15:29:00
"El juego del ángel"(Ängelns lek) - Carlos Ruiz Zafón
Så nu när jag hade läst "Vindens skugga", vad var min uppriktiga förväntan på en uppföljare? Skulle den anda som uppkom så tydligt i den inledande boken kunna uppbringas ännu en gång? Vilken form skulle isåfall dess uttryck ta? Kunde det bli en värdig uppföljare? Alla dessa frågetecken blev större när jag läste baksidan på den nya boken, en bok som kallas "Ängelns lek". Det avslöjas att den utspelar sig på 20-talet i Barcelona "De fördömdas stad", alltså flera decennier före "Vindens skugga"... De bortglömda böckernas gravkammare är kvar i historien, så vi vet att handlingen kommer att utspela sig med samma sceneri som förra gången. Faktum är att just det blev som en uppmuntran då jag skulle börja läsa boken men realiteten, skulle det visa sig(ja) är att det är en helt annorlunda berättelse som Ruiz Zafón gör upp med den här gången. Det är en fristående uppföljare till "Vindens skugga" som ger den boken ytterligare värdighet som ett fristående verk, tillsammans är de något av ett under i sin klass och genre! Med vetskapen om att jag skulle läsa även den tredje boken i serien begav jag mig, och jag skulle inte bli besviken!
Detta handlar "Ängelns lek" om: en ung man vid namn David Martin har haft en svår uppväxt, hans far var en krigsskadad man som missbrukade heroin och levde ett fattigt och kriminellt liv. Han dör i förtid och Martin lämnas till sina egna deviser. Han lyckas få ett jobb på en tidning och en journalist och författare på tidning vid namn Pedro Vidal tar sig an Martin. Snart är Martin själv en ung talang på redaktionen. Men allt går inte som planerat. Efter att han skrivit kontrakt med ett mystiskt bokförlag så får han sparken från tidningen, och förlaget visar sig vara endast ute efter pengar, de är slavdrivare som håller på att ta död på honom. Det är då en mystisk man dyker upp som introducerar sig som förläggare. Förläggaren har ett anbud till David Martin, ett mycket speciellt beställnigsarbete, en bok som Martin aldrig skulle komma på tanken att skriva själv. Det hela blir ytterst krångligt och problematiskt, då äventyret tar sin början på allvar...
Det är ett vindlande äventyr med spänning, dramatik och skräck som vi möter i denna, uppföljaren. På samma sätt som "Vindens skugga" var en slags nischad typ av berättelse, på samma sätt börjar den här boken på ett mycket spretigare sätt. Det är uppenbart från början att detta är en helt annan typ av berättelse, och man kan inte genast ana vart namnet "Ängelns lek" kommer ifrån, varför boken heter så, då man däremot kunde härleda namnet på den första boken till berättelsen stil, karaktär och djupet som framträdde(och framförallt då, om man skall vara nogräknad alltså, eftersom namnet Vindens skugga ju dök upp i berättelsen). "Ängelns lek" bjuder från första början på ett något råare och kyligare Barcelona, man får intrycket av att det finns väldigt lite kvar av den slags mys-mystik som vi fann i den första boken. Borta är mannen med hatt som står och kikar på ditt fönster, det är istället en heroinpåverkad och bruten man, som slår sin son för att han läser och förhållandena är minst sagt bedrövliga i bokens inledning. Men här påvisar Ruiz Zafón en öppning i sin berättelse mot det som vi mera känner igen, vi inser att han själv trivdes med sin första berättelse och att det kanske finns hopp för huvudkaraktären i den här berättelsen också. Den lysningen står i mycket "Sempere och söners" bokhandel för. Här möter vi den gamle Sempere och hans son, som är Daniel Semperes(huvudpersonen i "Vindens skugga") pappa. Det är denna bokhandlare som alltid har försett David Martin med böcker, trots att hans fader hatade det, och det är också i bokhandeln som starten på Martins nya liv och karriär får sin början. För oss blir det trevligt att få läsa mer om familjen Sempere. Men det är David Martin som person som snabbt hamnar i fokus, och visst kan man säga att han är ett maskrosbarn, han har en bra inkomst och ett hus(som är otroligt mystiskt ju mer vi får läsa om det), men samtidigt missbrukar Martin tabletter och dricker en del alkohol, det tycks gå hand i hand med skrivarprocessen för honom, han framställs som en något klen figur men med stor talang(innerst inne är han en sympatisk person.) Vi hoppas att det ska gå bättre för David Martin, och jag litade i början helt på att det skulle bli en solskensavslutning på det hela. Var beredd på en något tyngre läsupplevelse med den här boken alltså dock. Kanske skrev Ruiz Zafón den här till de som läste "Vindens skugga" som unga, kanske var han rädd att man skulle bli förledd av den vackra historien då, eller kanske skrev han "Ängelns lek" till våra föräldrar. Där vi i "Vindens skugga" fann ett slags avslag på första noten av berättandet, en slags dimension som uppenbarade sig i skuggan av texten, där finner vi nu att det finns lite rum för ett sådant konstgrepp. Detta är helt förbytt av andra mer fylliga uttryck, kasten är tvära och gåtfulla, fulla av symbolik men med mindre av, vad jag kallade tidigare för "mys-mystiken". Det handlar om riter och sjukdom, död och skrivkonst och år av förvirrat leverne, men det ska sägas, det är en spännande bok! Och den är luftig, allt som allt så blir det ljuset som segrar för mig även den här gången, och nu ser jag bara fram emot att läsa nästa, den sista av de utkomna böckerna i serien!
Jag ger den här boken 3.8/5 på en skala av bra böcker.
/Jens