". Ett ögonblicks tankar far genom huvudet i ett rasande tempo, och man dras mot tåget stående på perrongen och det är spännande, ett enda radband av ord, oändliga kommatecken. Men det kan göra sidan mättad, fylld. Dock placeras tanken på ett välavvägt ställe och också på ett mycket fascinerande sätt. Jag hade stor glädje av att forska lite i Lissabons historia innan jag läste den här boken, det är ett hett tips till er också. Det är inte överraskande att få veta att José Saramago erhöll Nobel-priset. Nu är det dags att läsa nästa bok av samme författare, nämligen "Blindheten"...
 
"Blindheten"
 
Den här boken är intressant av så otroligt många anledningar.. Den bär med sig många olika koncept, vissa som aldrig förr skådats, andra inte lika nya, men det är paketerat i ett fantastiskt skrivande som håller måttet genomgående och lika starkt som i "Historien om Lissabons belägring". 
Den handlar om en blindhet som breder ut sig, den drabbar först en man i en vägkorsning men snart har många människor blivit drabbade av det som förmodas vara någon slags smittsam sjukdom. De som blir blinda sätts i karantän i ett före detta mentalsjukhus där villkoren för överlevnad och trivsel är ytterst dåliga. De bevakas av soldater, som omringar dem med vapen och ger dem allt för lite mat. De sanitära förhållandena är usla och snart förfaller människorna i sjukhuset, mentalt och fysiskt, då de blir helt utlämnade till dålig moral och den kollektiva blindheten. Dock finns det en person där, en kvinna, som ännu inte är blind. Vi följer den i det närmaste apokalyptiska tillvaro som hon får beskåda, i en text som är totalt utlämnande och verklighetsnära i sin romanform. 
Ska man vara krass så kan man jämföra boken med tyska filmer som "Das Experiment" eller "Die Welle" men boken erbjuder många fler tankeväckare än de båda filmerna tillsammans. Det är verkligen hur författaren har kunnat genomföra idéen på ett så levande sätt som blir behållningen i boken och det ger, som sagt tidigare, otroligt bra läsning. Början av boken behandlar en stegvis moralisk degradering. Det är tydligt att synen är källa till otroliga motsägelser för de som inte är vana vid blindhet och de som är rädda för den. Man får själv förnimma vidden av människans tankar och instinkter och jag blir själv såpass tagen att jag helt enkelt måste fortsätta läsa för att finna i texten en övertygelse om ett någorlunda mått av civilkurage i det mänskliga intellektet. Man behöver kanske inte se längre än till den som ser. Det är i min mening utan tvekan värt att orka läsa om vissa mått av hopplöshet i romanform, för behållningen av att senare finna mänsklighet när man blickar vidare. Boken når till tvivel, på mig, på oss, på var och en men det är inte bara avsmak och hopplöshet den lämnar efter sig. Lite mer än så...
 
Jag ger "Historien om Lissabons belägring" 4.1/5 och "Blindheten" 3.4/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: