Jens Boktips

"Chocolat" är ju den där filmen med Johnny Depp från år 2000 som regisserades av Lasse Hallström. En, kanske i överkant, smakfullt gjord pjäs som jag såg för redan nu många, många år sedan. Jag kan inte ge ett ordentligt omdöme om den på basis av de minnesbilder jag har men det var iallafall en typisk film att se med en tjej och kanske en film att uppskatta lite grann, i smyg. Nu har jag då läst boken som föranledde filmäventyret och snopet nog heter den på svenska inte "Chocolat", det smakfulla, utan "Choklad". Det känns urvattnat till tusen, och ser väldigt smaklöst ut på omslaget av boken tycker jag. Till och med Pralinboden har vett nog att kalla sina affärer för just det, den "Belgiska pralinboden". Nåväl. Det är en ganska smakrik bok för sin sort och jag kan också inte bli besviken på den; "Choklad".

 

"Choklad" handlar om Vianne Rocher som anländer till den lilla franska byn Lansquenet, för att ta över ett bageri. Hon gör om det till en läcker chokladbutik, till merparten av invånarnas stora fröjd. De dyker upp, först försiktigt, sedan en masse, för att njuta av caféet och all choklad i butiken. Men det råkar ha sig så att butiken ligger mitt emot byns kyrka, en kyrka vars präst är ytterst sträng och som ser med mycket oblida ögon på "frosseri" och den peppiga fasad som Viannes butik har. Han är en präst som är mycket svart i sinnet, och mitt uppe i Viannes fantastiska nya liv med sin dotter och sin butik, så smyger sig en oro på henne, för denne man och hans likasinnade och vad de kan tänkas hitta på med sitt bakåtsträvande...

 

Den här boken väcker så att säga en del smaklökar som jag inte funderat så mycket över förut. Det är chokladen givetvis, men det är också något som sägs om livet som utspelar sig i det lilla, lokalt. Hur är det att anpassa sig till en ny miljö på en liten ort som tillsynes har stått stilla, hur länge som helst? Hur kan någon som Vianne Rocher axla rollen som fräschörska, färgklick, på en plats som så tydligt motarbetar henne? Svaret är givetvis enkelt: med sin livfullhet, sin färgpalett av finurligt snille och i slutändan med en nypa magi. Det är inte Johnny Depps prestation eller den vackra Juliette Binoche jag minns bäst från filmen, istället är det alldeles särskilt filmens klara färger som känns så minnesvärda. Samma sträng slås an en aning i boken också, det är väldigt härliga beskrivningar av staden och Viannes aktiviteter som jag läser. Texten är jordnära samtidigt som den när ett nyttigt mått av svävande chokladdunster. Det är dessa stycken, målandet av byns nya aura, som väcker den verkliga läsarglöden i mig. Men, mörkret som växer i vissa kapitel av boken för med sig någon svidande ångest som tyvärr gör de smakfulla partierna mer flyktiga; jag griper efter halmstrån. Det är den rena ondskan som finns fördold och Viannes tysta oro, en oro för främlingar och utanförskap, som blir så väldigt levande på dessa sidor i boken. Medicinen för det, har långsam verkan och känns väldigt utspädd, och detta är någonting som jag ofta förebrår författare för. Jag tycker att varje läsare bör få någon slags förvarning om vad det är för upplevelse man ger sig hän till. En bok som "Choklad" som på ytan är ytterst lättsam när istället i sin mitt en slags social paranoia, en känsla som jag velat lämna bakom mig för länge sedan, istället väcks den. Och juförsig hoppet om en förlösning från detta, men resultatet är inte helt tillfredsställande. 

När jag skall betygsätta den här boken så är det ett par faktorer som måste få spela in för att uppnå bästa möjliga betygsresultat. Jag vill jämföra boken med "Nattåg till Lissabon" en som inte lovade så mycket förutom ganska nöjsam intressant läsning och som presterade riktigt överraskande bra på sina ställen, men med mycket besvikelser också. Ibland kändes den glimrande, ibland ganska usel för att vara ärlig. Det var en helt uthärdlig bok att läsa i stort sett och den fick ett betyg därefter. Nu har det visat sig att just den boken, som presterat kanske nära nog sämst på min betygsskala, har varit en som jag har funderat ganska mycket på i efterhand. Det fanns ett liv i berättelsen, så som det helt otvetydigt finns en flamma i "Choklad". Men "Choklad" kan omöjligen få ett bättre betyg än "Nattåg till Lissabon". En annan faktor: på flera ställen i boken förekommer det att man matar hundar med choklad(!) något som också väcker stark oro i mig då jag vet att just choklad är giftigt(!) för hundar! Hur skall jag som läsare reagera när något sådant förekommer mitt i någon slags solskens/mörker-berättelse som skall ha njutning och begär som grund?

Till sist får jag berätta att jag iallafall imorgon tänker bege mig till Belgiska Pralinboden och köpa lite chokladpraliner till mig själv och min familj, och det ser jag fram emot! Faktum är att jag redan längtar efter chokladens smekning på min tunga, nougaten som skall svälla i min gom och så.. 

 

P.S. Vi har ingen hund.

 

Jag ger den här boken 1.4/5 på en skala av bra böcker.

 

/Jens