Jens Boktips

 

Det är väldigt speciellt att för en gång skull läsa en bok som är skriven på svenska, som har svenskan som originalspråk. Det ger liksom en lite bättre och intressantare bild av hur själva språket har format berättelsen(ännu mer), givetvis är det lättare än att läsa en engelsk bok på originalspråk. Och man skall också komma ihåg, och det gör jag instinktivt, att det är väldigt speciellt att läsa en bok av just Dan Andersson också. Han är ju numera mest känd för sin lyrik, och inte sina romaner, men det är faktiskt i "De tre hemlösa", som jag för första gången känner att jag får en ordentlig relation till människan Dan Anderson. Och jag har en stark känsla av att det är en viktig relation som jag funnit. Jag vet att jag snart kommer att läsa uppföljaren, "David Ramms arv". Den boken har jag också tillgång till just nu, så det är bara att se fram emot det! Låt mig berätta i korthet det jag anser vara de viktigaste delarna av bokens handling:

 

David växer upp med en stark rädsla för Gud, i ett fattigt hem, och han har stora plågor av att inte förstå syftet med Guds vilja och meningen med livet. Han läser och skriver för att analysera och resonera sig fram till ett svar på vad Gud faktiskt vill, och hur han själv skall kunna fortsätta leva utan vånda. Hans äldre bror anser sig själv vara dum, och kanske är han galen, men han sitter i ett rum i huset och läser Bibeln och lär den sig utantill. Ibland springer han iväg, rätt ut i skogen, med ett tjut. Han känner sig dum för att han inte kan försörja sig ordentligt. Davids yngre bror Karl Anton, han har dålig syn och den blir sämre med åren. Men han ser lite lättare på det där med Gud, och ser en predikan lite som ett mellanting mellan påhitt och sanning. David är dock fortfarande i plågor, tills han en dag finner en bok av en fritänkare, som hävdar att Gud inte finns. Det blir hans räddning undan rädslan för Gud, och några år senare har han lämnat sitt hem och är sjöman, på de sju haven...

 

Den här boken äger en speciell tilldragelse för mig, då den öppnar sig ändå in till hjärtat i stora delar av berättelsen, och flyter på i ett behagligt mak, som duktigt och bra illustrerar tillvaron för dessa bröder och andra, vid den här platsen och tidpunkten, som Dan Anderson illustrerat. Hans sätt att skriva, är väldigt levande, men inte oåtkomligt på ett sätt som viss poesi kan kännas för mig. Det finns ingen egentlig övergång mellan den lyrik som är med i boken och bokens andra former av levnadsporträtt, trots sin ungdom så hade Dan Anderson lyckats luckra upp en hemlig hjärtkammare som han hade, när han skrev "De tre hemlösa". Det känns varmt att möta en sådan här bok, och jag känner att jag har ett helt öppet sinne. Det känns bekant på något sätt, och lite som att för första gången läsa Harry Martinssons "Aniara" till exempel. När jag tänker efter så är jag bara väldigt glad över att jag har upptäckt Dan Andersons böcker, trots att den här är något sorglig, och det är svårt att se någon slags nackdel med att skriva som Anderson gjorde. Det skulle isåfalla vara gränsen där boken blir för överensstämmande med händelser och komplikationer som faktiskt Har ägt rum, och risken att någon skall ta illa vid sig, det kunde bli en skandal! Den oron har Dan Anderson också själv uttryckt, men det var verkligen hans mening att skriva en verklighetstrogen, och sanningsenlig berättelse, det är uppenbart. 

Sedan kan man också säga att det är ju så med böcker, att vissa delar kan plötsligt komma, som inte känns lika bra och fullkomna som det man läst innan. Men ibland kan den upplevelsen av en försämring också vara starkt påverkat av andra faktorer, som att man exempelvis just har påbörjat en lässession, eller att man börjar bli trött. För mig är "De tre hemlösa" en bladvändare för att jag faktiskt slukas av innehållet, och jag känner mig lite intresserad av vad denne svensk från förr kan tänkas ha upplevt. Jag vill ge boken ett riktigt bra betyg!

 

Jag ger den här boken 4.5/5 på en skala av bra böcker.

 

/Jens