Jens Boktips

2015-01-14
22:19:00

"Jailbird"(Burfågel) - Kurt Vonnegut

 
Kurt Vonnegut är en författare som fångar allvarliga ting svart på vitt, men samtidig så flyktigt att livet ibland ter sig nästan obarmhärtigt lättsamt. Det är otvetydigt litteratur med många bottnar men också med väldigt många infallsvinklar. Några saker är sig ständigt lika i hans böcker, den glättiga jargongen, den friska hållningen till tid och rum och också själva dokumentationen av viktiga händelser av andra författare i hans böcker. Ett exempel på en sådan författare är Kilgore Trout, som är ett pseudonym för en Watergate-inblandad politiker, numera science-fictionförfattare. Kurt Vonnegut säger sig själv vara Kilgore Trout i sina böcker, den som visar andra sidan av myntet. Det klarar Vonnegut, utan att verkar det som, knappt ens lyfta ett finger. Utan tvekan en av de coolaste amerikanska författarna som jag för tillfället vet om. I "Burfågel" synas i synnerhet Watergate-skandalen och kapitalismen i USA under flera årtionden och det blir ofta väldigt intressant, häftig läsning! Här har Vonnegut, även om det är skrivet som om det vore lättvindigt, flätat samman verklighetens historia med sina egna berättelser på ett högst övertygande sätt..
 
Historien kretsar kring en man, Walter F. Starbuck, som skall friges från ett lågrisk-fängelse i Georgia, USA efter att ha avtjänat sitt straff som en relativt obetydlig medverkande i Watergate-skandalen. Berättelsen om hur han hamnade i den situationen är lång och berör på många punkter amerikansk vänsterpolitisk historia, såväl som den kapitalistiska sfärens överklassmänniskor. Starbuck har pendlat mellan dessa två genom hela livet, det hade sig så att han blev Harvard-man efter finansiering av en delägare i ett amerikanskt bolag som vid ett tillfälle lät polisen massakrera en grupp av strejkande arbetare utanför fabrikens grindar i början av 1900-talet. Walter F Starbuck bestämmer sig för att bli humanist och får på den vägen anställning inom den statliga sektorn. Han gifter sig, men får sparken och skall komma att ha många jobb under åren som följer. Under Nixon får han en oansenlig position där han dokumenterar och rapporterar om den amerikanska ungdomskulturen. Ingen lägger någonsin märke till hans arbete, som utförs i en bottenvåning på ett isolerat kontor med en coca-cooamaskin. Han finner snart att han kan sammanfatta sina rapporter i ett enda dokument om ungdomarnas typiska aktiviteter genom åren. När Watergate skandalen slår över Nixon-administrationen så döms Starbuck som den minst viktiga medskyldige och han sätts i fängelse. Där tar berättelsen om hans senare del av livet vid. Vi får följa honom i hans första dagar i frihet och genom hans hopp om att kunna finna frid på en plats innan tiden runnit i väg från honom. Det är snart uppenbart att mycket dyker upp, så även människor från hans förflutna, och ett vällustigt och jordnära persongalleri följer berättelsen som en röd tråd. En nyhet är att i princip alla företag som Starbuck lägger märke till, ägs av det enskilda bolaget RAMJAC...
 
Det är en väldigt seriös bok jag har läst den här gången, en bok som sträcker sig långt över mycket och når så långt som att fånga en burfågel utan en enda bruten fjäder(eller?). Bokens titel tycks mig vara mer intressant på engelska; "Jailbird", en antydning till själen som besitter Starbucks livsöde. Jag får ut så mycket av Vonneguts böcker att det blir till en enkel lek att läsa om de mest allvarliga saker. Ett skratt finns aldrig långt borta men måste kanske sväljas hårt med en mängd kittlande fjädrar som fastnat i strupen. Det är så tydligt att Vonnegut från början verkligen vill säga hur någonting faktiskt är och att det är hur han gör det som gör att romanen växer fram kapitel för kapitel. Det finns inga spänningsbyggande eller karaktärsdrivande passager som inte samtidigt rymmer ett stort mått av insikt, om inte politiskt så religiöst eller förklarade modeller om generalisering om människans moral och principer. Man kan kritisera Vonnegut för att vara en kedjerökande cyniker, dock kan ingen säga att han inte tog sig fram i sitt literära liv med båda ballarna hängande stadigt, och med en stor smula bitter humor därtill. Den som inte har läst "Slakthus 5" bör läsa "Burfågel" och den som inte vet något om Watergate-skandalen bör ändå läsa "Burfågel" med stort utbyte. Båda böcker är goda exempel på utmärkt amerikansk samhällsskildring. Jag finner den kontinuitet av varandet, som insikt, som Vonnegut ger mig så otroligt fenomenalt och intressant.
 
Jag ger den här boken 4.1/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: