Jens Boktips

 

"Jitterbug Perfume is an epic" står det på baksidan av mitt exemplar av boken som jag hittade i min fars bokhylla för ett tag sedan. Det var i själva verket jag som köpte den till honom när jag bodde i England(böckerna har inte översatts till svenska) och jag tror jag är den förste i familjen som orkat ta sig igenom hela. Bland människorna i England som jag umgicks med så var det lite av en kultbok, bland oss unga. Och det är ett episkt drama som utspelar sig i boken, det hela är stundtals som en rosa elefant som flyger högt ovanför en på en persisk matta, stundtals lite hemskt och på det stora hela en ytterligt politisk bok. Eftersom jag läser boken på engelska så förstår jag väldigt lite av den... Vad har tacos med det hela att göra?

 

Nu är det faktiskt grönsaken rödbetan som inleder boken "Jitterbug Perfume", alla dess karaktäristika beskrivs grundligt, dess flammande eldighet till exempel. Berättelsen utspelar sig i nutid(den publicerades 1984) och historiskt, och vi följer många huvudpersoners öden. Alobar, mannen som någon gång under romartiden är kung över en självständig stam, en stam som har en sed som går ut på att kungen avrättas vid minsta tecken på ålder, är kanske den intressantaste. När gråa hårstrån uppenbarar sig på Alobars hjässa förnekar han sitt öde och gör allt för att fly. Hans folk odlar och lever av rödbetor. Det är också rödbetor som dyker upp utanför en ung servitris dörr, jämt, någonstans i Seattle i nutid. Hon finner ingen förklaring till det, utan bekymrar sig mest om de närmelser som hennes kollega Ricki gör sig på jobbet. Hon går motvilligt med på dem för att förleda ledan. Men hon har också ett hemligt projekt som hon inte vill berätta om för någon. Samtidigt i Paris driver de två kusinerna LeFever ett stort parfymföretag, den ena som businessman och den andra som en dofternas konstnär, företagets kreativa ledstjärna. Hans kusin finner honom blicka ut från fönstret i skyskrapans toppvåningar, skrapan som befinner sig i det annars så tysta parisiska kvarteret. På huvudet har han en valmask, något som kusinen accepterar som ett uttryck i konstnärlig anda. Förövrigt har han ju precis utvecklat en otroligt lovande parfym, en blivande kommersiell succé för företaget som gått i arv i generationer, sedan medeltiden. Också i New Orleans jazziga och karnevalpräglade gator finns ett parfymeri men i mindre skala. Dess ägare Madame Devalier driver det tillsammans med V'lu, sin afroamerikanska hjälpreda, men de säljer inte tillräckligt med parfymer för att få det att gå runt. Många skumma preparat säljs istället i hemlighet, som de i New Orleans berömda "hurricane drops", något som anses vara en skamlig åtgärd för en parfymerare. Men för det mesta sitter de och dricker te, drinkar och äter god mat tillsammans och konverserar. Den bästa jasminen för sina parfymer får de från den märkligt skrattande jamaicanen Bingo Pajama, som alltid har en svärm av bin runt sitt huvud. Snart skall också deras öden vävas samman med de andras äventyrliga sådana i jakten på evigt liv och den ultimata parfymen.

 

"Jitterbug Perfume" är en mustig, fuktig, myskdoftande historia. På sina håll förekommer visst användande av droger men det är inget övergripande tema i boken, skulle jag säga. Det verkar som författaren Robbins, trots sin liberala skrivstil, mest ser drogerna som ett uttryck för olika saker, leda, något miserabelt, mytisk vitalitet eller helt enkelt lättja. Ett exempel är när Alobar, största delen av bokens huvudperson, rullar upp en sko och röker den som en osedvanligt lättfotad flört med livet, liknelsen av en man som tar det på en klackspark. Man kan klart och tydligt se berättelsens landskap framför sig och även om jag nu har läst den många gånger, så blir jag positivt överraskad av de många intressanta vändningar som boken tar, Tom Robbins fantasi tycks oändlig och han lyckas med att säga a och senare b, och däremellan utspelar sig verkligen en episk saga. Det är otroligt härligt att läsa om lust och livfullhet, erotik och rena fördjupningar i sensuella och andra dofter(till exempel från djurriket) och så vackert skönlitterärt berättat. För den som har läst fler av Tom Robbins böcker är "Wiggs Dannyboy" den självklara favoriten av karaktärerna. Alla karaktärerna i boken är otroligt spännande och intressanta, men jag vill ändå säga att det är något jag anser med vetskap om att jag är en manlig läsare. För mig känns det kittlande att läsa om både männen och kvinnorna och vad de gör tillsammans, men det är det inte säkert att alla håller med om. Jag tror att också en kvinna skulle kunna ha glädje av personligheterna i den här berättelsen, Tom Robbins har iallafall varit gift sedan 1987. Boken och Robbins känns som något som överlevt hippie-eran, hela 60 och 70-talet och tagit sig ut på andra sidan, kanske inte helt fräscht, men fullkomligt upphetsande och ibland upplyftande. Språkets själva liv kan vara en av förklaringarna till att hans böcker inte översatts till svenska, synd.

 

Jag ger den här boken 4/5 på en skala av bra böcker.

 

/Jens