Jens Boktips

2014-10-05
21:35:00

"2010: Odessey Two"(2010 - Andra rymdodyssén) - Arthur C. Clarke

 
"2001: a space odyssey", filmen, är ju en av de där som man bör se och som lätt lämnar efter sig ett spår på näthinnan, det är en av de stora. När Arthur C. Clarke och Stanley Kubrick tillsammans skapade manuset och filmen, så skrev Clarke parallellt på boken, som tydligen är lite annorlunda. Det handlar om tekniska detaljer, som vilken bana skeppet Discovery tar till Jupiter exempelvis. Detta var i slutet av 60-talet och ingen människa hade ännu satt sin fot på en främmande himlakropp men Neil Armstrong, Buzz Aldrin och de andra som först gjorde det var säkerligen bekanta med filmen. Författaren själv hade redan 1945 uppfunnit kommunikationssatelitten och därigenom förevigat sin relation till rymden. Så, år 1981 utkom då uppföljaren till "2001: a space odyssey" i bokform, med alla den tidens vetenskapliga nyheter i åtanke, och några fler. På svenska heter den "2010 - Andra rymdodyssén". Man får ytterligare förklaringar till det som sker i filmen, nya fakta dyker upp och tillochmed fenomenet bisexualitet tar plats i rymden den här gången. Kan en film som den store "2001..." ha en värdig uppföljare?
 
Svaret är ett förmodat ja, det är möjligt. Vi får följa, av många, så huvudsakligen Floyd Heywood som del av en besättning ombord på "Aleksej Leonov", skeppet som reser mot planeten Jupiter och den nu tomma "Discovery". Det handlar om ett rymdkapplöp för att nå skeppet först, rädslan finns att en annan nation skall hävda äganderätt till skeppet och informationen som det besitter. Samtidigt får vi i återblickar följa Heywoods liv med familjen medan han ännu är på Jorden. Världen har nu mer eller mindre förlikat sig med tanken på monoliter på månen, och vid planeten Jupiter, men också det fenomenet reser besättningen ut för att utforska. På goda grunder kan tyckas. Vad var egentligen dessa massiva stoder som visades i filmen, till ackompanjemang av nästan monstruösa toner? Och svaret måste ju vara ganska komplicerat, tycker jag.
 
Så lyckas då författaren med att förskjuta stämningen från filmen, 9 år framåt i tiden och med en likvärdig effekt? Ja, till en början tycker jag inte alls det, det är en lätt monoton, nästan alldeles för alldaglig berättelse som vilar för mycket på den tidigare succén. Det, får jag senare veta, är bara en stämningshöjare för att sedan aktivt kunna komma med underhållande nyheter, den har ett utpräglat underhållningsvärde. Den är också stundtals väldigt intressant, så man får sig några tankeställare och det finns otvivelaktigt en kunnig, duktig man bakom historien. Han lyckas hålla sig vid ett mått av tekniska detaljer utan att för den delen vila för mycket på det, en bra insats. Den något stylltiga, stagnerande kommunikationen som förekommer i filmen får sin plats även i boken men det är också det faktum att detta luckras upp ombord på "Aleksej Leonov", som gör boken fullkomligt uthärdlig. Men om sanningen ska fram så hade jag hellre läst en annan bok av Arthur C. Clarke, än en uppföljare till en bok och film, som satt ribban på en sån hiskelig nivå. Det, är det den står eller går med, och självklart lyckas den med det, det är en succé. Men med den tröga inledningen och vad som kan förmodas vara rädsla för att kompromissa för mycket med arvet efter en film så tänker jag efter ett dygns distansering: kunde den inte vart bättre?
 
Arthur C. Clarke
 
Jag ger den här boken 2.5/5 på en skala av bra böcker.
 
/Jens
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: